SE BILDEN: Gatufoto på Färöarna gick inte bra

Aldrig någonsin har tanken slagit mig att Färöarna skulle vara ett lockande resmål. Visserligen har jag hört att det ska vara väldigt vackert där - men ärligt talat! Vad fasiken ska jag dit å göra? Men så har ju livet en förmåga att överraska. Så det föll sig inte bättre än att jag hamnade där i alla fall.

Tack vare mitt jobb har jag nämligen spenderat nästan en hel vecka på denna lilla ögrupp norr om Storbritannien. En samling med bergiga och karga öar som tillhör Danmark men som har självstyre, precis som Åland. Totalt bor det knappt 50 000 invånare på Färöarna, varav ungefär 17 000 håller till i Torshavn som är den så kallade huvudstaden. 

För att få ut lite mer av vistelsen åkte jag dit ett par dagar i förväg. Min extremt naiva plan var att jag under söndagen skulle försöka mig på gatufoto i Torshavn. Det gick lindrigt sagt åt helskotta. Efter att ha kavat omkring gata upp och gata ner i fem timmar gav jag upp. En söndag i denna lilla stad är är helt enkelt något av det livlösaste jag har varit med om. 

Över huvud taget är Färöingarna nästan omöjliga att få syn på, kändes det som. De verkar mest hålla sig inomhus eller åka omkring i sina bilar. Faktum är att jag såg hundratals gånger fler djur av olika slag än människor. Allra mest såg jag inte helt oväntat får. Men dessa var nästan omöjliga att komma i närheten av.

Däremot kom jag riktigt nära en häst som verkade död. Men det var den inte. Och några kel- och leksjuka hundar. Så det fick bli "gatufoto" på djur den här gången. 

För övrigt kan jag varmt rekommendera Färöarna för den som gillar dramatisk natur och att vandra. Där finns många mäktiga vandringsleder och det är också väldigt enkelt att åka runt med bil. Vägarna är väl utbyggda och i fint skick. Dessutom kan du faktiskt flyga helikopter för ganska lite pengar (cirka 300 kr). Det går nämligen helikoptrar i linjetrafik på Färöarna. 

Ögruppen har under senare år blivit känd för sin moderna och vällagade nordiska mat och där finns bland annat restaurangen Koks som har en stjärna i Michelinguiden. Självklart består maten mycket av fisk, skaldjur och lamm, men också av tång och sjögräs som är betydligt godare än vad det kanske låter. Och på flygplatsen kan du innan hemresan köpa en liter av den inhemska vodkan "Eldvatn" för drygt 100 danska kronor. Det gjorde jag. 

Nedan en intressant film som visar hur Färöarna byggt upp sitt varumärke de senaste åren. 

SE BILDEN: Gatufoton från Paris och Amsterdam - hur göra det spännande?

Efter sex dagar i Paris och Amsterdam är jag tillbaka i Stockholm. En resa från vårsol, semesterkänsla, häftiga upplevelser och gatufoto till snö, vardagens enahanda rutiner och kneg. Ändå är det skönt att vara hemma igen. Inte sällan är det i efterhand när upplevelserna väl har sjunkit in något som wow-känslan kommer. Så brukar det i alla fall vara för mig.

Till skillnad från Paris är ju Amsterdam egentligen bara en småstad med sina drygt 780 000 invånare. Den är på många sätt betydligt tystare, luften är friskare och överlag är det ett annat tempo. Sedan finns såklart det berömda Red Light District och andra välkända områden för turister och festfolk. Där är det givetvis rätt stökigt bitvis.

För ”vanligt” gatufoto är Amsterdam ingen jättebra stad, tycker jag. Den är gyttrig och samtidigt väldigt enahanda. Få saker sticker faktiskt ut och du ser sällan några egentliga karaktärer (konstigt nog). Det mesta som sker på gatorna är relaterat till turism och kommers.  

Om jag däremot hade varit en fotograf som hade sökt mig till festandet och det bitvis ganska groteska nattlivet skulle jag förmodligen ha känt annorlunda. För det finns definitivt i Amsterdam för den som på riktigt ger sig in i dimman. Där trivs dock inte jag så det överlåter jag till andra. 

Ibland kan jag känna att det är svårt att få till riktigt intressanta bilder när man så att säga främst dokumenterar det ordinära livet. Vanliga människor som för det mesta gör vanliga saker är sällan särskilt spännande. Därför försöker jag hitta det absurda och lite knasiga i tillvaron. För det finns ju också. 

Ibland lyckas jag, ibland inte. Men tack och lov är en stor del av tjusningen med gatufoto att bara vara ute i verkligheten och söka efter bilderna med kameran som sällskap. Det kan på sätt och vis vara gott nog. Även om det såklart aldrig är fel att komma hem med en eller annan höjdarbild på minneskortet. 

SE BILDEN: Nöjd lämnar jag Paris

Att få till bra gatufoton handlar mycket om tillfälligheter. Ja, tur för att säga det rakt ut. Du kan vara supermotiverad och lägga ner en hel del tid men ändå inte få till en enda bild som du är riktigt nöjd med. Samtidigt gäller även motsatsen. Du kan vara ganska avslagen men ändå lyckas sätta ett gäng hyggliga eller till och med väldigt bra bilder.

Ungefär så kände jag under min och Magnus Fröderbergs resa till Paris nu i dagarna. Vi hade som vanligt kul och Paris är ju alltid Paris, men jag tog betydligt färre bilder än vanligt och kände aldrig att jag på riktigt kom in i gatufotoflowet. Ändå blev det en bra bildskörd enligt mitt eget tycke. Något som gör att gatufotoresan känns lyckad trots bristande fotomotivation. Framförallt gillar jag en bild med turister vid Eiffeltornet. 

Nu sitter jag på tåget till Amsterdam där jag ska träffa en gammal barndomskompis som flygit ner från Stockholm. Han är inte fotograf så det lär mer bli vanligt turistande. Men självklart kommer kameran att få följa med ut på stan och förhoppnings kan jag få till några hyggliga gatufoton även där. 

Några ord om Paris. Jag hade glömt hur mycket folk röker i denna stad. Till skillnad från i Sverige där rökning ses som något osunt och inte särskilt eftersträvansvärt verkar rökning i Frankrike fortfarande vara förknippat med någon form av stil och elegans. 

Det är också mycket mer avgaser i luften än exempelvis i Stockholm. Jag tyckte rent av att det blev besvärande periodvis (kanske för att jag är allergiker). Speciellt den där mixen av diesel- och bensinavgaser tillsammans med tobaksröken som driver omkring på trottoarerna i stora sjok.   

Läs förresten gärna Magnus blogginlägg från Paris. När jag skriver det här har han fortfarande några timmar kvar innan han ska flyga hem till Stockholm. Och om jag känner honom rätt hänger han väl bland höghusen i La Défense. Själv kliver jag av i Amsterdam om 40 minuter nu. 

SE BILDEN: Att möta våren med gatufoto i Paris

Det är utan tvekan något speciellt med Paris för oss gatufotografer. Det var ju här genren på sätt och vis uppstod när Henri Cartier-Bresson dansade omkring på boulevarderna och plåtade med sin lilla Leica. Men det var också i Paris som exempelvis Christer Strömholm tog några av sina mest kända bilder.

Just nu är jag och Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg här för att under tre dagar fullständig frossa i gatufotograferande. För min egen del är det första gången sedan i höstas som jag ägnar mig åt denna ädla konst - så det är både ringrostigt och med ett inte helt intrimmat avtryckarfinger som jag harvar gatorna fram. Men det är skönt med en kickstart så man kommer igång ordentligt. 

Förra gången jag var i Paris var 2011 och jag hade precis köpt den första versionen av Fujifilms X100 som var ganska nysläppt då. Sedan dess har jag graderat upp mig och på den här resan är fotoväskan packad med en Fujifilm X-pro2 och en handfull med olika gluggar. Men trots möjligheten att variera mig faller jag ändå ofta tillbaka till objektivet som motsvarar 35 mm i fullformat. Alltså samma som på X100. 

Paris är för övrigt en stad full av turister, vilket har sina klara för- och nackdelar. Visserligen går det att få till bra bilder även på turister och deras ibland ganska märkliga beteenden, men någonstans så vill man kanske hitta det mer genuina livet också. Vi får se om vi lyckas med det också under de här dagarna. 

SE BILDEN: Gatufoto i New York- några avslutande reflektioner

För några veckor sedan var jag i New York och gatufotograferade. Ni som läser min blogg vet att jag redan har skrivit ett inlägg om saken. I den bloggposten visade jag upp bilder från Coney Island som ju är en slags kultplats för många fotografer. Åtskilliga har varit där och plåtat genom åren.  

Efter att ha låtit resterande bilder vila ett tag har jag nu sorterat ut några till som jag tycker håller måttet för ännu ett inlägg. Det är blandade skott från Manhattan, denna livfulla och intensiva stadsdel. Något som faktiskt både är bra och dåligt för en gatufotograf. 

Fördelen med den här sortens folktäta miljöer är såklart att det finns mycket att fotografera. Situationerna avlöser varandra och det händer något hela tiden. Samtidigt blir det så mycket att du kan ha svårt att faktiskt få till bilder som funkar. Det blir lätt ett stökigt gytter av allting och ingenting.

De gigantiska skyskraporna skapar också speciella ljusförhållanden. Från djupa sotsvarta skuggor till starkt frätande solsken. Men också solreflexer som oförutsägbart lyser upp omgivningarna. Omständigheter som kan vara utmanande att hantera, men också generera fantastiska bildmöjligheter för den fotograf som kan dra nytta av förhållandena. 

Oavsett vad så var New York en stad som jag verkligen gillade att plåta i. Det är också en fascinerande och rolig plats att besöka ur många andra perspektiv. Så det är inte omöjligt att jag åker tillbaka en vacker dag.