En gång i tiden var jag elitfotograf
Vintermörkret har kommit och jag sitter och plöjer igenom bildarkivet. Plötsligt får jag se mig själv som 21-åring. Iklädd flottans arbetsuniform står jag och gör mig till belamrad med en massa kameror. På axeln håller jag en bladare med ett 500-mm teleobjektiv. Det ser mer ut som en granatkastare än en kamera. Vilket såklart var meningen.
Detta är i begynnelsen, inser jag. Jag hade visserligen fotat ganska flitigt i flera år redan då. Men det var som fotograf på marinens fotodetalj i Karlskrona jag för första gången var tvungen att ta mitt fotograferande på allvar. Det var här jag fick min grundläggande fotografiska skolning i början av 1990-talet.
När vi värnpliktiga fotografer snackade med de hårdkokta röjdykarna och basförsvararna brukade vi skoja till det och säga att vi var elitfotografer. Men i själva verket tillhörde vi ett malajkompani med vaktmästare, postutdelare och sopgubbar. Fast jag klagade inte. Medan de förstnämnda exercerade i timmar oavsett väder satt jag inne på kontoret, drack kaffe och fingrade på en bladare. Det gjorde inte ont.
Hursomhelst. Här kommer några bilder från min tid som elitfotograf.
Mitt kompani hette 12:4. Bilden är tagen med en 500 C efter att vi hade slagit elitförbanden i en fotbollsturnering. De blev rätt snopna.
Min fotokollega Jörgen Harre sitter och printar ut ID-bilder. Vi var bland de första som började köra med digitalkameror. Det var Kodak som tillverkade dessa platta och lite udda apparater. Du ser kameran sticka fram till höger om monitorn som i sin tur står på skrivaren. Kvalitén var ganska usel men det gick i alla fall "snabbt".
Som värnpliktig fotograf blev det mycket plåtande av nyinryckta, muckarfoton och gruppbilder på nyexaminerade kadetter. Tyvärr tog jag inte särskilt många bilder på mina lumparpolare och livet på luckan. Något jag ångrar så här i efterhand.
Men jag hittade i alla fall de här bilderna i en pärm. Visserligen var det förbjudet att ha fest på logementet. Det var dock något som mina lumparpolare alltid sket i. De både rökte och söp så mycket de ville. Typiska friheter malajer brukade ta sig.
Tyvärr var negativen i riktigt dåligt skick.
Året var 1994.
Jag har inte en enda bild från lumpen. Det rådde total torrläggning av fotograferingen, vilket ju så här i efterhand känns rätt synd.
Kul bilder, fast jag tycker hårdingen i början verkar ha svårt att hålla masken. ;)
Här är blogginlägg och allt. http://www.fotosidan.se/blogs/norrvi/norrvi-stridsvagnstjanst-i-visby-och-en.htm
Jag som har bott i en militärstad har inte några bilder mer än när de skulle lägga ner T4 och hade uppvisning där.
Komma in på logement har jag aldrig försökt. Då hade väl vakten tagit fram skjutvapnet och skrikit halt.
Du vet att jag gillar mest dokumentära bilder som ger framtiden något att förvalta. Jag har faktiskt varit på julmarknad i dag och lyckades sälja några av min böcker från Hässleholm. Det kändes bra.
Enbart så jobbigt för många vill jag skall berätta var bilderna är tagna än de kan se det när de kommer hem.
Ha en fin vecka än vi har detta rent ut sagt det jävla väder med dimma och regn varenda dag.
Min kamera har nu semester.
Hälsar
Gun-Inger Jag behöver hjälp om det går ta bort alla mina bloggar utan jag skall ta bort en och en.
Roligt att du säljer din bok om Hässleholm. Förhoppningsvis ska jag väl kunna få ihop min bok om Karlskrona också. Men det lär nog dröja ett år till. Minst.
Jag är lat så det är sällan jag säljer själv. Upplagan har ändå minskat ganska bra för varje år. Spännande att få se när du har gjort din bok.
Jag som älskar Karlskrona och varit där ofta som jag kanske skivit innan först med barnen sedan med barnbarnen som tradition varje sommar i många år.
Hälsar
Gun-Inger
Många år senare arbetade jag på en civil försvarsbefattning. Och kunde då konstatera att vår dåvarande försvarsmakt var just så absurd om jag misstänkte när jag lumpade. Vilket jag väl kan säga nu, när den inte finns kvar längre. Försvarsmakten som den såg ut för några decennier sedan.
Men jag har nog inte så där uppsluppna bilder...