Misslyckade bilder från Kina räddades med hjälp av Photoshop
En regel som jag har följt sedan jag började fotografera är att aldrig slänga några bilder. Framtida teknik kan göra det möjligt att plocka fram användbara bilder ur det som vid en första anblick kan se ut som en misslyckad bild. Genom åren har jag tagit många bilder som innehåller lite väl många nyanser av svart, jag är glad att jag inte slängde dem för nu finns äntligen tekniken som kan rädda dem.
Under en reportageresa till Kina i december 2004 tog jag en del bilder där jag tryckte av innan blixten hunnit laddas upp, eller för att den inte gav någon vidare effekt för att det var för mörkt i taket. Det var även första gången som jag fotograferade digitalt och jag var ovan vid kameran och inställningarna vilket ledde till en del misslyckade bilder. I vilket fall som helst gick det knappt att urskilja vad det var på en del av bilderna för att de var så underexponerade. Även om jag misslyckades med inställningarna vid fotograferingstillfället valde jag att inte slänga bilderna, och jag vill minnas att jag tänkte att det skulle kanske gå att göra något åt dem i framtiden. Som grädde på moset fotade jag bara i JPG med en kamera som hade en CCD-sensor vilket gjorde det ännu svårare att lyfta fram användbara bilder då det begav sig.
Nu har det gått 16 år och vi har trätt in i den framtid som jag bildmässigt hoppades på år 2004. Tack vare den tekniska utvecklingen och nya algoritmer i den senaste versionen av Adobe Photoshop har jag kunnat plocka fram fullt användbara bilder ur kraftigt underexponerade JPG-filer. Bilden ovan var rejält underexponerad, och jag var tveksam om det skulle gå att få fram någon bild överhuvudtaget. Även om den lider av lättare bandning så skulle de funka i mindre format i ett magasin. Den nedre bilden som visar två pojkars sovrum var i princip en nyans mörkare än svart men det gick ändå att lyfta fram en vettig bild ur mörkret (Här finns före- och efterbild). Några av bilderna är lite brusiga men det är inte värre än en scannad 400 ASA film.
Bilderna i inlägget har jag tagit med en Nikon D70 och ett 18-70mm objektiv. Jag tog dem i några avlägsna byar i provinsen Qinghai som ligger i mitten av Kina samt i provinsen Yunnan i samma land. Bilderna skulle fungera att visa i färg men jag har valt att visa dem i svartvitt för att jag tycker att det är snyggare. Om jag hade fått fram samma kvalitet som idag år 2004 hade ett par av dem säkerligen publicerats i olika reportage och projektbeskrivningar. Jag kanske skulle ta kontakt med min gamla bildredaktör, och säga att de extra miljöbilderna som hon önskade till reportagen äntligen är framkallade! :)
Text och foto: Mikael Good
Jag tycker om närheten och närvaron i dina bilder. Jag märker inte att dina bildfiler var svårhanterat. Jag känner igen mig i känslan av Kina i dina miljöskildringar. Mitt Kina var på 80-talet och är väl på väg att försvinna, utom möjligen på djupa landet.
Ha det väl
Bob
/Mikael
/ Bengt H.
/Mikael
Det är verkligen som du berättar att vi mycket är och varit i händerna på den digitala verkligheten. En väldigt stor förbättring skedde när Lightroom 3.0 ersatte 2.x. Förhållandena dessa gav var som natt och dag och jag gjorde om en del jag gjort med 2:an i 3:an då jag inte stod ut med skillnaden i kvalitet. Efter det har det inte skett lika stora språng i utvecklingen hos Adobe.
För min del har det stora lyftet för digitaliseringen av mina gamla dian främst kommit med min övergång till DxO Photolab. Det som varit game changern där har varit kontrastverktygen. I Photolab finns det exv. hela tre olika varianter av kontrast, Contrast, Microcontrast och Fine Contrast. Microcontrast default har varit rena döden för mina bilder men genom att bara dra den i botten och istället ersätta den med Fine Contrast så kunde jag exv. rädda alla hemskt blotschiga himlar som störde mig.
Även Filmpack 5 som är en plug in från DxO till Photolab har varit till hjälp ibland då det ofta väldigt grova kornet i Agfa CT 21 -filmen kunnat brytas sönder lite mer med den Tri-X -emulering som finns i Filmpack.
Capture One kan jag heller inte gå förbi. Det tycker jag varit oumbärligt vid själva digitaliseringen. I det programmet finns även en Focus Mask som ger en möjlighet att få en bild över hur skärpan ligger och kan variera med den exponering man gör vid reprofotot.
Så dessa olika typer av verktygs utveckling har varit helt avgörande för att kunna ta vara på bilder som ofta sett rätt hopplösa ut. Det kanske vore lite kul att göra en blogg med några före och efter studier för att folk verkligen ska kunna förstå hur dramatiskt detta verkligen ändrat förutsättningarna för att kunna rädda våra gamla bilder.
Även kloningsverktygen har ju ibland varit ovärderliga när man behövt lappa skador av olika slag som varit omöljliga att hantera exv. analogt. Jag har exempel på bilder som gått i två delar vid demonteringen från klistrade diaramar som gått att helt läka ihop med hjälp av kloningen.
Så visst har de nya och förbättrade algoritmerna i både RAW-konverterare och Photoshop öppnat upp helt nya möjligheter som vi tidigare inte haft och detta ör viktigt för att möta upp tidens tand som obevekligt maler ned den tekniska bildkvaliteten, först i färgbilderna och sedan även det svartvita materialet, även om detta oftast klarar sig bättre över tid.
Dina bilder från Kina är viktiga tidsdokument och jag tycker mycket om bilden från skolan. En sak som ofta slagit mig är hur rena och välklädda dessa skolelever är, trots att man levde under förhållanden som gjorde att det måste varit väldigt svårt att hålla barnen rena och välklädda. Har gjort liknande erfarenheter i Afrika också.
/Mikael
Det har varit många uppror genom historien i Kina och statsledningen kan sin historia. Det är viktigt för dem att hålla folk nöjda ekonomiskt och när ekonomin nu hackar så blir de nervösa.
Bruset och tonerna i bilderna ger det hela passande karaktär.
Inom fotografi behövs en del klassisk murrig kornighet som motvikt mot den optimala digitala perfektionismen.
MVH Janne
/Mikael
Dessutom får jag Jean-Michel Jarres "Souvenir of China" på hjärnan:-)
/Mikael
/Mikael
/Mikael
/Mikael
Själva bildinnehållet: Jättefina elever. Propert klädda. Skolsalen har nån sorts korsvirkeskonstruktion, rappnehus på gotländska, ibland med putsade fyllningar av vad som fanns till hands, ibland tegel, i en bärande stomme av trävirke. Man ser takpannorna underifrån. Springorna har tätats med kalkbruk som på Skokloster på 1600-talet eller svenska uthus på 1800-talet.
/Mikael
Själv bodde jag i Shanghai åren 2000-2004 och det finns ingen som helst koppling mellan misären och fattigdomen på landsbygden i Kina och den urbana utvecklingen i storstäder som Peking och Shanghai. I princip allt som gick att få tag i Stockholm i början på 2000-talet gick att köpa i Shanghai vid samma tid.
Sedan vill jag instämma i att aldrig slänga bilder, även om de är mindre bra vid första påseendet. Jag har råfiler tagna med Canon Eos 60D och 10D från 2002-2003 som bara blivit bättre allteftersom råkonverterarna utvecklats genom åren.
/Mikael
/Mikael
/Mikael
/Mikael