- Joakim K E Johansson -

Att bli upptäckt - gatufotografens dilemma

Få saker är så frustrerande för en gatufotograf som att bli upptäckt. Det brukar nämligen nästan alltid betyda att bilden är förlorad. I samma ögonblick någon stirrar in i kameran har liksom magin försvunnit. 

Men inte bara det - i gatufotokretsar är den sortens bilder inte sällan illa sedda. Det verkar helt enkelt finnas en väldigt stark uppfattning att ingen ska titta in i kameran när det kommer till gatufoto. Fast personligen tycker jag inte att man måste vara så fixerad vi detta. 

Ta exempelvis en titt på bilden här ovanför (förstora gärna). Är den oanvändbar som gatufotobild för att pojken tittar in i kameran? Det tycker inte jag. Snarare tycker jag nog att bilden är minst lika bra som den ni kan se här under som jag tog sekunden innan. 

Men bilden här nedanför då? Tre turister (det lät som de kom från Estland) står utanför hotellet och försöker navigera efter sina turistkartor. Hur funkar den med mannen i mitten som tittar rakt in i kameran? Inte lika bra som bilden på pojken, tycker jag själv. Men varför?

Slutligen kan ni spana in de båda paren här ovanför. När jag hade tagit bilden var jag ganska säker på att gentlemannen i solglasögonen hade tittat på mig. Men när jag granskade det inskannade negativet såg jag att han faktiskt blundade bakom sina mörka glas. Frågan är om det spelar någon roll? Känslan är ändå att han tittar på fotografen.

Här kommer i alla fall några bilder där ingen tittar in i kameran. 

Bilderna i det här inlägget är alla från den senaste rullen. Som vanligt är det en T-MAX 400 som har gått genom min Canon 7 med Jupiter 8-gluggen på. Annars har det varit lite trögt att komma igång med gatuplåtandet i år. Därför tänkte jag ta ett ryck nu över valborg och första maj om vädret blir bra. Jag måste verkligen få upp farten om det ska bli en bok och en utställning av det här. 

Inlagt 2012-04-30 00:11 | Läst 5940 ggr. | Permalink
Jag menar detta på allra bästa sätt. Fota mindre, skriv mer!

/P-E

(Avkodat innebär detta inget annat än beröm av din skrivförmåga.)
Svar från Joakim K E Johansson 2012-04-30 00:32
Tack, jag tar det verkligen som en komplimang Per-Erik :-)

Men skriver gör jag på jobbet varje dag. Fotograferandet är ventilen, avkopplingen och nöjet som jag bara måste hålla på med för min egen skull :-)
Mycket bra bilder Joakim! Jag tycker att det beror på motiv, innehållet och första bilden funkar bäst än andra bilden. Jag blir sugen att gatufota nu efter ha sett dina bilder! Nu när värme är här så börjar folk gå ut mer och då blir det perfekt tillfälle för gatufotografering.

Min utmaning är att komma nära motivet, det har jag svårt för och kan inte ha kameran i ögat utan fota från höften. Annars glor folk på kameran.. Men nu har jag inte batterigrepp på 5D Mark II och kör 35mm f/2.0 (ser mycket mindre ut) kanske funkar det bättre ute på gatan. Tycker att din guide/tips om gatufotografering är väldigt bra och användbart! En sak är jag nästan helt säker på att över 50mm (fullformat) - uppåt förlorar man närhet känsla därför måste man komma ännu närmare helst runt 35mm fullformat. Inte alltid lätt :) Dessutom är jag döv så svårt att prata med folk ute på gatan, enda jag kan göra är nicka och le.. Ler de tillbaka så vet jag att det är lugnt.. Vill de prata med mig så är det kört, då säger jag bara att jag hör inte och då börjar de prata engelska då de tror att jag inte förstår svenska och återigen säger jag att jag hör inte så fattar de att jag är döv. Folk i Sverige har svårt för kroppspråk jämför med andra länder. Du kanske har bra tips i det här unik fall?

Allt gott
Svar från Joakim K E Johansson 2012-04-30 09:34
Kul att du gillar guiden Mikael :-)

Jag fotar nästan uteslutande med 50 mm. Tyvärr har jag en tendens att komma för långt ifrån när jag använder 35 mm. I alla fall när jag håller på med mitt vanliga gatufotoplåtande här i Karlskrona.

Men förmodligen beror det på att Karlskrona är en småstad och att det är glesare mellan människor, större avstånd, osv. När jag fotar i större städer (speciellt utomlands) märker jag att jag har mer behov av min 35-glugg. Då funkar den bättre.

Jag förstår att det kan vara problematiskt för dig som är döv, men själv har jag hamnat på en nivå där jag nästan aldrig pratar med dom jag fotograferar. Ett leende eller en nick och jag går vidare.
En bra rulle med andra ord. Det där med att inte möta blicken är bara dumheter. Vem bestämmer?/Annika
Svar från Joakim K E Johansson 2012-04-30 09:29
Tack Annika!

Håller med, vem har egentligen bestämt att det? :-)
Jag gillar pojken som tittar in mycket bättre. Lite utanförskap ändå liksom, kanske är dörren låst? Har inte hört om nån sån inte-titta-regel.
/Kalle
Svar från Joakim K E Johansson 2012-04-30 20:36
Tack för kommentaren Kalle.

Regel och regel, det är väl mer en uppfattning som många ger uttryck för.
Men här tittas det ju in i kameran och arrangeras och kommuniceras och allt möjligt:

http://inmotion.magnumphotos.com/essay/coney-island

Inte skulle jag våga säga till Bruce att han gör fel ...

M.v.h. /LG
Svar från Joakim K E Johansson 2012-04-30 20:39
Visst är det så LG. De stora fotograferna har en tendens att göra det de vill :-)
Tror att var bild måste se's för sig själv, håller bilden?
Eller håller den inte?
Konstigare än så är det inte!

Se'n finns det såklart alltid "klubbar" där man har regler! :)
Ordning och reda, ingen får titta i kameran, för då e allt fel liksom! ;)
/B
Svar från Joakim K E Johansson 2012-04-30 20:41
Så är det nog Bengt. Det är en slags ängslighet som genererar alla dessa "regler". Eller ska jag rent av säga okunnighet ;-)
Många tycks lita mer på regler och konvensioner än på sin egen smak. Man kan ju hoppas att det behovet avtar med erfarenhet. I ditt exempel förstärker ögonkontakten helt klart bilden, och det utan att förminska "känslan av äkta".
Svar från Joakim K E Johansson 2012-04-30 20:42
Precis Jimmy - så är det förhoppningsvis. Tack för din kommentar :-)
Jag håller med. En blick in i kameran kan förstöra en bild, vara oviktig eller göra hela bilden. Det viktiga är om bilderna känns äkta, inte om folk kollar in i kameran eller inte.

Kul att få se lite nya bilder!
Måste väl ändå vara svårare att skpa kontakt och ändå få en bra bild?? Det kan väl inte vara meningen att man ska smyga omkring och ta bilder i smyg? - nu ska du veta att jag ingenting kan om gatufotografi - jag gillar bilden där pojken tar kontakt med dig - för det är faktiskt han som bestämmer , men han väljer att kommunicera med dig med bägge händerna på glaset .. finns säkert någon som kan säga nåt om det ..
Tyvärr måste jag säga att viss gatufotografi förstår jag mig inte på - bilden med pojken är nog den bästa här tycker jag och det är i kombination av bägge bilderna - den ena där han är uppslukad av sig själv och den andra där han väljer att ta kontakt.
Dom är grymma tycker jag - fast nu var det ju det där med att jag inte kan gatufotografi ...
Ha en kanonhelg i vilket fall som helst.
//Glenn