SE BILDEN: Om vikten av att vara sig själv

"Var alltid dig själv", är ett uttryck som nog de flesta av oss har hört i olika sammanhang. Personligen tog det mig ganska många år innan jag på djupet förstod tyngden och innebörden av detta. När jag var yngre så fattade jag inte riktigt poängen. Tyckte påståendet var självklart på något sätt. Klart man är sig själv, liksom. 

Ja, så tänkte jag tills jag insåg att jag väldigt ofta anpassade mig efter andra. Att jag ofta sökte bekräftelse utifrån. Att jag hela tiden spelade olika roller som suddade ut vem jag verkligen var. Och att detta skedde ganska omedvetet. 

Att vara sig själv handlar enligt min mening väldigt mycket om att finna sin botten. Alltså den grund vilken ens person står på. Men också om att lita på sin egen förmåga och att den man är duger. Detta är inte minst viktigt när det kommer till skapande, tror jag. För du kan bara göra saker riktigt bra om du är genuint ärlig med vem du är. Både mot dig själv och mot andra.  

Jag har funderat en del på detta sedan jag startade Gatufotopodden. Hur ska jag utforma innehållet? Hur ska intervjuerna och samtalen vara? Vilka frågor ska jag ställa? Vilka ämnen ska jag ta upp? Och så vidare? Det är lätt att bli påverkad av andras åsikter och förväntningar. 

Det jag kom fram till var i alla fall att jag enbart kan göra podden utifrån vem jag är som person. Baserad på mina erfarenheter, mina kunskaper, hur jag tänker och vad som intresserar mig. Det är dessa insikter som måste styra det jag gör. Inget annat skulle funka.

Samma sak gäller såklart detta med att fotografera. Du måste titta på världen inifrån och ut och rikta kameran åt det håll som din egen kompass pekar. Men också stå för dina bilder - stå för den du är. Vara dig själv.  

SE BILDEN: Bibliotek - en underskattad miljö för gatufoto

Just nu tycker jag att det är roligt att spela in små filmer till min YouTube-kanal. Här kommer därför en kort film där jag reflekterar kring detta med att gatufotografera på bibliotek - en något underskattad gatufotomiljö, kan jag tycka.

SE BILDEN: Porträtt är inte lätt - men kul!

En av mina tidigaste fotografiska idoler var den holländske fotografen Anton Corbijn. Jag vill minnas att det var efter en utställning på Kulturhuset i början av 1990-talet som jag verkligen fick upp ögonen för hans bilder. Något som i sin tur gjorde att jag själv på allvar började gå in för detta med porträttfoto.

Sedan dess har jag hittat andra saker inom fotografin som kanske intresserar mig mera (inte minst gatufoto), men att ta porträtt är alltid något som jag regelbundet återkommer till. Dels för att det är så väldigt roligt, men också för att det är utmanande och svårt att ta bra porträtt.

Av den anledningen har jag varit på jakt efter en Olympus OM 1 med ett tillhörande 50/1.8. Jag ville nämligen ha en liten och smidig analog spegelreflexkamera som alltid kan vara med och som funkar bra till porträtt. Och efter mitt förra blogginlägg där jag efterlyste en sådan kamera hörde fotosidanmedlemmen Peter Hennig av sig. Han hade en jättefin OM 1n som jag fick köpa av honom.

Så i förra veckan satte jag igång och tog de första porträtten på två av mina jobbkollegor. Bilderna är tagna under lunchen medan vi var ute på stan. Jag försökte hålla ögonen öppna efter bra miljöer och passande bakgrunder medan vi promenerade omkring.

Det är precis den här sortens porträtt jag gillar att ta. Enkla, svartvita bilder som är tagna ganska rakt på men där miljön också är en viktig ingrediens för känslan. Sedan är det alltid roligt att fotografera människorna som finns runt en till vardags som kollegor, vänner och familjemedlemmar. Inte minst blir ju bilderna fina minnen att ha längre fram.

Men kanske kommer jag att utveckla detta till ett projekt där jag även börjar porträttera okända människor. Jag får se hur det känns när jag har trimmat in mig lite. Men det skulle kunna vara en rolig grej att ta tag i. 

Carolina Blaad.

Anders P Näsberg.

SE BILDEN: Podcast, fotomässa och Olympus OM 1

Just nu händer det inte så mycket på min fotofront, ändå händer det en hel del. Med det menar jag att det inte har blivit så mycket fotograferande av den senaste tiden vilket kanske inte är så konstigt med tanke på det dystra novembermörkret som har lagt sig över Svea rike.

Däremot händer det saker på andra sätt. Och en av dessa saker är att jag funderar på att starta en liten podcast om fotografi med fokus på dokumentärfoto, gatufoto och analogt foto. Jag tänker såklart ta upp andra ämnen också, men där någonstans ska tyngdpunkten ligga.

Jag har jobbat på Sveriges Radio en gång i tiden och en viktig lärdom därifrån är att alltid ha en tydlig vinkel innan man gör något. Annars riskerar det att bli både för spretigt och svårhanterligt i slutändan. Just nu håller jag i alla fall på att spåna idéer, grubbla över intervjupersoner och så vidare. Om du har några tips så tar jag gärna emot dom.

Nu i dagarna är det fotomässa här i Stockholm också. Jag ska dit redan idag, men även i morgon. Tänkte spana in utställningarna, gå på några av föredragen, prata med andra fotografer och så vidare. Jag lär såklart ta mig en titt på alla kameror och prylar också, men det där är inte något som intresserar mig jättemycket i ärlighetens namn.

Visserligen är jag intresserad av kameror och prylar, fast då handlar det mest om gamla klassiska grejer. Därför har jag börjat leta efter en Olympus OM 1 med en 50-glugg som jag har planer på att använda i vinter för ett litet projekt.  Så om du har en sådan till salu får du gärna höra av dig :-)

Mitt reportage-kit. Handmikrofonen Zoom H1 och kameran Fujifilm X100s. 

SE BILDEN: Intressantare bilder när mera händer

Häromdagen upptäckte jag en fotograf som märkligt nog har gått under min radar. Han heter Jason Eskenazi och har bland annat gjort fotoboken Wonderland med bilder från forna Sovjetunionen. En bok som fick priset för bästa fotobok 2008.

Eskenazi fotograferar på ett sätt som tilltalar mig väldigt mycket. Det är dokumentärt och det är med inslag av gatufoto. Han kör dessutom analogt, med svartvit film och som det verkar plåtar han med Leica, men också med Olympus OM 1.

I intervjuer som jag har läst beskriver han sitt sätt att förhålla sig till fotograferandet. Speciellt två saker fastnar hos mig. Dels att det främst är jakten efter bilden som driver honom. Inte upplevelser eller annat - utan bilden. Jag kan känna igen mig i det. 

Å dels så talar han om att fotografera i olika lager och att ha med flera händelsecentrum i sina bilder. Med det tycker jag att han pekar på något intressant. Nämligen ett förhållningssätt som handlar om att nå en ny nivå i bildskapandet.

Titta exempelvis på mina bilder i det här inlägget. Nedanstående har bara ett händelsecentrum, medan den översta har flera. Själv tycker jag att den översta är den mest intressanta, men det är lätt att det mest blir bilder som dom här under eftersom det är så mycket lättare.