Fotograf fastnade på Googles Street View kamera

Den 14 oktober åkte Googles kamerabil runt i Huskvarna och tog nya Street View bilder för Google Maps, med tanke på att det inte gjorts sedan 2009 var det på tiden. När jag såg bilen passade jag på att ta ett par bilder på den. Nu när Huskvarna har uppdaterats med nya bilder på Google Maps visade det sig att även jag fastnade på en av bilderna! Men det är inte lätt att hitta mig och man behöver ha exakta koordinater för att hitta rätt, du hittar bilden där jag finns med här.

Text och foto: Mikael Good

Gör om din Leica M3 till en digitalkamera (EDIT)

Många fotografer drömmer om att göra om sina gamla analoga trotjänare till digitalkameror. Hittills har det varit svårt, dyrt och omständigt att bygga om dem. Men tack vare ny teknik kan det bli ändring på det.

Ollie Baker mannen bakom Frankencamera har plockat fram en avancerad digital ritning på hur man bygger om den klassiska reportagekameran Leica M3 till en hyffsat modern digitalkamera. Det som behövs är en Leica M3, en Sony A7, stor kunskap i finmekanik och lödning samt x-antal timmar att lägga på projektet. Personligen skulle jag hellre valt att bygga om en Leica M2 och plockat sensorn från en Sony A7s, den gifter sig bättre med Leicas vidvinklar och är användbar upp till 25 600 ASA.

På Frankencameras hemsida kan du läsa mer om hur du går till väga för att bygga om din Leica M3 till en digitalkamera: https://frankencamera.wordpress.com/2020/01/27/leica-m3-digital-conversion-kit/

Även om det kan låta smått otroligt så var den här artikeln faktiskt inte ett aprilskämt. Jag hörde talas om ombyggnaden på en Leicasida i början av förra året. Såvitt jag förstått finns det en APS-C variant men ännu inte en fullformatare baserad på Leica M3. Det är mycket kostsamt att bygga om en Leica M3:a till en digitalkamera och begagnade Leica M9 och M240 går att hitta för betydligt mindre pengar begagnat för den som vill köra med digitala mätsökarkameror.

Text: Mikael Good. Foto: Pixabay

Leica M9 Swedish Reporter Edition

Genom åren har de flesta kameratillverkare tillverkat special- och lyxversioner av sina kameror med hopp om att de ska ge dem extra publicitet och lite extra klirr i kassan. Ibland har deras ambitiösa planer varit på gränsen till löjeväckande, och köparnas förhoppningar om att kamerorna skulle vara en bra investering har i många fall grusats.






Det är egentligen bara Leica som har lyckat med att både sälja slut på sina specialdesignade kameror och få igång debatt om dem på olika fotoforum, och på så vis få gratisreklam för miljoner. Förutom detta har många av deras special- och lyxkameror ökat i värde på sikt. Man kan tycka vad man vill om denna strategin, men den ger Leica Camera AG pengar som de investerar i nya kameramodeller och objektiv. På sätt och vis handlar det om företagets överlevnad. I och med att jag gärna jobbar med digitala mätsökarkameror är jag tacksam om företaget lever kvar. Jag har dock inte råd att köpa dem nya, men det går att göra en del fynd på begagnatmarknaden om man har lite tålamod och kan vänta in rätt läge.

Kameran på bilden köpte jag när rätt läge infann sig för två år sedan. Det är en så kallad "Swedish Reporter Edition" som endast finns i ett exemplar. Kameran är en stålgrå Leica M9, med svart logga, kameraläder av svart konstgjort ödleskinn, samt rem i italienskt läder från Luigi Crescenzi. På kameran sitter ett välanvänt men fullt fungerande Leica Summicron-M 35mm f/2 ASPH (Black-Chrome Edition). Förutom att det är en snygg kamera att titta på är den trevlig att arbeta med och bildresultatet blir riktigt bra så länge man håller sig under 1250 ASA.







Det går fortfarande utmärkt att arbeta med en elva år gammal kamera och rätt använd går det att få riktigt bra tryck på färgerna utan att behöva dra något i spakarna i efterhand. Det är inte för inte som Leica M9 kallas för ”Kodachrome” Leica. Det finns säkerligen en och annan som skulle vilja köpa min M9:a för att ställa den i vitrinskåpet. Men i mitt tycke ska en kamera användas och inte samla damm. Därför tog jag med den ut på en vandring runt Huskvarna och passade på att dokumentera lite av det som dök upp framför min kamera. Jag passade även på att ta några genrebilder som är bra att ha som illustrationer för olika artiklar.




Bilderna i inlägget är tagna med en Leica M9, Summicron-M 35mm f/2 ASPH och 75mm f/1.25 ASPH. De är tagna enligt Dogma 07 principen med minimal justering av färg och kontrast.



Text och foto: Mikael Good

En mörkare nyans av svart – före och efter bildbehandling i ACR

 

Efter att jag publicerat artikeln ”Misslyckade bilder från Kina räddades med hjälp av Photoshop” fick jag frågan om jag kunde visa en obearbetad originalbild – här kommer den på självaste Black Friday!



Den övre bilden visar hur bilden såg ut efter bearbetning av originalfilen i Adobe Camera Raw och den undre är originalbilden i färg. Märk väl att det är en JPG-fil och inte RAW vilket gör det lite svårare att vaska fram detaljer ur bilden. Om jag hade fått rätsida på bilden 2004 hade den varit med i ett reportage om två föräldralösa pojkar i nedre tonåren som bodde hos sin 91-åriga gammelfarmor i en liten by på landsbygden i Yunnan, vilka ses på den översta bilden. Reportaget publicerades 2005 och nu är det tyvärr lite sent att få med bilden, då deadline har passerats med drygt 15 år och 8 månader. Men det är å andra sidan är det först nu som tekniken låter mig vaska fram detaljerna ur den kraftigt underexponerad bilden.



Text och foto: Mikael Good

Den bästa analoga mätsökarkameran

I slutet av förra året skrev jag ett inlägg om att min analoga favoritkamera höll på att transporteras upp genom landet till mitt postombud. Det har nu gått drygt en månad sedan jag fick hem kameran.

Det har varit en del spekulationer om vilken Leica jag favoriserar. Är det en Leica M2, M4, M6, M7 eller MP? Jag köpte förvisso en M2:a vid ungefär samma tidpunkt som min favoritkamera även om M2:an är en riktigt bra kamera är den ändå inte min favorit. Sökaren och byggkvaliteten är förvisso helt suverän men det här med att ladda film i en M2:a är ingen trevlig sysselsättning även för dem som har vanan inne.

Det här med smidig filmladdning är kanske nyckeln till hans favoritkamera tänker säkert någon i detta nu? Det kanske inte rör sig om någon Leica M utan om en Voigtländer Bessa R4 eller en Zeiss Ikon ZM?
Det är förvisso två riktigt bra mätsökarkameror med de saknar ändå en liten viktig detalj som jag har vant mig vid genom åren och gärna vill att en kamera ska ha.

Jag pratar om motordrift. Motorerna till mätsökarkameror är stora, tunga och otympliga och förvandlar små diskreta kameror till otympliga kolosser som låter som tröskverk. Men det finns en mätsökarkamera som är marginellt större än en klassisk Leica M och som har motordrift. Den matar inte på med mer än ett par bilder per sekund men det är fullt tillräckligt för mig. Det är funktionen som jag vill åt och inte hastigheten.

De senaste 25 åren har jag nästintill uteslutande fotat med kameror med motordrift. Avsaknad av motordrift gör att jag missar bilder då jag  titt som tätt glömmer att mata fram filmen. För att undvika att fortsättningsvis råka ut för det försmädliga missödet bestämde jag mig för att försöka få tag på en bättre begagnad Konica Hexar RF. Efter en del letande på begagnatbörser fick jag tag på en Hexar i tipp topp skick.

Konica Hexar RF är helt klart den kameran som Leica M7 borde ha varit. Hexar RF är bättre än M7:an på alla punkter utom sökaren. Byggkvaliteten är helt suverän och kameran andas kvalitet. Jag tycker ändå att det är lite tråkigt att Konica inte utrustade Hexar RF med en bättre sökare. Men väger man in begagnatpriset så slår den Leica M6 och M7 rätt så ordentligt. För samma pris som en slät M6:a i samma fina skick som min Hexar RF har jag fått kameran, en blixt, en väska, ett Voigtländer Ultron 28/f2,0, ett Summicron-C 40/f2,0 samt ett Konica M-Hexanon 90/f2,8.

När Konica Hexar RF kom ut på marknaden spreds ett rykte om att den kopplade avståndsmätaren inte stämde med annan optik än Konica-M optik och det är en del som har skickat in sina Hexar RF på kalibrering. Men det som är intressant i sammanhanget är att detta rykte inte fick någon spridning i Asien och där är det knappt någon förutom de som fick tag på måndagsexemplar som kalibrerat om sina kameror.

Som ni säkert redan förstått så är jag ingen märkestaliban. En riktig Leicagubbe skulle aldrig köpa något annat än en Leica även om det skulle visa sig att gräset verkligen var grönare på den andra sidan. För min del bryr jag mig inte om vad saker och ting heter det viktigaste är att de leverera. En kamera som på endera sättet ställer sig i vägen mellan mig och mitt motiv är inte någon kamera som jag vill använda.

Jag är väl medveten om att det här med mätsökarkameror är känsliga saker och många av de lärde tvistar om vilken av Leicas mätsökarkameror som är den bästa. I mitt tycke är Konica Hexar RF den bästa analoga mätsökarkameran som hittills gjorts och den lyckas med bedriften att slå min tidigare favorit Leica M6. Det beror främst på att Konican är så smidig att hantera. Hade däremot Leica M7 varit en korsning mellan Hexar RF och M6 så tror jag att det hade blivit en helt fantastisk kamera.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.