Alla våra tidsbesparande prylar förslavar oss

Ibland skulle det vara skönt att bara stänga av alla små apparater som styr våra liv genom sina i många fall ganska så onödiga skan och måsten. Hur gjorde vi egentligen innan twitter, facebook och instagram fanns? Det kanske är dags för oss att ta ett par steg tillbaka från alla tidsslukande och stressframkallande apparater som vi har fyllt våra liv med och istället ta ett par steg framåt som människor.

Att kommunicera är viktigt för oss. Vi människor är sociala varelser som i grund och botten tycker om att synas och uppmärksammas. Vi fylls med välbefinnande när någon gillar våra inlägg eller på annat sätt visar sin uppskattning över det som vi gör. Men behöver vi egentligen vara ständigt uppkopplade och leverera läsvärda blogginlägg, oneliners på twitter, skojiga eller välkammade uppdateringar på facebook och ögontjusande bilder på instagram bara för att tillgodose våra behov av att synas och uppmärksammas. Skulle det egentligen inte bara vara rätt så skönt att bara sätta sig ned och stänga av allt och bara koppla av.

Jag har valt att låta min mobil vara just en mobil telefon och inte ett bärbart litet mediacenter som jag ständigt kan koppla upp mig med. Egentligen skulle det vara enklare för mig att kapitulera inför nuets tyranni och släppa in hela världen i min mobil. Om jag hade allt i mobilen skulle jag kunna uppdaterade mitt twitterflöde en gång i timman. Då skulle säkerligen fler följa mig på twitter. Om jag kunde skriva någon välkammad vardagstrivialitet eller någon genomtänkt lustifikation på mitt facebook-konto när jag ändå bara satt på bussen skulle jag säkerligen få fler glada tummar. Om jag hade instagram skulle jag ögonblickligen kunna ladda upp mina mobilbilder. Jag kanske skulle kunna ta den bilden som blev dagens snackis?

Det är lätt att bli stressad över alla statusuppdateringar som behöver göras för att vi ska synas i flödet. Vi lever i ett samhälle som är väldigt fokuserat på nuet och det är lätt att bli stressad när vi ska försöka synas i den störtflod av information som präglar vårt samhälle. Jag kanske raljerar lite. Givetvis är vi fria att göra som vi vill med vår tid.  Men trots att jag försöker att sätta ned foten lite då och då så erkänner jag utan omsvep att jag är en slav under interaktionssamhället och det gick väldigt fort att hamna där. För sex år sedan bloggade jag inte, jag hade varken facebook eller twitter och jag använde knappt min mobiltelefon. Via min bärbara dator har jag effektivt sugits in i interaktionssamhället och det har skapat behov för mig som jag inte tidigare vare sig hade eller behövde.

Jag är medveten om mitt problem och jag försöker göra något åt det innan alla tidsbesparande prylar har ätit upp de sista små resterna av min lediga tid. Vad gjorde vi egentligen med all den överskottstiden som vi hade för bara 5-10 år sedan innan de tidsbesparande prylarna förslavade oss? Många av de nya prylarna som vi köper säljs med argumentet att de sparar tid åt oss. Men vad gör vi egentligen med all den sparade tid som vi köper på oss? Är det egentligen inte så att prylarna äter vår fritid? Och när fritiden inte längre räcker till använder många istället sin arbetstid för att kunna umgås och synas i sociala medier.

När jag tog bilden som illustrerar inlägget  i mitten av 80-talet gick det att skicka meddelanden mellan alla datorerna på skolan och det gick att via modem koppla upp sig mot en dator på två andra skolor i samma stad och skicka textmeddelanden. Jag tror inte att någon av personerna på bilden ens kunde drömma om att de skulle kunna hålla kontakt med människor runt om i hela världen och kunna skicka bilder och filmer till dem via en portabel apparat som är ungefär lika stor som en miniräknare. Men å andra sidan hade vi tid till att umgås med varandra på 80-talet.

Dela gärna det här inlägget på twitter och facebook så att så många som möjligt kan få ta del av det. Tack på förhand!

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

2013-04-19 12:18   Simpsson

Klokt inlägg som jag känner igen mig mycket i. Sociala medier lägger jag inte så mycket tid på numera, det är medvetet men det innebär å andra sidan alltid ett litet frö av dåligt samvete som ger sig till känna då och då. Har tre websiter uppe som borde skötas bättre, man borde vara mer aktiv för att driva mer trafik till sidorna, man ska/vill vara aktiv på fotosidan och sen är det 4 mailkonton som ska vittjas. Det tar lätt över och nuförtiden kan man inte äta utan att samtidigt kolla telefonen, eller se ett TV-program i lugn och ro utan att kolla telefonen 4-5 ggr, i bilen på muggen osv. Det blir svårare och svårare att bara vara utan att känna rastlöshet eller irritation. Låter som ett typiskt beroendesymptom faktiskt.. Jag är knappast unik, det är ju bara att se sig omkring, hemma, på tåget, på jobbet osv.
//Simon

Besvara

Svar från Chasid 2013-04-22 09:02

Tack för din kommentar Simon :)
Jag lägger en del tid på sociala media men det beror på att jag vill finslipa mina kunskaper så att jag ska kunna bli ännu bättre på att hantera dem och använda dem i marknadsföring för kommande arbeten. Men rent privat försöker jag begränsa min tid och bara använda sociala media till personlig marknadsföring och för att upprätthålla och knyta kontakter med andra människor runt om i världen.
/Mikael Good

Svara

2013-04-19 12:45   andola

Man kan spekulera så här emellanåt och många känner nog igen sig lite. Samtidigt vill jag säga att utan detta medium hade jag aldrig läst något av dina reportage och inte kunnat fundera på hur en av de lettiska familjer du skildrat skulle ställa sig till att byta sin livssituation mot din (eller min). Allting är relativt. Alla arter har avarter.

Många tankeväckande reportage du gjort Mikael. Ska ägna en del tid jag sparat till att läsa lite mer.

Hälsningar Anders O.

Besvara

Svar från Chasid 2013-04-22 09:06

Tack för din kommentar Anders :)
Rätt använt är sociala media ett fantastiskt media för att nå ut till folk och som du skriver så hade du förmodligen inte läst mina reportage om jag inte lagt upp dem i min blogg. Tanken med att jag valt att publicera en del reportage i min blogg är just att de ska nå en bredare målgrupp än i de tidningar som de tidigare har publicerats i. Men för min egen del har jag kommit fram till att jag måste begränsa min tid framför exempelvis twitter och facebook och i stället använda den tiden till att umgås med familjen, skriva och redigera bilder.
/Mikael Good

Svara

2013-04-19 15:49   syntax

Jo, det här har uppenbarligen blivit ett problem för många. Det är ganska roande - lite måste jag skratta. Jag menar att det alltid har ett visst underhållningsvärde när folk gör självmål och målar in sig i ett hörn.
Jag skaffade aldrig Facebook eller Twitter - jag såg faran alldeles tydligt, när andra bara rusade iväg. Nu lider dom av ett svårt beroende till en nonsenssysselsättning - men det är självförvållat genom insiktslöshet.

Jag sitter inte med en lekplatta i knät på tunnelbanan. Jag läser en bok - eller om jag inte bara utnyttjar tiden till en god kontemplationsstund. Jag har en fast dator och en mobiltelefon utan andra funktioner än som telefon (ingen utfällbar rövkliare... ;-). Under tre till fyra sommarmånader vistas jag i min sommarvilla långt ute på landet. Där har jag ingen dator, ingen mobil, och inte ens en TV - men däremot två hus och 3 hektar mark att ta hand om. Gissa om jag känner mig avkopplad genom att vara nedkopplad. Verklighetens värld är oöverträffad, och det är där som människan skall vistas.

Besvara

Svar från Chasid 2013-04-22 09:09

Tack för din kommentar Peter :)
Jag har egentligen inget emot sociala media men för min del så behöver jag skära ned den tid som jag spenderar med dem och istället rikta min energi på viktigare saker. Även om datorn är ett viktigt verktyg för mig så försöker jag fasta ifrån både dator och sociala media minst en vecka per år och oftast blir det i samband med semestern. Det är faktiskt rätt så välgörande att vara både nedkopplad och avkopplad på semestern :)
/Mikael Good

Svara

2013-04-19 23:08   valleyman

Jag tror att det är viktigt att man själv väljer vad gränsen går. Jag själv jobbar i ett stort Svensk företag och har jour i två veckor vilket innebär att jag är nåbar 24/7 dvs 336 timmar kan man nå mig på telefon dygnet runt. 365 dagar om året kan jag läsa mina jobbmail som är ca 30-50 om dagen. Jag är aktiv på facebook och delvis på twitter. Är jag tokig? Kanske.. Men jag har inte problem att koppla av när jag inte har jour eller när jag är ledig. Jag bryr mig inte det minsta om 50-150 mail trillar in under helgen. Jag tror det viktiga är att man själv hittar sin gräns.... Och nej, jag är ingen ambitiös 30-åring som vill vidare till vilket pris som helst... tvärtom, jag närmar mig de 50... Men jag håller med dig i sak, nåbarhet måste bestämmas individuellt.
//Johan

Besvara

Svar från Chasid 2013-04-22 09:13

Tack för din kommentar Johan :)
Det låter som om du har hittat en bra balans.
/Mikael Good

Svara