Kan du gatufota i en småstad kan du göra det överallt

Den värsta hypen må ha lagt sig men gatufoto eller streetfoto som det också kallas är fortfarande stort bland fotografer. De flesta gatufotograferna har valt att röra sig i större städer, där det är lätt att hitta motiv och smälta in i miljön och folkvimlet.



Det händer att jag möter gatufotografer på mina vandringar. En del har valt att köra analogt och andra digitalt, en del kör med fasta objektiv och andra med zoom. Vad som är rätt eller fel är upp till fotografen själv. För min egen del är det viktigt att bilderna blir bra och täta, och att de inte har tagits i smyg med kameran på magen. Som jag sagt i tidigare artiklar tycker jag att det är viktigt att de som blir avbildade ser vad jag håller på med, för att ge dem chansen att opponera sig och därför jobbar jag med kameran mot ögat.



En del kanske kallar mina bilder för gatufoto och det får de gärna göra, men själv kallar jag dem för dokumentärbilder och tidsdokument. I grund och botten är jag en dokumentärfotograf som nyfiket antecknar det jag ser och upplever med min kamera oavsett vilket motiv eller situation som jag ställs inför. Målet är att bilderna efter gallring ska kunna visas upp på något sätt.



Tidigare har jag fotat mycket gatufoto. Då har jag ofta rört mig i storstäder där det är lätt att få till täta och händelserika bilder. Men så snart som jag har försökt fotografera i mindre städer har det blivit allt svårare att komma nära och få till den typen av bilder som jag vill ha. Men jag har ändå beslutat mig för att klara utmaningen! Jag tror att om man kan gatufota i en småstad eller i ett samhälle så kan man göra det överallt. De senaste åren har jag rört mig i mindre städer i Bulgarien, Serbien, Indien och i Sverige och försökt fånga folkvimlet med min kamera.



Utan att slå mig för bröstet tycker jag att jag har lyckats med mitt värv, och trots svårigheterna har jag lyckats ta en del täta bilder på gatan i städer och samhällen i de ovan räknade länderna. Jag räds inte heller att stanna till och ta en pratstund med människor och umgås fram gatuporträtt. Att försöka vara som en fluga på väggen är rent trams i mina ögon. Jag tror att bra bilder växer fram i mötet mellan människor och kulturer och då kan man inte smyga omkring som en strykrädd hund i gränderna.



Bilderna i inlägget togs i Huskvarna den 1 augusti 2021 och i de serbiska städerna Vranska Banja, Vranje och Surdulica i oktober 1999.




Text och foto: Mikael Good 

2021-08-04 13:36   trumflis

Suveränt!!

Besvara

Svar från Chasid 2021-08-04 15:07

Tack för din uppmuntrande kommentar Lars!
/Mikael

Svara

2021-08-04 14:05   Benganbus

Jag tycker det e svårare att gatufota i en småstad, eller där man bor, för där e man inte anonym! :)
/B

Besvara

Peter Säflund 2021-08-04 14:16

Å ena sidan, men som känd väcker du kanske inte en nykomlings uppmärksamhet.

/peter

Svara

Svar från Chasid 2021-08-04 15:09

Tack för din kommentar Bengt! Jag är allt annat än anonym i Huskvarna men det går bra ändå, och det funkade bra i Indien trots att jag fick vara med på selfies flera gånger per dag! :)
/Mikael

Svara

bassa 2021-08-04 16:53

Hej Bengan. Kan det inte vara tvärt om. Om du vill dokumentera Gnesta, och människorna där, som vet vilken du är borde, tycker jag det vara ett utmärkt projekt. Kanske inte utpräglat gatufoto, men spännande dokumentärfoto??? Där finns väl både gamla och unga ,bondgårdar nybyggen, gamla fina hus , radhus osv.
Bengt H.

Svara

2021-08-04 15:37   bassa

Hej . Jag använder i stort sett alltid sökaren, för jag får bättre koll och det sker snabbare och vill jobba öppet.

För mig känns du som en läromästare. Du hittar små detaljer i vardagen, som jag själv ständigt strävar efter Dessutom är bilderna mycket bra tekninskt.
Helt enkelt suveräna bilder!
Bengt H.

Besvara

Svar från Chasid 2021-08-04 15:42

Tack för din uppmuntrande kommentar Bengt! Även om jag är dålig på att kommentera dina inlägg så har du också en hel del guldkorn bland dina bilder. Och precis som du skriver är det mycket lättare att komponera en bild med hjälp av en sökare. De gatu- och dokumentärfotografer vars bilder jag beundrar jobbar i de allra flesta fallen med ögat mot sökaren.
/Mikael

Svara

bassa 2021-08-04 16:20

Tack Mkael. Mot nya bilder!
Jag vill bara säga att jag vet att Fredrik använder, som jag, i stort sätt alltid sökaren.
och även jag vill vara diskret., för att nå spontanitet.Skillnaden med smygfotografi är för mig att på måfå
trycka av från höften, och senare kolla i datorn om någon av "hundra" bilder blev bra. Det är trams: Men att i god tid se något som tilltalar och snabbt diskret ta kameran till ögat och ta en bild känns för mig som en en självklarihet. Men du har också rätt. Om jag står eller går i cirklar utanför Åhlens med min kamera, så kollar folk , varför går han där med sin kamera. Efter ett tag har folk vant sig, och det är betydligt lättare att ta de bilder man vill ha utan att någon bryr sig..
/ Bengt H.

Svara

2021-08-04 21:59   Erik Madsen

Hej Mikael.
Fantastiska bilder och högklassigt innehåll - gatufoton eller inte. Jag håller mycket med dina ord. Jag åker på handikappskoter och är därför inte särskilt anonym i gatubilden :-) Istället kör jag runt så att folk kan se att jag fotograferar och det tar inte så lång tid innan att jag kan fotografera helt obehindrat och med kameran för ögat .
Med många vänliga hälsningar från Erik.
"Situationsfotograf"

Besvara

Svar från Chasid 2021-08-05 08:14

Tack för din kommentar Erik! Även du lyckas med dina situationsbilder trots skotern. Inget hinder är för stort för en passionerad fotograf!
/Mikael

Svara

2021-08-04 22:53   gorred

Läsvärt, sevärt och intressant, Mikael!
Får mig att fundera - kanske man skulle sluta kategorisera och etikettera; när det gäller gatufoto till exempel har man ju försökt att göra ett regelverk för genren, vilket lett till att mycket diskussion går åt till att definiera och kolla om bilden följer reglerna snarare än att diskutera bilden.
I övrigt håller jag med dig - att fotografera öppet, att hitta bilder som är täta och som säger nånting är viktigare. Om man sen kallar det gatufotografi eller, vilket är en term som jag går med på, dokumentär fotografi är mindre viktigt.
Det är ju ändå bilden som är viktigast, vilket uppenbarligen är lätt att glömma bort för många...
//GöranR

Besvara

bassa 2021-08-05 04:12

Hej Mikael.jag hade ingen anning om att dina bilder var till skillnad mot mina, var samtal innan,och mer eller mindra arangerade,efter du har suttit vid samma bänk, lärt känna dem.
.Lite besviken här.
Jag trodde att du spontant hade tagit dina bilder "Inga smygfoton här".Men nu har jag förstått att så beter du dig inte..Om jag förstår dig rätt blir det bättre bilder från dig om någon familj med ett barn eller glad mamma som som du har lärt känna trots problem i någon by, saknar exempelvis en framtand. men ser totallt obekymrat glad ut inför din kamera. Vad är sanningen???
/Bengt H

Svara

Svar från Chasid 2021-08-05 08:13

Bengt: En fördel med att ha pengar är att jag kan hyra in skådespelare till mina bilder och arrangera dem minutiöst med ljussättning och kulisser! 🙂 Nej allvarligt skojat är inga bilder i inlägget arrangerade, jag har bara rört mig fullt synlig mitt i händelsernas centrum med min kamera. Det är ytterst sällan som jag arrangerar bilder även när jag jobbar men då umgås jag desto oftare fram dem i intervjuer och samtal! De uppställda bilderna som jag tagit är allt som oftast på de avfotograferades intiativ.
/Mikael

Svara

bassa 2021-08-05 12:15

Hej Igen Mikael. Det var skönt att höra. Jag var orolig att du själv var regisör till dina fina bilder och ständigt frågade kan jag ta en bild, och aldrig tog någon bild utan deras vetskap. Typ, kan jag ta en bild sitt som ni gör och snacka så tar jag några bilder
Mot nya bilder.Bengt H.

Svara

gorred 2021-08-06 20:54

Fredrik.
Det är detta med att snävra in ett begrepp – gatufoto – och göra det till något märkvärdigare än det egentligen är som jag har svårt för. Jag menar att bra bilder som inte passar in i regelverket riskerar (tenderar?) att falla bort.
Vad spelar det för roll om man pratar med den man först fotograferade eller sedan fotograferar? Och även om man är diskret så kan det ju hända att folk ser en, att det blir ögonkontakt. Och då är bilden förstörd för att det inte är gatufoto.
Och det här med att regissera – jag har svårt att tänka mig att man försöker regissera okända människor på stan. Och att prata med människor som man eventuellt fotograferar är knappast att likställa med att regissera eller be någon posera.
Och då menar jag att begreppet gatufoto, som det definieras i sitt regelverk är fel. Man börjar i fel ände liksom.
Om man sedan, eller istället, tar det från andra hållet, alltså att först se bilden och därefter möjligen kategorisera den: -Aha, ett typiskt gatufoto, eftersom (den har för genren typiska kännetecken)… På samma sätt som man känner igen ett typiskt naturfoto (där man också har reglerat…) Om det då skulle bli lättare att förstå och diskutera bilden.
Och nej, jag har inget behov av att kalla bilder som är arrangerade eller där man bett någon posera för gatufoto. Vad jag menar är att det är fel att definiera en bild utifrån vad den INTE är.

Svara

Frekeman 2021-08-07 01:27

Göran.
De bra bilderna, som du menar "faller bort", är bra i sig men de hör till en annan kategori (där de kan hyllas). Inget konstigt med det. Om du tycker att "regelverk" för kategorisering inte borde finnas (eller borde uppluckras) så torde du inte protestera om jag skulle lägga in ett renodlat gatufoto i en pool för fågelfoton (mitt gatufoto innehåller ingen fågel!). Men det blir ju bara dumt, inte sant?

Det är klart att det spelar roll om man pratar med sina subjekt eller inte om man menar att gatufoto skall vara oförställt och opåverkat ("candid" på engelska). Men, om jag som diskret gatufotograf, ändå lyckas (misslyckas?) med att ett subjekt ser in i kameran betyder det inte att det inte är gatufoto. Kanske ett mindre lyckat sånt? Det viktigaste för mig är att personen inte reagerar på nåt annat sätt utöver blicken. Men samtidigt finns det gatufotografer som gillar en blick in i kameran, såsom min vän Anders Johansson (delvärd med mig i GF-poolen). Och jag har själv kommit på att jag inte störs så mycket när barn tittar in i kameran.

Och det här med att diskutera en bild – visst kan man göra det oavsett om den platsar i en särskild kategori eller ej. Jag tycker att gatufoto som genre är väldans märkvärdig faktiskt för att jag hyser stor beundran för de fotografer som vågar att ge sig ut på gator och torg och konfrontera rädslan att fota okända människor, och, utan att ha nån kontroll över situationen, ändå lyckas skapa magiska ögonblick av gatans teater. Andra genrer är så mycket enklare att lyckas med och det är bland annat därför jag har problem med tummandet av grundpelarna i genren. Jag vill helt enkelt veta att ett gatufoto mer eller mindre har tagits enligt vissa grundläggande regler. Annars så får jag bedöma fotona på ett annat sätt.

Svara

2021-08-05 06:24   jerrysoderberg

Det är fina bilder. Speciellt bilen 👍. Fin och klok text. Kul debatt 🙂. Håller med dig i mycket.
Ha det gott
Jerry

Besvara

Svar från Chasid 2021-08-05 07:56

Tack för din uppmuntrande kommentar Jerry! Appropå bilen så har de en liten annorlunda syn på besiktning i Serbien n vad vi har i Sverige! 🙂
/Mikael

Svara

2021-08-05 12:55   mombasa

Gatufoto och hur genrens regelverk ska uttolkas är verkligen något som engagerar fotografer. Och ofta dammas de gamla mästarna av även om de per definition inte sysslade med gatufoto, genren var inte uppfunnen. Man sysslade nog mer med dokumentärt foto i allmänhet. Ibland tangerade bilderna en mer lyrisk dimension. Inte helt sällan därför att betraktaren hittade sådana valörer i bilderna.
Fina bilder, bilen gillas särskilt, och farbrorn på mopeden.
Jag ser nog själv ett större värde i bilder där det finns en relation mellan motiv och fotograf, en blick eller så.
/Gunnar S

Besvara

2021-08-09 21:39   Ovanmyra

Hej!
Intressant debatt och intressanta bilder. Har varit sugen på gatufoto själv (fotat sen -81...) men får liksom inte till det bra.
Vad som slår mig när jag läser det här: Hur törs ni?? Jag hade bara varit nojig för att nån skulle bli arg eller blänga surt på mig, i det här fallet också på ett språk jag inte begriper.

Besvara