Att vara trött på sina egna bilder

Just nu känner jag mig ganska trött på mina egna bilder. De ger mig ingen inspiration och jag skulle vilja hitta andra uttryck som fotograf. Känslan gör mig frustrerad eftersom jag inte vet hur dessa ”andra uttryck” skulle kunna se ut. 

Jag har exempelvis funderat på om jag ska börja plåta mer med mina digitala grunkor och gå över till färg. Ja, i alla fall delvis. Men också om jag ska fördjupa mig på olika sätt, välja en annan story, en annan berättarmetod och så vidare. 

Förmodligen är jag långt ifrån ensam om att känna så här ibland. Det är väl en naturlig del av att vara fotograf och något som ingår i all utveckling. Man tvivlar på sin egen förmåga och undrar om man gör rätt saker, helt enkelt. 

Men innerst inne inser jag att det jag måste göra är att köra på i samma spår och hålla fast vid målbilden. I alla fall tills jag är klar med min planerade utställning och bok, annars blir det förmodligen inget av den saken. Nåväl, vem ha sagt att det ska vara enkelt.

Den översta bilden är förresten tagen i Stockholm. Ni som bor där kan säkert hur lätt som helst lista ut var :-) Och bilden under är också från vår huvudstad. Den byggnaden är väldigt mycket Stockholm för mig. 

Här kommer förresten ett par arty farty-bilder också. Det var länge sedan nu. 

Slutligen - här kan ni se några riktigt fina färgdiabilder från 1940-talet. De känns nästan overkliga med sina briljanta färger och fina detaljåtergivning.  Bilderna är tagna med kultfilmen Kodachrome.

2012-03-14 03:16   EGW

Vilken makalöst fin samling gamla färgdia! Men hur förnyar man sig själv och återupptäcker den kreativa glädjen? Det är en makalöst besvärlig fråga. Hur som helst, man måste lära sig att inse att den kreativa processen bara fungerar om den är en lek. Man måste alltså gå på sina känslor och låta dem visa vägen. Den möjligtvis fiktive men helt klart vise Don Juan, lärare till Carlos Castaneda, framhöll att man alltid ska välja en väg med hjärta. En sådan väg går sig själv, menade Don Juan. Men en väg utan hjärta kan ta död på vandraren. Och när man väl valt sin väg så tenderar man att följa den till dess slut, hurdan den än är. Verkligen något att besinna!

Svar från Joakim K E Johansson 2012-03-14 15:40

Helt klart kloka visdomsord där Ernst Göran. Jag ska verkligen fundera på det.

2012-03-14 06:51   N Thomas Meldert

En bildkris är ett gott tecken på utveckling. Det är lite stökigt att komma igenom denna fas men sen kommer glädjen och flytet igen - tills det blir dags igen för nästa fas =) Ifrågasättande är en viktig del i all utveckling.

Svar från Joakim K E Johansson 2012-03-14 15:40

Så är det förmodligen. Man kommer ut som nyfödd på andra sidan! ;-)

2012-03-14 07:22   Mikael Sundberg

Det ligger något i Thomas inlägg och jag håller med!

2012-03-14 07:22   Mikael Sundberg

Det ligger något i Thomas inlägg och jag håller med!

Svar från Joakim K E Johansson 2012-03-14 15:40

Tack Mikael!

2012-03-14 07:26   Benganbus

Har du några fotopolare du umgås med?
Jag tror att ensam inte e stark i nå't sammanhang!
Man kan peppa varandra, få ideér, bryta ideér!
Å man behöver för det inte klänga på varandra varje gång man fotar,
men spännande ideér och tankar utvecklas ofta tillsammans med andra människor!
Å inte bara på internet! ;)
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2012-03-14 15:43

Nja, jag har några polare som jag kan snacka foto med på ett generellt plan, vilket såklart är trevligt. Men inte på det där djupa sättet där man verkligen analyserar och gå in i ämnet. Och det kan jag sakna faktiskt för jag tror också det är viktigt för utvecklingen.

Fast fotosidans medlemmar finns ju alltid. Det är bra! :-)

2012-03-14 12:59   ojanson

Det var ena härliga Kodachrome-bilder du hittat!
Och gammal flygindustri som motiv också. :-)

Svar från Joakim K E Johansson 2012-03-14 15:44

Visst är bilderna fantastiska att titta på :-)