"Kodachrome Leican" ökar i popularitet

På filmtiden fotograferade jag gärna med Kodak Kodachrome 25 och 64. Jag gillade framförallt filmen för dess kraftiga färger och kraftiga kontrast. Sedan jag började fota digitalt har jag saknat Kodachrome. Det går förvisso att göra filter som fungerar som filmen i bildbearbetninsprogram, men det blir aldrig riktigt samma sak.



På en sida för Leica M-användare var det en skribent som skrev sig varm om Leica M9. Anledningen var att Kodaksensorn i kameran påminner en hel del om Kodachrome. I början av året fick jag möjlighet att köpa en Leica M9 till ett mycket fördelaktigt pris. Nu har jag använt den av och till under några månaders tid. Kameran är hopplöst föråldrad men har en charm och en känsla över sig som ytterst få andra kameror har. Den har en riktigt bra mästökare och bilderna blir nästa magiska. I en tid där det nästan krävs en elktroingenjörs-examen för att hitta i menysystemet och utnyttja kamerors alla funktioner, är Leica M9 helt befriat från allsköns elektroniskt lullull. Menyerna är lätta att sätta sig in i och antalet funktioner är få.



Leica M9 var behäftad med ett allvarligt sensorproblem som gjorde att sensorn korriderade. Fram till för ett par år sedan erbjöd Leica en kostnadsfri sensorersättning eller ordentlig rabatt på ersättaren Leica M 240. Sensorproblemet gjorde att kameran störtdök i pris. Företrädaren Leica M8 som har en sensor i APS-H format såldes ibland för mer pengar än M9:an dom har småbildssensor. Många Leicafotografer nappade även på erbjudandet om att byta till M 240. Det gjorde att Leica fick in många M9:or med felaktiga sensorer. Men istället för att destruera kamerorna, valde Leica att i bästa återvinningsanda serva dem, byta sensor och klädsel på dem, och sälja dem som Leica M9 a la carte för drygt 30 000 kronor.



Trots prislappen sålde de uppfräschade kamerorna som smör i solsken. I och med den ökade efterfrågan steg begagnatpriserna på sensorbytta Leica M9, MP och ME ordentligt. De senaste månaderna har priserna gått upp en hel del för en fin M9:a med nybytt sensor, och jag skulle kunna få nästan dubbelt så mycket pengar för min M9:a mot vad jag gav för den. Det är inte illa för en kameramodell som har drygt tio år på nacken!

Text och foto: Mikael Good

2019-11-21 15:09   Frekeman

Mikael, är det inte så att även de nya sensorer man bytt till också har samma potentialla problem som de ursprungliga sensorerna? Har för mig att jag har läst det nånstans. Hoppas att jag har fel.

Besvara

Svar från Chasid 2019-11-22 17:35

Tack för din kommentar Fredrik! Jag såg att Per redan hade svarat på din fråga.
/Mikael

Svara

2019-11-21 15:34   elgenper

M9 är en klassiker att vara rädd om! Har haft min i tio år nu, och hoppas på tio till... Har t o m en Monochrom av första modellen; båda har fått sensorerna bytta och fungerar perfekt. Använder dem ofta med ett gäng 50 år gamla Leicagluggar, som jag använde till gamla M2.

Och Fredrik E, som tur är så har du till största del fel, men inte helt. Det var så att när Leica först blev klar över felet, så bytte man de defekta sensorerna mot reservdelar av samma typ, och en del av dessa blev också dåliga. Men under tiden tog man fram en ny typ av täckglas (det var det som korroderade, inte själva sensorn) som inte blev dåligt, och de kameror som fått det bytet har hållit fint (mina inräknade). Att sedan, med Internets inbyggda logik några få har gått ut och sagt sig ha fått problem med de nya också, det var väl nästan väntat... Men de uppgifterna har dementerats.

Besvara

Frekeman 2019-11-21 17:05

Så bra att jag hade fel! Alltid tyckt att det vore konstigt om Leicas M9-kunder inte fick en mer beständig fix för detta grundläggande problem. Vilket alltså inte var fallet! Tack för klargörandet, Per.

Svara

Svar från Chasid 2019-11-22 17:38

Tack för din kommentar Per! Även sensorn i min M9 tillhör den nya batchen med nytt täckglas, den fick även service vid samma tillfälle och kommer nog att hålla i minst tio år till.
/Mikael

Svara

2019-11-21 15:45   Håkan Eklund

64:an var min favorit diafilm.
- hawk

Besvara

Sven Blomquist 2019-11-21 16:41

25:an var min favorit. När det krävdes mer känslighet fick det bli Ektachrome 64. Numera är det Fujifilm XPRO-2 inställd på Velvia. Den kombon är mycket lik Kodachrome 25.

Svara

Svar från Chasid 2019-11-22 17:34

Tack för din kommentar Håkan! Med tanke på de fina Kodachromefärgerna tror jag att du skulle stormtrivas med en Leica M9.
/Mikael

Svara

Svar från Chasid 2019-11-22 17:42

Tack för din kommentar Sven! Jag gillade både 25:an och 64:an. Jag kör ofta M9:an på 640 ASA för att då påminner den en hel del om 64:an. På 1600 ASA påminner färger och brus om Kodachrome 200. Högre än så ska man helst inte gå på M9:an då bandning kan bli ett problem i bilderna.
/Mikael

Svara