Leica M8 – 15 åringen som fortfarande levererar

Jag föredrar att fotografera i svartvitt och vill ha en enkel digital kamera med svartvit sensor som inte kostar för mycket. Det finns en kamera som i stort fyller alla mina önskmål, det är Leica M Monochrom och den kostar runt 30 000 kronor begagnad. Problemet är att jag inte vill lägga så mycket pengar på en kamera oavsett hur bra den än är.





Efter att ha funderat ett tag kom jag fram till att Leica M8 också uppfyller i stort sett alla mina krav och dess smått antika CCD-sensor från Kodak gör den utmärkt för svartvitt. Jag har kört med M8 tidigare och jag vet att den är riktigt, riktigt bra på svartvitt. När en bättre begagnad M8:a dök upp på en nätauktion bestämde jag mig för att försöka ropa hem den, till min glädje vann jag auktionen och fick kameran ett par tusenlappar billigare än förväntat. 





Rent tekniskt är Leica M8 långsam, den har en usel display, en cropfaktor som förlänger brännvidden med 1.3 vilket inte är så kul om man vill köra med vidvinklar, färgbilderna blir inte så bra och man får vara beredd att jobba en del för att få fason på dem om man tänkt jobba i färg. Å andra sidan är M8:an välbyggd och den har en kopplad mätsökare vilket jag föredrar, och slår man om bilderna till svartvitt kan de bli snudd på magiska om man är medveten om sensorns för och nackdelar.




Jag har bara haft kameran i ett dygn men har redan hunnit med att motionera den flitigt. Bilderna i inlägget är tagna med några timmars mellanrum och jag har använt mig av objektiv av högsta klass från Zeiss, Leica och Voigtländer. De har framkallats i ACR på auto och jag har kört ett macro enligt principen "less is more" i Silver Efex Pro 2. Bland befintliga kameror är det bara M Monochrom CCD som i mitt tycke levererar snyggare svartvitt. De nyare monokrom Leicorna med CMOS-sensor är också bra men den här nivån når de inte upp till.





Om man kan leva med nackdelarna och njuta av fördelarna är Leica M8 trots sin aktningsvärda ålder fortfarande en fullt användbar digitalkamera som har mycket kvar att ge. Det skulle inte förvåna mig om efterfrågan blir stor på M8:or inom en nära framtid. Leica M9 har också en liknande CCD från Kodak men av någon anledning blir svartvitt inte lika snyggt med den kameran.




Text och foto: Mikael Good

Soluppgång vid Sinaiberget

Det har varit en massa tjôt om solnedgångar i bloggarna här på Fotosidan och som motvikt till alla solnedgångar tänker jag visa två soluppgångsbilder från Sinaiberget. Ett berg som jag knatade uppför i början av mars i år.


Strax innan soluppgången vid Sinaiberget eller Mosefjellet som det heter på norska.


Soluppgången vid Sinaiberget i början av detta året var den extra vacker på grund av den pågående solstormen.

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All rights reserved.

Batteri och displayskydd till en Leica M3 från 1956

Jag fick mig ett gott skratt när jag var ute och sökte efter ett extrabatteri till min kamera idag :) 



 

Jag tror nog att jag ska lägga en beställning på ett displayskydd, ett batteri och en laddare till min M3:a :)


Strax innan soluppgången vid Sinaiberget eller Mosefjellet som det heter på norska.

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All rights reserved.
 

En riktig fattigmansleica

Det är många recensenter som gärna använder sig av begreppet fattigmansleica eller Leicadödare när de ska beskriva nya digitala kameramodeller som i sin utformning kanske liknar den legendariska tyska mätsökarkameran.

Det är lite konstigt då Leicas största kännetecken är den kopplade mätsökaren och så vitt jag vet är det bara Epson som har byggt en liknande digitalkamera. Jag har alltid gillat mätsökarkameror men det är först under de senaste åren som jag har tagit steget fullt ut och köpt ett par stycken. När jag köpte min M3:a fastnade jag rätt så ordentligt i mätsökarträsket. Det är fantastiskt kul att fota med M3:an men att framkalla och scanna filmen är fruktansvärt tråkigt och därför bestämde jag mig för att köpa en digital mätsökarkamera när rätt tillfälle erbjöds.



För ett par veckor sedan dök det rätta tillfället upp och jag rådfrågade först en amerikansk kollega som kört med digitala Leicor i många år om det var ett bra köp? Utan att tveka gav ha mig rådet: - Buy it and start smiling :). Det är många som har förutfattade meningar om Leicafotografer att de skulle vara snobbar och rika, jag är varken eller. Att jag hade råd att köpa en Leica M8 beror på att jag har sålt av större delen av mitt Canonsystem och trots en smärre förlust räckte pengarna till en Leica M8 och en resa till Egypten för hela familjen. 



Det som jag gillar mest med M8:an är att jag inte har behövt läsa en rad i instruktionsboken. Det var bara att plocka upp kameran och fota som om jag aldrig hade gjort något annat. Jag önskar att fler tillverkare kunde tänka sig att göra kameror som är lika lättanvända och som inte kräver en ingenjörsutbildning för att man ska kunna hantera dem. 



Framförallt gillar jag att det är jag som bestämmer och inte kameran. Det är lätt att ställa skärpan med hyperfokal och ljusmätningen kan jag sköta med hjälp av Sunny 16 metoden. Det enda som jag saknar på kameran är en sensor i småbildsformat men det kostar mig minst 40000 kronor att köpa en begagnad M9 och därför kan jag leva med den bristen. Förhoppningsvis kommer Voigtländer eller Zeiss Ikon med en riktigt digital mätsökarkamera i framtiden och då kanske jag får råd, men fram till dess så duger min riktiga fattigmansleica gott för mig.


Leica M8 och Leitz Summicron-C 1:2/40 är en utmärkt combo och fler objektiv behöver man egentligen inte.

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.