Gör om din Leica M3 till en digitalkamera (EDIT)

Många fotografer drömmer om att göra om sina gamla analoga trotjänare till digitalkameror. Hittills har det varit svårt, dyrt och omständigt att bygga om dem. Men tack vare ny teknik kan det bli ändring på det.

Ollie Baker mannen bakom Frankencamera har plockat fram en avancerad digital ritning på hur man bygger om den klassiska reportagekameran Leica M3 till en hyffsat modern digitalkamera. Det som behövs är en Leica M3, en Sony A7, stor kunskap i finmekanik och lödning samt x-antal timmar att lägga på projektet. Personligen skulle jag hellre valt att bygga om en Leica M2 och plockat sensorn från en Sony A7s, den gifter sig bättre med Leicas vidvinklar och är användbar upp till 25 600 ASA.

På Frankencameras hemsida kan du läsa mer om hur du går till väga för att bygga om din Leica M3 till en digitalkamera: https://frankencamera.wordpress.com/2020/01/27/leica-m3-digital-conversion-kit/

Även om det kan låta smått otroligt så var den här artikeln faktiskt inte ett aprilskämt. Jag hörde talas om ombyggnaden på en Leicasida i början av förra året. Såvitt jag förstått finns det en APS-C variant men ännu inte en fullformatare baserad på Leica M3. Det är mycket kostsamt att bygga om en Leica M3:a till en digitalkamera och begagnade Leica M9 och M240 går att hitta för betydligt mindre pengar begagnat för den som vill köra med digitala mätsökarkameror.

Text: Mikael Good. Foto: Pixabay

"Kodachrome Leican" ökar i popularitet

På filmtiden fotograferade jag gärna med Kodak Kodachrome 25 och 64. Jag gillade framförallt filmen för dess kraftiga färger och kraftiga kontrast. Sedan jag började fota digitalt har jag saknat Kodachrome. Det går förvisso att göra filter som fungerar som filmen i bildbearbetninsprogram, men det blir aldrig riktigt samma sak.



På en sida för Leica M-användare var det en skribent som skrev sig varm om Leica M9. Anledningen var att Kodaksensorn i kameran påminner en hel del om Kodachrome. I början av året fick jag möjlighet att köpa en Leica M9 till ett mycket fördelaktigt pris. Nu har jag använt den av och till under några månaders tid. Kameran är hopplöst föråldrad men har en charm och en känsla över sig som ytterst få andra kameror har. Den har en riktigt bra mästökare och bilderna blir nästa magiska. I en tid där det nästan krävs en elktroingenjörs-examen för att hitta i menysystemet och utnyttja kamerors alla funktioner, är Leica M9 helt befriat från allsköns elektroniskt lullull. Menyerna är lätta att sätta sig in i och antalet funktioner är få.



Leica M9 var behäftad med ett allvarligt sensorproblem som gjorde att sensorn korriderade. Fram till för ett par år sedan erbjöd Leica en kostnadsfri sensorersättning eller ordentlig rabatt på ersättaren Leica M 240. Sensorproblemet gjorde att kameran störtdök i pris. Företrädaren Leica M8 som har en sensor i APS-H format såldes ibland för mer pengar än M9:an dom har småbildssensor. Många Leicafotografer nappade även på erbjudandet om att byta till M 240. Det gjorde att Leica fick in många M9:or med felaktiga sensorer. Men istället för att destruera kamerorna, valde Leica att i bästa återvinningsanda serva dem, byta sensor och klädsel på dem, och sälja dem som Leica M9 a la carte för drygt 30 000 kronor.



Trots prislappen sålde de uppfräschade kamerorna som smör i solsken. I och med den ökade efterfrågan steg begagnatpriserna på sensorbytta Leica M9, MP och ME ordentligt. De senaste månaderna har priserna gått upp en hel del för en fin M9:a med nybytt sensor, och jag skulle kunna få nästan dubbelt så mycket pengar för min M9:a mot vad jag gav för den. Det är inte illa för en kameramodell som har drygt tio år på nacken!

Text och foto: Mikael Good

Adaptern som ger autofokus med Leica M-optik

Under ett antal år använde jag Sony. Men i takt med att objektiven som jag ville ha blev allt större och dyrare blev jag mer och mer ointresserad av märket, och valde till sist att byta till Fujifilm, som valt att satsa på små smidiga kamerahus och har en hel del kompakta objektiv i lager.



Halvformatet är ett trevligt format men ibland räcker det inte riktigt till. I och med att jag har ett antal M-objektiv från extremt vidvinkel till kort tele, funderade jag på att komplettera Fujikamerorna med en Leica M. Jag budgeterade för ett inköp av en Leica M 240. Men precis när jag hittade en Leica M 240 för ett lämpligt pris, kom jag på andra tankar. 

När jag skrev om Techart PRO Leica M - Sony E Autofokus adapter den 1 april 2016 var det många läsare som trodde att det var ett skämt, men det var inget skämt! Jag började fundera på om inte en Sony A7rII och en Techart PRO Leica M - Sony E Autofokus Adapter skulle kunna fylla mina behov bättre än en Leica M 240. När ljuset inte riktigt räcker till är autofokus och bildstabilisering en bättre kombination än en mätsökarkamera utan stabilisering.



Jag köpte en billig begagnad Sony A7rII hos ett postorderföretag. När jag fick hem den, testade jag att köra min M-optik med adapter på kameran. Jag kom på så sätt fram till att det var rätt väg att vandra. Efter att ha läst på ordentligt om Techart PRO-adaptern, och tagit del av andras erfarenheter, köpte jag en adapter.



Med Techart PRO-adaptern ställs skärpan relativt snabbt med ljusstarka objektiv såsom M 28/1,4, 40/2 och 90/2. Men fokusen jagar med mina 15 och 21mm Voigtländer vidvinklar, men å andra sidan kan jag oftast köra de objektiven med hyperfokal. Om man vill ha snabb fokus med Techart PRO-adaptern är objektiv med bländare 2 eller lägre att föredra. Objektiv med 2,8 fungerar hyfsat bra. Men från 4 och uppåt jagar oftast autofokusen.



Att jag valt en begagnad A7rII beror på att det lämpar sig väl för M-optik och inte lider lika mycket av smearing med vidvinkeloptik som A7II gör. Även om jag själv inte har testat kombinationen, är det en del användare som påpekat att Techart PRO-adaptern fungerar något bättre tillsammans med Sony A7rIII. 



Primärt har jag använt adaptern med M-optik. Men jag har även använt den ihop med en C/Y-M-adapter, och har på så vis fått autofokus med gammal fin Carl Zeiss-optik för Contax/Yashica. Även om det funkar ganska bra kommer jag nog inte att använda Techart PRO-adaptern med en extra adapter så speciellt ofta. Bildkvaliteten blir säkert påverkad och tanken med att använda M-optik på Sony är att få tillgång till högkvalitativa små objektiv som i mitt tycke lämpar sig bättre till Sonys smidiga kameror än de överdimensionerade objektiven som företaget själv har tagit fram.



Jag har gjort reportage med A7rII + 21mm, 28mm, 40mm och 90mm. Trots dunkelt inomhusljus ställdes fokusen snabbt och exakt, och bilderna blev helt perfekt exponerade. Några av bilderna som jag tog vid det tillfället har mycket högt nyhetsvärde, men är samtidigt personliga, därför väljer jag att inte publicera någon av dem här. Men det är inte omöjligt att några av dem letar sig in i någon tidning tillsammans med en text fram igenom. 



En liten smidig kamera som har autofokus, bildstabilisering, är användbar upp till 6400 ISO tillsammans med små och skarptecknande 28/1,4 och 90/2 mm objektiv är som gjort för reportage i dunkla miljöer. Techart PRO-adaptern är främst riktad till entusiaster som redan har några M-objektiv liggande. För den som är på jakt efter små smidiga objektiv att använda på en  Sony E finns det en del "billigare" M-objektiv att få tag på från Iberit, 7Artisans, Voigtländer, Zeiss med mera, det går även att köpa en hel del bra optik begagnat till riktigt bra priser. Fotar du sport eller andra snabba förlopp är Techart PRO-adaptern inte att rekommendera. 



Bilderna har jag tagit under mina stadsvandringar i Huskvarna, ett par av dem har publicerats i en tidning. Trots att jag packar ned fyra objektiv, en kamera och några batterier i min Billingham Hadley PRO finns det gott om plats för annat i väskan.









Text och foto: Mikael Good

Leitz Summicron-M 90mm – När det näst bästa är gott nog

Ett kort tele är bra att ha i kameraväskan, det lämpar sig för porträtt, arkitektur, landskap eller vid andra tillfällen då man vill trycka ihop bakgrund och förgrund. Jag har länge varit på jakt efter ett kompakt, skarpt och välbyggt kort tele som jag kan använda med eller utan adapter på alla mina kameror.

Jag har ägt och testat en del olika objektiv utan att bli riktigt nöjd. Hela tiden har jag sneglat mot Leica Apo-Summicron-M 90mm F/2 ASPH. Egentligen är det onödigt skarpt, men det fyller samtidigt hela min kravlista. Det enda som avskräckt mig är prislappen på drygt 25 000 kr för ett bättre begagnat exemplar. Det är rätt många tusenlappar mer än vad jag kan tänka mig att lägga på ett objektiv. En del fotografer köper objektiv för tiotusentals kronor utan att blinka. Jag har valt att sätta en köpgräns på tiotusen kronor för ett objektiv.



Jag bestämde mig för att även det näst bästa är gott nog för mig, och började vänta in rätt pris på ett begagnat Leitz Summicron-M 90mm f/2. Det tog ett par månader, och sedan kunde jag köpa objektivet för ett riktigt bra pris på Cyberphoto. Skillnaden mellan objektiven är att Leica Apo-Summicron-M 90mm F/2 ASPH är en aningen skarpare, har lite bättre motljusegenskaper och något bättre färgåtergivning, Det är en såpass liten skillnad att den går att leva med, särskilt som prisskillnaden är nästan 20 000 kronor för ett bättre begagnat exemplar.



I går var jag ute i Huskvarna med omnejd och tog några pressbilder till arkivet med objektivet (det är inte omöjligt att några av dem letar sig in i någon tidning så småningom). Mina intryck är att skärpan, kontrasten och färgåtergivningen är mycket bra. Objektivet är snabbfokuserat, extremt välbyggt och en fröjd att jobba med. Framförallt är det litet och smidigt vilket gör att jag inte drar mig för att ta med det. 



Text och foto: Mikael Good

Fujifilm X-Pro1 - en kamera för dig som vill ha mycket valuta för pengarna

Glöm bort allt det negativa som du hörde om Fujifilm X-pro1 när kameran kom ut på marknaden. I och med de senaste firmeware-uppdateringarna har kameran äntligen blivit så bra som den borde varit från början och den har förvandlats till ett av de bättre begagnatköpen.



2012 kom Fuji X-Pro1 ut på marknaden. Kameran hade en optisk/digital sökare som väckte mitt habegär. Trots att kameran hade en saftig prislapp var jag ändå intresserad och funderade allvarligt på att byta system. Men efter att ha testat kameran tappade jag snabbt intresset. Bildkvaliteten var lysande men autofokusen var allt för långsam och osäker och den manuella fokusen var omständlig.



I slutet av förra året kom en firmware-uppdatering till X-pro1 som rättade till många av buggarna och missarna i kameran. Jag testade en uppgraderad X-Pro1 och nu föll den mig i smaken. Jag bestämde mig för att sälja min X100s och ersätta den med en begagnad X-Pro1. Möjligheten att kunna byta objektiv fällde avgörandet. Tanken är att jag ska använda Fujin för reportage tillsammans med min M-Leica. Med hjälp av adapter kan jag använda min M-optik på Fujin.



Även om Fuji X-Pro1 har tre år på nacken är den mycket prisvärd i och med den senaste firmware-uppdateringen. I mitt tycke är möjligheten att swisha mellan optisk och digital sökare helt suverän, detta kryddat med fantastiskt bra bildresulat, bra egenskaper på höga ASA och en säker lågljus autofokus gör kameran till ett mycket bra begagnat köp för oss som vill ha extra mycket valuta för pengarna.



Text och foto: Mikael Good