Jag tror att de samarbetar....

Det är grön vinter fast den går ju mera i brunt och beige, åtminstone intill kusten i Halland. Matar in vinterfåglar inför årets vinterfågelräkning. Det är mest gråsparv och pilfink vid matningen, och de äter utav bara den. I alla fall verkar det så när man tittar till fröautomaten. Det mesta hamnar dock på marken nedanför. Jag tog mig tid till att spionera på dem för att titta efter hur de bar sig åt för att tömma foderautomaten så fort. (Det blir ju dyrt, och jag har ingen pensionärsrabatt på fågelfrön. Jag fick visserligen 50 spänn i rabatt och en skopa att ösa med, men det var nog en engångsföreteelse, i alla fall skopan.) 

Då kom jag på dem med det som jag tror är ett medvetet samarbete. Flocken på runt 50 fåglar har nog insett att de inte kan sitta på fröautomaten samtidigt. Så några få sitter på foderautomatens brätte och vispar med näbben så att fröna skvätter ut och ner på marken. De plockar inte ett frö i taget.

På marken sitter de resterande, upp till 50 individer ibland, och tar det som kommer ner ovanifrån. En och annan vänder upp ett öga för att se om det sitter någon däruppe och jobbar för de där nere på marken. På så vis kan flera äta snabbt och samtidigt. Smart!

/MA

Badsäsongen är definitivt över!

(Har det överhuvudtaget varit någon i år?) Så här på en söndagseftermiddag med svagt ljus och regnet hängande i luften blir det tid till att titta igenom vad som finns i gömmorna. Bilder, utan någon teknisk fulländning, tagna med mobilfånen ligger och skvalpar. Men ändå.... tar risken....

Svärmors gamla DBS från slutet 1960-talet är fortfarande funktionell. Faktum är att damcyklar är eftertraktade av ungdomar i de övre tonåren. Både flickvän och pojkvän kan cykla med dem.

Bruset i bilderna är påtagligt liksom bruset från de små vågorna som slår mot stranden.

Hade bilderna tagits med dagens mobilfånsgeneration hade de blivit bra mycket mindre brusigare men å andra sidan hade badaren fått det bra mycket kallare. Då hade en viss rödbrusighet hjälpt.

/MA

Fotogenisk?

Salta inläggningar är både hållbara och goda. Ja goda gäller kanske inte för alla. Salta bad har jag fått höra är något eftersträvansvärt och det har jag hörsammat. Försöker bada i havet både så tidigt som möjligt och så sent som möjligt. Senare på året än nyårsafton går inte. Tidigare på året än nyårsdagen går inte. Har dock ingen böjelse för nyårsbad annat än i duschen inomhus.

Fotbad däremot kan idkas alla årstider. Den här formen som bilden visar, med fötterna i saltlake, tar förmodligen bort fotsvamp, fotsvett och desinficerar nageltrång. Det kan dessutom fot-ograferas(!). Bilden är från den så kallade Rosa sjön i Torrevieja, en av två saltsjöar i området. Nu fanns det sådana som idkade andra former av fotvård. Vid samma tillfälle som denna bild togs kom det ur vassen en springande naken man med en 1,5 liters pet-flaska med mineralvatten i vardera handen. Springande barfota på saltkristallerna försvann han i vassruggarna innan jag hann fokusera kameran. Undrar om den sortens fotvård mer handlade om späkning än läkning.

/MA 

Årstider

Det här skulle kunna vara taget idag men det är det inte. Det enda som avslöjar årstiden vid tagningen är himlen!

Å andra sidan så kommer den tiden också!

/MA

Sjöfartsmuseet i Helsingör

Det forna varvet i Helsingör hyser numera ett sjöfartsmuseum.  Torrdockan bryggas över med gångtunnlar och gångstråk och själva museet ligger under jord. I anslutningen till dockans ena sidan ligger en restaurang. Verkstadslokalerna är numera plats för fria aktiviteter och även där finns en restaurang med utsikt mot det forna hamnområdet och Kronoborgs slott. Annorlunda lösningar med vinklar som inte alltid är räta och golv som inte alltid är horisontella. Dessutom har man pensionärsrabatt på inträdet vilket visar på gott omdöme! Har ett tidigt minne från en sjösättning i Helsingör sommaren 1957 eller kanske -58. Mycket folk hade samlats på kajen och det fanns trappor ner mot vattnet. Jag placerade mig i en sådan där trappa trots protester från mina föräldrar. Sedan kom svallvågen! Mera tur än skicklighet att jag inte drogs med ut i hamnbassängen. Blöt halvvägs upp till knäna blev jag men jag såg bra. 

Nere i torrdockan med stöden till stapelbädden blir det en spännande miljö med gångbryggor och lokaler.

Den här trappan är inte den som jag stod i då i slutet av femtiotalet. Den här leder ner till torrdockans botten där det finns en restaurang och några andra lokaler i sidoväggarna. 

De gamla verkstadslokalerna har nu blivit kulturvarvet.

/MA