Att känna på gatans hårda verklighet…

Mina försök att utveckla mig som gatufotograf under den senaste tiden har bitvis varit som att få en rejäl uppsträckning. Visserligen får jag skylla mig själv eftersom jag medvetet har valt att gå den hårda vägen. Ja, så hård som den nu blir när man bara använder en analog och helmekanisk mätsökare från 70-talet. 

För en person som har varit van vid automatik, snabb seriebildstagning och autofokus de senaste 15-20 åren är det en utmaning som heter duga. Att kontinuerligt behöva göra manuella exponeringsmätningar, att jaga fram varje filmruta för hand, att tänka på hyperfokalavståndet och ha skärpan inställd i rätt läge ger en massa variabler att tänka på som man helt enkelt inte är van vid.

De senaste veckorna har jag därför så ofta jag hunnit traskat gata upp och gata ner i det piniga och isande vårvädret. Jag har övat mig på gatufotokonsten på väg till jobbet, under lunchen och på väg hem igen. Och såklart under helgerna. Jag har sökt, försökt, inväntat, chansat, fegat ur och försökt igen.

Resultaten av dessa gatufotoövningar kan kokas ner till ungefär följande: Missad skärpa med flera meter, skaknings- och rörelseoskärpa, kraftigt felexponerade bilder, ingen filmruta framdragen (blindavfyrning), feltajmade höftskott, bilder på människor som precis vänder bort ansiktet, ställer sig upp eller går ut ur bild. 

Men jag ger inte upp gatufotandet. I mina drömmar ser jag nämligen en utställning framför mig med gatufoto från min hemstad Karlskrona. Den första någonsin i så fall, såvitt jag vet. Men just nu känns den drömmen rätt så avlägsen. Hursomhelst. I det här bogginlägget kan ni spana in fyra av de minst dåliga bilderna från den senaste rullen.

Jag såg först den här äldre kvinnan på håll. Det som fångade mitt intresse var att det ömsom såg ut som hunden släpade henne efter sig och ömsom tvärtom. Jag ställde mig en bit bort och väntade, men både hon och hunden avslöjade mig på direkten. Dessutom missade jag att sätta skärpan riktigt bra.

Även denna kvinna såg jag på håll först. Hon stod och väntade i porten och kikade fram med jämna mellanrum. Jag tyckte det såg humoristiskt ut. Men på bilden blev det inte lika kul som jag visualiserade det framför mig. Och så missade jag återigen skärpan.

Det här är ett gatufotoporträtt. Jag såg snubben och frågade om jag fick klämma några bilder. Tyckte han hade en skön stil.

I ärlighetens namn har krånglet fått mig att tveka lite. Ska jag istället börja använda någon av mina digitalkameror? Kanske min Ricoh GX200 eller min 5D med 35/2-gluggen.  Hade jag använt den hade jag helt klart satt fler bilder. Fler bra bilder! Eller försvinner spänningen då, utmaningen i det hela. Jag måste nog fundera på saken.

Nåväl, detta var bistert på många sätt. Men eftersom jag gillar lyckliga slut bjuder jag också på dessa arty farty-bilder som en extra liten bonus. Jag varnar känsliga tittare, det kan uppfattas som försök till konstfoto! ;-)

Slutligen. Filmen den här gången var en minst fem år gammal Kodak Gold 200 som jag hittade i en låda. Den blev av någon anledning underexponerad eller underframkallad. Jag vet inte vilket. Eller också tog bara åldern ut sin rätt.

2011-04-08 19:12   pic-tor

Man ska inte förbanna manuell fokus utan hylla autofokus :-). Visst blir man bortskämd om man använder moderna kameror med autofokus och andra sofistikerade hjälpmedel. Ändå är det en sådan skön känsla att använda analoga kameror där du får göra allt själv. Skön bild på killen i skinnjacka och fortsätt drömma om utställningen i Karlskrona.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-04-08 19:46

Tack för din kommentar Torbjörn! :-)

Visst är det en speciell och mycket skön känsla i gamla manuella och analoga kameror. En slags svårbeskrivbar tjusning som lockar. Och det är väl därför jag håller på som jag gör! :-)

2011-04-08 19:29   N Thomas Meldert

Det här ser väl bra ut (de svart/vita). Övning ger färdighet så bara du kommer över tröskeln så går det av bara farten sen.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-04-08 19:50

Tack Thomas. Jag ser fram emot att komma över tröskeln! ;-)

Det som slog mig när jag funderade på saken var att man kanske också lite för lätt jämför sina analoga bilder med de perfekta bildfiler som moderna digitalkameror levererar. Och därför upplever man dom som sämre än vad de egentligen är.

Det kan vara så...

2011-04-08 19:52   Norpan

Jag tycker att du har lyckats jättebra. Skärpan är inte allt. Favoriten är nog kvinnan vid porten. Sedan kan man ju självklart ta gatufotografier digitalt...tycker jag.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-04-08 21:39

Jag bockar mig. Kul att tycker jag har lyckats bra. Tack! :-)

Visst kan man plåta gatufoto digitalt. Det är ju vad jag har gjort innan. Men nu har jag fixerat mig vid att de ska ske analog. :-)

Fast jag får se. Jag tänker nog köra lite digitalt också parallellt för att utröna skillnaden i känsla och resultat! :-)

2011-04-08 20:12   Kurt Nord

"Jäklar vad han har får till det bra" tänkte jag när jag såg första bilden!
Det var ju skönt att inte alla bilderna var lika bra ;)

Tycker du fått till en skön poetisk ton i några av färgbilderna också.

Sen är det väl bara och fortsätta med det analoga och minimalistiska så länge det ger något.
När det inte gör det får du väl pausa ett tag :)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-04-08 21:43

Hahaha! Tack Kurt! :-)

Visst är det som du säger - man ska köra på så länge det är kul. Helt klart.

De där minimalistiska studierna är bara så rogivande att ta. Jag ser det lite som fototerapi! ;-)

2011-04-08 21:13   porträttfotograf h.valde

interesant läsning,varför,har själv en g 111 ql 17,som jag funderar på at anv lite mera,tycker den är förvånadsvärd snabb at ställa in skärpan me pga den tydliga snittbilden,men man måste veta va man gör nu började jag at fotta me den här typen av kameror då jag bodde i trondheim i mitten på 60 talet,men du har rätt de krävs kanske lite mera,bilden på killen va jo canon bra vilken film o framkallare mvh harald

Svar från Joakim K E Johansson 2011-04-08 21:45

Tack för din kommentar Harald! Kul att du gillar bilden på snubben.

För all del, Canoneten har en tydlig snittbild. Men personligen hänger jag inte med i alla lägen när det rör på sig framför kameran. Så jag behöver som sagt öva lite mer.

Den här gången körde jag med färgfilm framkallad i fotobutik. Kodak Gold 200. Annars är det Fomapan och D 76 som gäller.

porträttfotograf h.valde 2011-04-08 22:23

de e klart at de blir svårare at hänga me at ställa in skärpan eller at hinna me då man tar den typ av bilder du beskriver,jag tar jo mäst på döda ting eller at modellen o jag är förbredd,de skulle nog säkert jag också ha fått problem om jag hade gett mig in på gatufotografering då de gäller at va snabb i vändingarna,annars får jag nog lov at säga at den har en förvånadsvärd skarp optik får jag nog lov at säga,nu får man inte jämföra me dagens dyra optik visserligen,kanske man skulle testa fomapan 1oo o d-76 o ta lite studio porträtt då blir de inte me canoneten,men cans me eos 5an 0ck et kort tele eller nån av mina andra 7-8 analoga kameror jag gillar fortfarande de analoga,de beror nog på at jag inte klarar av datorn riktigt bra ock sedan har jag fördelen av at anv fotoklubbens mörkrum hur mycket jag önskar där finns både studio o mörkrum under samma tak förlåt mitt långa inlägg,hoppas du inte somnade nu skratt harald

Svar från Joakim K E Johansson 2011-04-09 11:54

Det är egentligen så enkelt om man tänker efter. Man ska använda det man tycker är kul och det man trivs med.

Själv är jag inne i en analog fas just nu. Och det är bara att köra på så länge det känns inspirerande! :-)

2011-04-08 21:16   mohei

Sköna bilder. Gillar kvinnan med den motsträviga hunden bäst. :-)
Stenbilden gillar jag också. Den har en skön färgskala.
Ser att du plåtar med en Canonet QL17 GIII. Jag har också en sådan fast den funkar inte just nu.
Strul med bländarlamellerna. Eller nåt... Den ska få åka på SPA-behandling så småningom. :-)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-04-08 21:48

Kul att du gillar bilderna Monica. Tack! :-)

Jag tycker absolut du ska försöka få igång din Canonet, eller köpa en annan som fungerar. Helt klart den roligaste kamera jag personligen har använt på länge. Jag kommer nog att skaffa minst en till för att ha i reserv! :-)

2011-04-08 22:12   Benganbus

Det jag spar tid på är hyperfokal, där det går alltså! Mycket snabbare än autofokus! :)
Och går man på en gata och ljuset inte ändra sig nämvärt, då har man ju en inställd bländare och en tid och så hyperfokal, och då är det ju bara att mata fram och trycka av!?
Å det här andra du nämner, missade bilder, folk som vänder bort ansiktet, rörelseoskärpa osv,
de e inga nyheter, inte mycket att skriva om, det känner jag och de flesta andra sk gatufotografer mycket väl till! ;)
/B
Ps. Fast allt gatufotograferande blir ju så mycket enklare med en M Leica förstås.. ;) :)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-04-08 22:31

Visst är det så, visst är det så! Hyperfokal är snabbare än AF rätt använt. Jag har bara märkt att jag omedvetet kommer åt skärpeinställningen ibland. Så när jag ska ta en bild måste jag ändå kontrollera så skärpan är på det rätta avståndet. Men det är säkert bara ren ovana från min sida. Jag får helt enkelt hålla lite mer pejl på just den saken.

Nej, nej , nej. Leica är bara en plåtbit. Det har Micke Berg sagt! ;-)

2011-04-11 17:56   froderberg

Grymt bra bilder, särskilt de svartvita och den första färgbilden.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-04-11 21:41

Stort tack Magnus. Kul att du tycker det.