Alla våra tidsbesparande prylar förslavar oss

Ibland skulle det vara skönt att bara stänga av alla små apparater som styr våra liv genom sina i många fall ganska så onödiga skan och måsten. Hur gjorde vi egentligen innan twitter, facebook och instagram fanns? Det kanske är dags för oss att ta ett par steg tillbaka från alla tidsslukande och stressframkallande apparater som vi har fyllt våra liv med och istället ta ett par steg framåt som människor.

Att kommunicera är viktigt för oss. Vi människor är sociala varelser som i grund och botten tycker om att synas och uppmärksammas. Vi fylls med välbefinnande när någon gillar våra inlägg eller på annat sätt visar sin uppskattning över det som vi gör. Men behöver vi egentligen vara ständigt uppkopplade och leverera läsvärda blogginlägg, oneliners på twitter, skojiga eller välkammade uppdateringar på facebook och ögontjusande bilder på instagram bara för att tillgodose våra behov av att synas och uppmärksammas. Skulle det egentligen inte bara vara rätt så skönt att bara sätta sig ned och stänga av allt och bara koppla av.

Jag har valt att låta min mobil vara just en mobil telefon och inte ett bärbart litet mediacenter som jag ständigt kan koppla upp mig med. Egentligen skulle det vara enklare för mig att kapitulera inför nuets tyranni och släppa in hela världen i min mobil. Om jag hade allt i mobilen skulle jag kunna uppdaterade mitt twitterflöde en gång i timman. Då skulle säkerligen fler följa mig på twitter. Om jag kunde skriva någon välkammad vardagstrivialitet eller någon genomtänkt lustifikation på mitt facebook-konto när jag ändå bara satt på bussen skulle jag säkerligen få fler glada tummar. Om jag hade instagram skulle jag ögonblickligen kunna ladda upp mina mobilbilder. Jag kanske skulle kunna ta den bilden som blev dagens snackis?

Det är lätt att bli stressad över alla statusuppdateringar som behöver göras för att vi ska synas i flödet. Vi lever i ett samhälle som är väldigt fokuserat på nuet och det är lätt att bli stressad när vi ska försöka synas i den störtflod av information som präglar vårt samhälle. Jag kanske raljerar lite. Givetvis är vi fria att göra som vi vill med vår tid.  Men trots att jag försöker att sätta ned foten lite då och då så erkänner jag utan omsvep att jag är en slav under interaktionssamhället och det gick väldigt fort att hamna där. För sex år sedan bloggade jag inte, jag hade varken facebook eller twitter och jag använde knappt min mobiltelefon. Via min bärbara dator har jag effektivt sugits in i interaktionssamhället och det har skapat behov för mig som jag inte tidigare vare sig hade eller behövde.

Jag är medveten om mitt problem och jag försöker göra något åt det innan alla tidsbesparande prylar har ätit upp de sista små resterna av min lediga tid. Vad gjorde vi egentligen med all den överskottstiden som vi hade för bara 5-10 år sedan innan de tidsbesparande prylarna förslavade oss? Många av de nya prylarna som vi köper säljs med argumentet att de sparar tid åt oss. Men vad gör vi egentligen med all den sparade tid som vi köper på oss? Är det egentligen inte så att prylarna äter vår fritid? Och när fritiden inte längre räcker till använder många istället sin arbetstid för att kunna umgås och synas i sociala medier.

När jag tog bilden som illustrerar inlägget  i mitten av 80-talet gick det att skicka meddelanden mellan alla datorerna på skolan och det gick att via modem koppla upp sig mot en dator på två andra skolor i samma stad och skicka textmeddelanden. Jag tror inte att någon av personerna på bilden ens kunde drömma om att de skulle kunna hålla kontakt med människor runt om i hela världen och kunna skicka bilder och filmer till dem via en portabel apparat som är ungefär lika stor som en miniräknare. Men å andra sidan hade vi tid till att umgås med varandra på 80-talet.

Dela gärna det här inlägget på twitter och facebook så att så många som möjligt kan få ta del av det. Tack på förhand!

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Multijournalist - Framtidens journalist redan idag

Framtiden för landets dagstidningar ser allt annan än ljus ut. Branchen är inne i en av sina djupaste svackor i mannaminne. De senaste tre åren har mängder av säljare, annonsproducenter, redigerare, fotografer och reportrar blivit av med sina arbeten på grund av vikande upplagesiffror och kraftigt minskade annonsintäkter.

Samtidigt kommer det rapporter om att ägarna för några av de stora mediehusen i Sverige plockar ut miljonbelopp i vinst. Med tanke på situationen för tidningsbranchen kan det ses som ganska så kortsiktiga och oansvariga beslut. Egentligen är det inte så konstigt att ägarna plockar ut vinst, de flesta företagen drivs i rent vinstsyfte. Många medieföretag har även tuffa krav på avkastning från sina aktieägare och uppfylls inte de kraven bantas organisationen. Om vinsterna för mediehusen helt hade uteblivit är jag övertygad om att betydligt fler personer på tidningarnas annonsavdelningar och redaktioner hade förlorat sina arbeten. Personligen skulle jag dock gärna se att medieföretagen återinvesterade en del av sin vinst i verksamheten genom att exempelvis investera i framtida journalistik. Andelen tidningar som investerar i framtiden är försvinnande få och det är tyvärr kortsiktigt ekonomiskt tänkande som styr de flesta verksamheterna idag.

Kanske skulle en lösning kunna vara att satsa på bredd istället för spetskompetens? I vart fall tycker jag att det är dags för tidningarna att riva murarna mellan annons, marknad och redaktion och anställa personer som kan arbeta gränsöverskridande. Personer som kan klara av de flesta arbetsuppgifterna på en tidning samtidigt som de även skulle kunna var delaktiga i marknadsföringen av tidningen i sociala media. Det kanske låter som en helt omöjlig uppgift att klara av. Men tro mig jag vet att det skulle kunna fungera. Jag är själv en sådan gränsöverskridande person. De senaste åren har jag med gott resultat arbetat som reporter, redigerare, layoutare, annonsproducent, grafisk formgivare, kommunikatör och fotojournalist. Jag är övertygad om att personer med samma yrkesbredd som mig kommer att bli efterfrågade på framförallt mindre tidningar i en nära framtid. Kanske är en investering i multijournalister den bästa investeringen i framtida journalistik? En sådan investeringen skulle i vart fall innebära att färre personer klarade av att göra samma jobb som fler gör idag utan att kvaliteten skulle bli direkt lidande.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved

Kolla gärna in min profil på Linkedin om du vill kontakta eller anlita mig: http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689 

You will know them by their fruit

Each tree is known by its own fruit. A good man's life is full of good fruit. Good fruit that are always ready to be shared with people in need. A good man will be remembered because of all the good fruits in his life. I don´t say that I am that good man, but of course I would be if I could. I´m striving to be a good man and a true blessing for the least of my brothers and sisters. And I really hope that I will be able to change the life situation for many more people before it´s time for me to take my last breath

Text och Photo © Mikael Good. All Rights Reserved.

Hösten är en öppen årstid

Höst, jag försökte leva min dröm. Tyvärr gick det inte hela vägen. Men jag har i alla fall försökt och det är något som jag aldrig kommer att ångra. Vem vet det som är min dröm idag kanske blir min verklighet i morgon. Det gäller bara att inte förlora tron och att ständigt ha målet i sikte.

Höst, en författare kallade den här för mig så trista, regniga och kalla årstiden för en öppen årstid. Vem vet, han kanske hade rätt ändå. Ibland måste man beskriva verkligheten som man önskar att den var och inte bara i efterhand beskriva hur den blev.

Höst, det amerikanska presidentvalet påminner allt mer om ett politikens svar på ett TV-svulstigt Miss Universum utan baddräktsvisning. Politiken spelar en underordnad roll, den som går fram bäst i rutan och som har det bredaste leendet vinner alltid. 

Höst, jag har bestämt mig för att lämna politiken bakom mig och fokusera helt på korset. Den norske förkunnaren Emanuel Minos fick frågan om var han står politiskt. Han svarade att han är Golgata-orienterad, när Jesus hängde på korset hade han en rövare till höger om sig och en rövare till vänster om sig. 

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

Ps: Om ni har missat det så har jag även en annan blogg där det händer att jag postar en del inlägg som inte håller sig riktigt inom ramarna för en blogg på Fotosidan. Besök den gärna: http://chasid68.blogspot.se/

I Believe In Miracles

De senaste tre åren har jag haft en del kortare och längre anställningar. Det som är intressant med de olika anställningarna är att jag både har fått och klarat av att jobba på toppen av min förmåga. 



Det har varit mycket lärorikt och utmanande för mig att jobba som reporter, fotojournalist, mediatränare, redigerare, informatör/kommunikatör och att från scratch lära mig att använda sociala medier i marknadsföringen för olika kampanjer. Utöver de jobben som jag har haft så har jag även ett stort socialt engagemang. Jag har fått vara med och lyfta människor i både Lettland och Ryssland till en bättre framtid.

Det enda som jag ångrar är att jag inte vågade ta det här steget mycket tidigare. Jag behövde bli varslad från mitt arbete som annonskreatör för att jag skulle förstå vad jag egentligen är riktigt bra på och ska arbeta med. Innerst inne vet jag att jag brukar ro olika utmaningar i hamn men jag har varit trygg i min fasta anställning och har därför inte vågat ta steget ut på okänd mark.

Just nu ser det mörkt ut på arbetsfronten men jag tror på mirakler och jag tycker mig kunna se en liten ljusning på arbetsfronten. Kanske är det du som läser det här inlägget som kommer att stå för den ljusningen?

Om du är intresserad av att veta mer om mig och vad jag har arbetat med tidigare är du varmt välkommen att besöka min yrkesprofil på Linkedin. Om du så vill får du gärna lägga till mig i dina kontakter. Du får gärna kontakta mig om du vill veta lite mera om mig.

Dagens låt: Ramones - I Believe In Miracles

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All Rights Reserved.

Ps: Om ni har missat det så har jag även en annan blogg där det händer att jag postar en del inlägg som inte håller sig riktigt inom ramarna för en blogg på Fotosidan. Besök den gärna: http://chasid68.blogspot.se/