SE BILDEN: Det knepiga med att hitta rätt uttryck i ett projekt

För några veckor sedan påbörjade jag lite försiktigt mitt nya fotoprojekt om Akalla. En viktig sak för att komma igång på allvar är att verkligen börja tänka bild. Alltså att mentalt bryta sig ur den rutinmässiga vardagslunken och se sig omkring ordentligt. För det gäller ju att se alla dessa bilder som faktiskt finns där hela tiden.   

En annan viktig sak är såklart också att ha kameran med sig så mycket som möjligt. Därför har jag återigen kameran med mig i stort sett alltid när jag lämnar bostaden. Så med kameran redo och hjärnan inställd på att skanna efter intressanta motiv är min förhoppning nu att högen med bilder ska börja växa. 

Men det finns en till viktig sak som jag grubblar över. Till skillnad från mitt projekt om Karlskrona som gjordes med analoga kameror och svartvit film i klassisk gatufotostil tänker jag plåta det här digitalt och i färg. I och med det beslutet måste jag också hitta ett fungerande uttryck.

Jag vet ännu inte hur det slutligen kommer att se ut. Kanske är det helt enkelt så att det får växa fram och uppstå av sig självt under tiden projektet fortgår. Bilderna i den här bloggposten är i alla fall ett exempel på hur uttrycket skulle kunna bli. Som ni ser är det en slags motsats jämfört med mitt projekt i Karlskrona. 

Personligen kan jag tycka att det finns en nackdel med att fotografera digitalt i ett projekt. Och det är helt enkelt att valmöjligheterna blir för många. Det går att fibbla och ändra i all evinnerlighet med olika uttryck. Du hamnar lätt i det berömda "The paradox of choise" - ju fler valmöjligheter, desto svårare blir det att bestämma sig.  

Med det analoga så kommer uttrycket på sätt och vis automatiskt utifrån valet av kamera, brännvidd och film. Kanske är det just därför så många av de fotografer som ses ställa ut, göra böcker och så vidare plåtar analogt. Jag tror inte att det är en slump. Men oavsett vad tänker jag köra på med det digitala nu. Det får bli så den här gången. 

SE BILDEN: Akalla - mitt nya fotoprojekt

Ett par dagar innan nyårsafton för nu drygt ett år sedan satte jag mig tidigt på morgonen i en hyrd VW Passat med påkopplat flyttsläp. Efter att ha lastat släpet och bilen till bristningsgränsen med ägodelar och bohag lämnade jag Karlskrona och styrde mot Akalla och min nyinköpta bostad i Trädgårdsstaden.

Jag kan väl inte säga att det var med någon upprymdhet eller glädje. Snarare en avvaktande känsla och en slags bister pragmatism. Drygt ett år tidigare hade jag flyttat till Stockholm och i det beslutet låg inbakat att jag förr eller senare skulle behöva köpa mig en bostad. Att fortsätta hyra ett möblerat krypin i andra hand för ockerpris var såklart inget alternativ i det långa loppet. 

Bostaden som jag hade råd att köpa låg i Akalla. En plats som jag över huvud taget inte hade någon tidigare relation till. Och jag kan ärligt erkänna att för någon som är uppväxt på en skärgårdsö och som därefter har bott i en lugn småstad är det tveklöst en kulturkrock att hamna i en Stockholmsförort. Det tar ett tag att vänja sig. 

Men nu har jag bott i Akalla i över ett år och trivs fantastisk bra i mitt lilla radhus. Under tiden har tanken växt fram om att göra ett fotoprojekt om min nya bostadsort. Exakt hur det ska gestalta sig vet jag inte riktigt ännu. Men som vanligt är det bästa att bara sätta igång. Och kanske kan de här bilderna som jag tog häromkvällen bli startskottet på alltsammans.  

SE BILDEN: Gatufotopodden - Gatufotoprojekt med Hans Malm

Vill du nå längre och ta nästa steg i ditt fotograferande? I det här avsnittet av Gatufotopodden pratar jag med fotografen Hans Malm om att jobba i projektform. Vi tar bland annat upp hur du kommer på bra idéer, vilka styrkorna och svagheterna är, liksom hur du kan tänka för att inte tröttna halvvägs in i projektet.

Hans Malm har gjort två fotoböcker: "#Mobilism" och "Sleeping with the lights on". Han har två till på gång och jobbar nästan enbart i projektform med målet att hans bilder ska sluta i böcker eller som utställningar.

Hans hemsida hittar du här: www.hansmalmfoto.se/

LYSSNA PÅ AVSNITTET HÄR: https://bit.ly/2wIsGEC

Bilder från boken "Sleeping with the lights on":

Bilder från boken "#Mobilism":

Vinjettmusik i podden är: 

Fist Food Way av Custodian of Records, www.freemusicarchive.org

SE BILDEN: Nu har jag (nästan) gjort mitt på Karlskronas gator

Slutet är nära. But it ain’t over till the fat lady sings! Så går det att sammanfatta min situation just nu. Den första september ska jag nämligen vattenkammad och munter inställa mig på mitt nya jobb i Stockholm. Då inträffar också den definitiva deadlinen för mitt mer än tre och ett halvt år långa gatufotoprojekt här i Karlskrona.

Ni som har följt mig sedan starten vet hur alltsammans började. Jag köpte en gammal mätsökarkamera från en lirare i Dallas. Förutom att kameran väckte mitt insomnade analogfotograferande till liv tände den också gnistan till en idé om att göra en utställning och en bok med gatufoton från Karlskrona.

Så växte projektet ”Människorna i min stad” fram och nu går det alltså in på sista refrängen. Men den feta damen står fortfarande tyst kvar i hörnet ett kort tag till. I helgen är det nämligen något som kallas för Marindagen här i Karlskrona, ett evenemang som brukar dra mycket folk till stan. Min plan är att köra det avslutande rejset då. Leican ska helt enkelt få jobba lite till.

Men sedan är det definitivt slut och dags för mig att lägga allt mitt fokus på flyttbestyr och att ta mig till huvudstaden. Under hösten ska sedan ungefär 150 stycken utvalda bilder kokas ner till runt 60. Därefter ska boken formges och sedan är nästa stora grej att få den i tryck. Så det återstår en hel del att göra.

Men, som sagt. Några rullar till ska gå åt innan kameran packas ner i väskan för den här gången. Därefter har jag nött färdigt på gatorna i Karlskrona. I alla fall för ett tag framöver. 

SE BILDEN: Fotografera av istället för att skanna - är det smart?

I skiftet september-oktober sker ett viktigt avslut för min del. Då har jag nämligen hållit på med mitt gatufotoprojekt i två år och åtta månader och det är helt enkelt dags att ta nästa steg i processen. Alltså är det slutfotograferat och istället tänker jag lägga fokus på andra viktiga bitar.

En sådan sak är att digitalisera mina negativ på bästa möjliga sätt så det går att få fram högupplösta bildfiler till boken och utställningsprintarna så småningom. Tyvärr håller inte min gamla kontorsskanner från 1998 riktigt måttet, även om den är förvånansvärt bra med tanke på ålder och utförande.

En idé om hur detta ska kunna gå till har jag diskuterat med Magnus Fröderberg – och det är helt enkelt att fotografera av negativen. Något som trots allt flera fotofirmor gör när man skickar in sina negativ för ”inskanning”. Priset varierar såklart, från femtiolappen och uppåt per bild.

Det är egentligen inga jättestora pengar ifall man som jag planerar att skanna in max 90 stycken negativ. Däremot tar det faktiskt emot att skicka iväg hela min fotografiska produktion från de senaste tre åren till en fotofirma. Det känns också bökigt att behöva sortera ut alla enskilda negativ, märka upp vilka som ska skannas, och så vidare.

Därför har jag börjat grubbla på att köpa ett bra macroobjektiv till min Canon 5D Mk II för att göra jobbet själv. Ett schyst macro går att få tag på för ett par tusenlappar om man nöjer sig med ett begagnat. Men det finns två små problem att komma runt. Dels hur negativen ska hållas plana på ett bra sätt, och dels hur de ska belysas. 

Ett förslag som jag har hört/läst (vet inte var) är att använda en vanlig surfplatta som belysning, eller en blixt. Liksom en gammal filmhållare från en förstoringsapparat för att få negativen plana. Den metoden kan funka. Fast någon därute kanske har ett smartare förslag?