SE BILDEN: Min kamp med trettiofemman

Just nu vet jag inte riktigt vad jag håller på med. Jag har mer eller mindre ingen koll och det känns som att börja om från noll (vitsigt, eller hur?).  Eller nja, så farligt är det kanske inte. Men ni förstår säkert vad det handlar om. Jag snackar om den där känslan som uppstår när man ändrar på spelreglerna och lämnar sina invanda mönster.

För mig betyder det att gatufota digitalt, att ha som mål att bilderna ska vara i färg och att köra med 35-glugg. Mer än så krävs inte för att få mig utanför min trygga lilla comfort zone  - van som jag är vid att plåta analogt, svartvitt och med 50 mm på huset. 

Det kan tyckas vara en löjlig bagatell, men det är det inte. Framförallt är det skillnaden i brännvidd som skapar problem. Trettiofemman kräver ett helt annat angreppssätt. Det är inte alls lika lätt att jobba ihop motivet mot bakgrunden och få till tajta kompositioner. Inte minst blir detta tydligt i en småstad som Karlskrona där det i regel är ganska glest mellan människorna också. 

Henri Cartier-Bresson som ju mer eller mindre är alla gatufotografers helgonfigur och förebild hävdade flera gånger att 50 mm är den överlägset bästa brännvidden ifall du främst bygger dina bilder på starka kompositioner. Jag är helt klart beredd att hålla med honom om den saken. Samtidigt tänker jag gneta på med vidvinkeln. Det får ju inte vara för lätt.

Det gäller att få i sig sista droppen.

Matkoma - eller för lång väntan på käk?

Tjej med soliga ben.

En annan grej. Jag står vid en korsning mitt inne i centrum och får plötsligt höra dova smällar eka mellan husväggarna. Strax hör jag också ett plingande ljud och snart därpå något som piper. Efter en liten stund snirklar sig Hemvärnets Musikkår runt hörnet. De brakar loss med pukor och trumpeter i högan sky.

Deras vita mössor guppar i takt medan de makligt förflyttar sig upp för gatan. Folk stannar för att titta. Många ler. Vissa ser nästan saliga ut. En äldre man som vanligtvis brukar släpa sig fram i slow motion med kraftigt böjd rygg får oväntad energi och börjar marschera i takt med musiken. Det är tamejfan helt bisarrt på något sätt, tänker jag.

Jag får inte till en enda vettig bild på det hela, men det spelar ingen roll. Vissa saker måste helt enkelt upplevas.  

2014-05-18 08:17   Nils Bergqvist

Man måste gå närmare när vinklarna blir vidare, ta sig in i motiven på ett helt annat sätt, vilket inte alltid är så lätt. Hade kanske varit svårt med musikkåren, utan att de känt sig störda av en "tosing" med kamera. Sen har du färgen att ta hänsyn till också.

Svar från Joakim K E Johansson 2014-05-18 20:12

Ja, sedan är det färgen också. Jag får ta en sak i taget :-)

2014-05-18 08:56   gorred

Känner delvis igen mig i det du skriver. Antingen är det bara så enkelt att vissa brännvidder passar en själv och ens sätt att se bättre, eller blir är man kanske bara van. Är direkt hemma med min 25:a (=50mm FF, har m43), tycker det känns klart mindre "rätt" med min 20 mm's pannkaka. Skillnaden borde vara försumbar, men känns.

Svar från Joakim K E Johansson 2014-05-18 20:14

Jag tror som du att vissa brännvidder passar en själv bättre än andra, liksom att man blir van. Sedan handlar det nog en del om i vilken miljö man plåtar i också. I en småstad är helt klart 50 mm betydligt mera lättarbetat.

2014-05-18 09:24   Benganbus

Hur som helst, gillar i alla fall ditt fotande hemmavid i Karlskrona!
De e inte så många som håller på med det hemmavida fotandet av naturliga skäl,
för det e det svåraste!
/Bengan

Svar från Joakim K E Johansson 2014-05-18 20:15

Tack Bengt. Ja, det är faktiskt det svåraste. Du har rätt i det.

2014-05-18 10:55   froderberg

Bra jobbat. Det är bra att du experimenterar. Jag tycker att 35:an kan ge lite mer närvarokänsla, men visst är det svårare att få till kompositionerna. På vissa ställen, som i centrala Stockholm igår, kan det vara svårt att få tillräckligt med avstånd till motivet för en 50:a. Att använda en 35:a på en mindre ort är ett medvetet och modigt val. Det kan bli bättre när allt stämmer.

Svar från Joakim K E Johansson 2014-05-18 20:16

Tack Magnus. Jag ska köra på ett tag och se vad som händer. Det är ganska kul samtidigt.

2014-05-18 11:56   manum

Håller med Magnus här om att 35:an kan ge mer närvaro, och jag tycker du lyckats ganska bra med att förmedla det.
Vet känslan när man måste våga närma sig med vidvinkel. Bra jobbat!

Svar från Joakim K E Johansson 2014-05-18 20:17

Jag tackar för det Magnus. Visst får man pressa sig lite extra med 35-gluggen. Helt klart :-)

2014-05-18 13:55   Dubbelolle

Är det nån som tvingar dig att plåta med en 35:a om du nu gillar 50mm bättre? LO

Svar från Joakim K E Johansson 2014-05-18 20:17

Bara mitt eget behov av att testa något nytt :-)

2014-05-18 14:34   Gun-Inger Arvidsson

Varför skriver du att det inte blev vettig bild.
Det är väl bättre lägga ut den om du vill det och överlåta till oss
betraktare att avgöra vad vi tycker.
Hur skall en dokumentär bild av en orkester se ut.
Kan väl inte bli på så många sätt.
Ha det gott
Gun-Inger
som var i Lund fotograferade som du.
Inte några problem tyckte jag
om du vill kan du väl kommentera min blogg.

Svar från Joakim K E Johansson 2014-05-18 20:18

Bilden ligger ute. Du ser den ovan :-)

Gun-Inger Arvidsson 2014-05-18 21:04

Skrev kanske så du inte förstod det eller........
gia

2014-05-18 14:50   Johan Pihl

Ja, H-C-B visste nog vad han talade om ;) Nu har jag ju själv mest kört 35;an, så jag gillar den. Men jag provade Leica X1 som ju har en fast 35;a (och crop-sensor), och upplevde då att skärpedjupet blev oandligt i alla bilder tagna i dagsljus. Skulle nog kunna tänka mig att 50;an vore bättre då, så att man kan använda bländaren lite, för att styra skärpedjupet. Men det var bara en tanke..

Snygga bilder, Joakim. Tvåan är riktigt kul, jag upplevde det först som en ballong hon satt och höll i samtidigt som hon drack ;) Men den är som sagt kul, och snyggt uppbyggd med linjer och cirklar. Och den med tjejen som sitter i shorts och tiger-t-shirt och solar benen på busshållplatsen gillar jag. Den översta har snygg komp och ett fint ljus, men tilltalar mig inte lika mycket som de två nyss nämnda. Samma med den nedersta.

Svar från Joakim K E Johansson 2014-05-18 20:20

Tackar Johan - intressanta reflektioner. Killen överst tyckte jag såg lite intressant ut med sina bestämda steg och paraply trots att det var soligt och fint. Han var helt klädd i svart också.

2014-05-18 16:17   alf109

Jag har också svårare att plåta med vidvinklar, det blir lätt som att plåta myror i en öken på något sätt. :)
-affe

froderberg 2014-05-18 17:29

Fast på vissa ställen är det enkelt, "som att skjuta gäddor i en hink", enligt en känd gatufotograf från Blekinge ;)

Svar från Joakim K E Johansson 2014-05-18 20:20

Ja, precis så känns det Affe - som att plåta myror i en öken :-)

Svar från Joakim K E Johansson 2014-05-18 20:22

Ja, i Stockholm är det som att skjuta gäddor i en hink. Men här i Karlskrona mannen, här är det hårdare än hårt ;-)

2014-05-18 17:22   Turbo56

Jag håller med dig, man skall inte byta objektiv, det stökar till känslan.
Jag vill gärna se bilden redan innan jag tar upp kameran.
När jag byter objektiv så tar det ett antal bilder innan känslan sitter där igen.
Fast 35mm är en favorit, den fungerar nästan alltid.

Svar från Joakim K E Johansson 2014-05-18 20:24

Precis, så är det. När man är inkörd på en brännvidd så vet man exakt när man ska hiva upp kameran. Det är fördelen med att köra in sig ordentligt på en glugg.

Dubbelolle 2014-05-20 00:58

Det där är väl en rätt tveksam kommentar, tar en duktig arkitekturfotograf alla sina bilder med en 35:a? Eller någon yrkesfotograf överhuvudtaget? LO

Turbo56 2014-05-20 18:30

När jag fotografera byggnader/arkitektur så är det ofta trångt eller svårt med överblick, då kör jag ofta med 20mm objektiv.
När jag är ute och reser däremot så blir det ofta ett fast 35mm objektiv.
Jag har många gluggar men byter sällan, när jag byter så sitter de ofta på länge.

2014-05-18 21:53   Dubbelolle

Ger mig fan på att om Mr Bresson haft tillgång till en bra normalzoom så hade han kört med den mest hela tiden, LO