En riktig fattigmansleica
Det är många recensenter som gärna använder sig av begreppet fattigmansleica eller Leicadödare när de ska beskriva nya digitala kameramodeller som i sin utformning kanske liknar den legendariska tyska mätsökarkameran.
Det är lite konstigt då Leicas största kännetecken är den kopplade mätsökaren och så vitt jag vet är det bara Epson som har byggt en liknande digitalkamera. Jag har alltid gillat mätsökarkameror men det är först under de senaste åren som jag har tagit steget fullt ut och köpt ett par stycken. När jag köpte min M3:a fastnade jag rätt så ordentligt i mätsökarträsket. Det är fantastiskt kul att fota med M3:an men att framkalla och scanna filmen är fruktansvärt tråkigt och därför bestämde jag mig för att köpa en digital mätsökarkamera när rätt tillfälle erbjöds.
För ett par veckor sedan dök det rätta tillfället upp och jag rådfrågade först en amerikansk kollega som kört med digitala Leicor i många år om det var ett bra köp? Utan att tveka gav ha mig rådet: - Buy it and start smiling :). Det är många som har förutfattade meningar om Leicafotografer att de skulle vara snobbar och rika, jag är varken eller. Att jag hade råd att köpa en Leica M8 beror på att jag har sålt av större delen av mitt Canonsystem och trots en smärre förlust räckte pengarna till en Leica M8 och en resa till Egypten för hela familjen.
Det som jag gillar mest med M8:an är att jag inte har behövt läsa en rad i instruktionsboken. Det var bara att plocka upp kameran och fota som om jag aldrig hade gjort något annat. Jag önskar att fler tillverkare kunde tänka sig att göra kameror som är lika lättanvända och som inte kräver en ingenjörsutbildning för att man ska kunna hantera dem.
Framförallt gillar jag att det är jag som bestämmer och inte kameran. Det är lätt att ställa skärpan med hyperfokal och ljusmätningen kan jag sköta med hjälp av Sunny 16 metoden. Det enda som jag saknar på kameran är en sensor i småbildsformat men det kostar mig minst 40000 kronor att köpa en begagnad M9 och därför kan jag leva med den bristen. Förhoppningsvis kommer Voigtländer eller Zeiss Ikon med en riktigt digital mätsökarkamera i framtiden och då kanske jag får råd, men fram till dess så duger min riktiga fattigmansleica gott för mig.
Leica M8 och Leitz Summicron-C 1:2/40 är en utmärkt combo och fler objektiv behöver man egentligen inte.
Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.
Visst jag spräckte min 5000 kronors gräns men inte med så mycket som man kanske kan tro. Leican är bara nummer fem på listan över de dyraste kamerorna som jag ägt :) Å andra sidan så kommer jag att kunna sälja loss två eller tre kameror så det kommer ändå att gå från minus till plus i slutändan. Med lite tur så kanske jag kan åka på en resa till under våren :)
//MIkael Good
Själv kom jag över två stycken Nikon FM2 till bra pris. I princip oanvända! En exakt sådan skulle jag vilja ha i digitalt utförande, det vore ju underbart, men lär nog dröja innan det finns...
Jag har testat ett par olika mätsökarkameror (dock ingen Leica) men jag har svårt att fokusera på det sättet. Möjligt att Leicas sökare är betydligt bättre och kanske hade funkat för mig med. Men just nu passar den variant som sitter i mina Nikon (vad det nu kallas?) bättre.
På tal om det ska jag gå ner och slabba lite med kemikalierna nu, har precis avslutat en Tri-X som kan få hänga på tork inatt medan jag jobbar!
Leica M8 är som en korsning mellan Konica Hexar RF och Leica M7 med digitalbakstycke, jag förstår att du skulle vilja ha en digital FM2, den kameran är en mycket bra tidsmaskin. Jag har också fotat med en del mätsökarkameror med fast optik men det var inte förrän jag köpte en Bessa som den kopplade mätsökaren fungerade som den skulle. Mätsökaren i M8 är mycket exakt och det är sällan som jag missar att sätta skärpan rätt vilket jag ofta gjorde när jag fotade med spegelreflex och snittbild.
//Mikael Good
M8 kommer nog att passa dig.
-affe
Det känns faktiskt som jag har kommit hem ifrån en lång resa i dubbel bemärkelse :) Fotografer är alltid tacksamma motiv, jag har mängder av bilder på fotografer som gör underliga saker i mina gömmor :)
//Mikael Good