Super Swede

Under tonåren hade jag framför allt en idol.

Jag kommer ihåg när han började skriva krönika i Teknikens Värld.

Varannan vecka gick jag till kiosken vid Esso-macken intill skolan och köpte det senaste numret. Sedan läste man senaste skvallret från F1-världen, hur det hade gått på de senaste testerna, tävlingarna osv. Jag läste aldrig Buster. För mycket fotboll. Det här var det jag var intreserad av, och Ronnie var idolen.

För några veckor sedan fick jag se i tidningen att hans Lotus 72, från 1975, skulle turnera runt och visas upp på olika Biltema-varuhus. Den här helgen var turen kommen till Uppsala. Vi kom dit en timme innan stängningsdags. Det hade visst varit rätt mycket folk tidigare under dagen, men nu var det ganska lugnt omkring den.

Det påstås att exemplaret aldrig körts sedan Ronnie parkerade den i depån på Watkins Glen, efter USA:s GP det året (han kom femma). Bilen var då hopplöst föråldrad. 1974 hade man introducerat Lotus 76, men den var ett missyckande och man tvingades gå tillbaka till 72:an.

Ronnie vann faktiskt ytterligare några tävlingar med Lotus 72 1974, men 1975 var den chanslös mot bl a Niki Laudas Ferrari 312T. Ronnie gick över till March, och sedan vidare till Tyrrell.

Lotus 72 hade hängt med, om än med flera modifieringar, sedan 1970, och är förmodligen den typ som tävlats flest år i Formel 1. Emerson Fittipaldi vann VM med den 1972. 1973 vann Jackie Stewart, men Lotus tog fortfarande hem märkes-VM med den, tack vare Ronnies och Emersons sammanlagda resultat.

Ford-Cosworth DFV. Från sent sextiotal och under hela sjuttiotalet dominerade den F1.

Bredvid rullade en DVD med en film som visade Lotus säsong 1973, med bl a intervjuer med Colin Chapman. Det var många breda polisonger i rutan. :-)

1975

1978 var Ronnie tillbaka hos Lotus. Jag såg tävlingen på Monza -78. Svensk tv sände inte många F1-lopp på den tiden, men det här var ett av dem. Jag minns kraschen i starten, och hur man såg James Hunt dra ut honom ur lågorna. Jag kunde inte fatta när jag dagen efter, i skolan, fick höra att han hade dött (fett-emboli från alla benfrakturer).

Idolen fanns inte kvar, och jag kunde inte längre läsa inside-skvallret i hans krönika. Intresset för F1 blev heller aldrig detsamma.

Under en timme igår förflyttades man tillbaka, innan lamporna i varuhuset började släckas ned...