Nytt försök.

Besviken som jag var, efter förra helgens mara med min lilla Speed Graphic, var jag bara tvungen att göra ett nytt försök.

Denna gång blev det i Västerås, och jag såg noga till att objektivet nu var ute ordentligt mot stoppet på släden.

Något vidare gatufoto, i strikt mening, blev det kanske inte, men en rundvandring i alla fall. Eller en guidad tur för er, kanske?

I hörnet St Torget/Smedjegatan är det numer en annorlunda fontän, till förnöjelse för bara i alla åldrar.

Vandringen gick vidare. På Asea-torget, utanför Melker, kunde man prova sina talanger på en gammal buss.

Strax intill var några skejtare.

Fortsatte så mot Vasaparken, men hejdade mig när jag fick se tornet på Ottar.

Väl i parken såg jag ett gäng änder i dammen. En av dem satt fint i profil, och näbben lyste grannt i kvällssolen. Innan jag hade dragit fram rätt slutartid hade den givetvis tröttnat, och borrat ned näbben.

När jag väl tagit bilden, då minsann lyfte den på huvudet och tittade sig förvånat omkring. Slutaren ger ifrån sig ett smått snarkande ljud, och med lite fantasi lät det väl som en annan and bakom ryggen...

Fortsatte bortåt, och såg stadshuset dyka upp mellan grenarna.

Gick sedan via Fiskartorget

mot Svartån,

och där tog rullen slut.

***************************

Edit: Jag fick inte vara nöjd den här gången heller.
Sökaren sitter väldigt illa till, speciellt när man har rullfilmsbakstycket på, och det är alltför lätt att titta lite snett genom. Utsnitten blev ibland inte alls vad jag hade tänkt, och jag fick beskära en del för att vissa bilder skulle bli någorlunda.
Nästa gång...

Vilken Mara...

I lördags åkte jag in till Stockholm City. Jag hade tänkt gå och fota med min Miniature Speed Graphic, från -46. Det var ett år sedan sist och den får ju inte kärva ihop...

Jag hade nog stressat lite, för när jag började promenera märkte jag att inspirationen saknades. Jag såg nästan inga bilder någonstans.

Nu märkte jag att flera jag mötte var klädda i träningskläder, och redan på Centralen hade jag visst sett en klädd likadant, och med en t-shirt det stod Stockholm Marathon på.

Var det..?

Jag fortsatte mot Kungsan. Där var det gott om folk. Började fota lite halvhjärtat.

Suddigt? Fortsätt läsa.
När jag hade framkallat senare på kvällen, och skannat första remsan, såg jag att det var väldigt oskarpt. Blev orolig, för jag kom ihåg att jag hade fokuserat rätt.

Uno Svenningsson underhöll från scenen.

Nu såg jag att det var Stockholm Halvmarathon, men visste inte om det skulle bli, eller hade varit.

Fortsatte förbi, och såg folk på alla gräsmattor, som verkade göra sig i ordning.

Ja, jag vet, men fortsätt...
Det syntes på ansiktsfärgen att de inte hade sprungit än.

Även nästa remsa, och nästa. Jag drog mig till minnes att jag hittills hade gått med kameran utfälld hela tiden för att vara redo. Kunde jag ha missat att dra ut objektivfronten ordentligt mot stoppet på släden? 

Nu fick jag se en karta, med bansträckningen inritad, och jag tänkte att om jag fortsätter över Strömbron mot Gamla Stan så kanske jag kan fånga dem när de passerar Slussen ut mot Söder Mälarstrand. Om jag hinner, vill säga, för jag hade tänkt klippa gräset också innan daggen la sig, och på söndag skulle det visst bli sämre väder. Strosade runt i Gamla Stan, och tog några turistbilder längs vägen, det må erkännas...

Kanske hade de sista bilderna klarat sig, för efter den här kom jag ihåg att jag fällde ihop kameran. .

Drog mig mot Slussplan, där de skulle passera.

Puh. Maran var över. Det var inget fel på kameran. :-)

Klockan började bli mycket, men till slut kom de. Jag släppte förbi både ettan och tvåan, som sprang ensamma. Jag hade en ruta kvar på filmen, och jag ville ha åtminstone en liten klunga på bild.

Nu var det min tur att springa, med Graphicen i vänster hand, och ryggsäcken på. Med andan i halsen hann jag med tåget från Centralen, 20 minuter senare.

Gräset blev klippt också, innan solen gick ner. :-)

Bonusbild:

Delförstoring. Bara man ställer in ordentligt blir det riktigt skarpt.

På tal om X100 ...

Lycka kan vara att få ett påskägg, med spännande, okänt innehåll att fingra på,

om så bara för en stund.

Lycka kan också vara att se glädjen i någons ögon.

Det kan också vara en IIIc med Leicavit, så man hinner med att dokumentera. :-)

Jag tog en 80-åring med på promenad.

Jag tog en 80-åring i handen nyligen, och knallade runt i Uppsala.

Den följde så snällt med, vart jag än gick...

På torget stod några och gjorde reklam för kanotpaddling.

Det har ju hänt en del under de åren, det kan inte förnekas.
Förmågan att klara av kontraster, t ex.

Annars tycker jag den funkar bra. Den är hyfsat snabbfokuserad, då man inte behöver (dvs kan) titta i någon mätsökare först. :-)

Nedanför Saluhallen hittade jag de här.
Uppsala Parkour?

Leicorna är ju tacksamma, med sin spak på fokuseringen. Då är det lätt att känna med fingret var fokus står. När man håller sig till ett objektiv är det ganska lätt attt lära sig avståndsskalan.

Det är väl det som är en del av Dogma-idén. :-)

Ingen slutarfördröjning har den heller. :-)

Med en SCNOO kunde de här bilderna kanske t o m varit tagna på samma person.

Kort sagt, en Leica I är ganska tacksam, och lättjobbad. :-)

Årets mästare korade

Varje år anordnas ett Gokart-mästerskap av Kamratföreningen på jobbet.
Igår var det dags för årets upplaga.

Tidigare år har vi tävlat individuellt, med kvalheat, B- och A-final. I år blev det som omväxling ett enda långt lopp, med flygande förarbyten. Vi tävlade i 7 lag om 3, men först skulle lagen fördelas.

Vi började med tidsträning.

Flagg-genomgång. Två gånger av den här och det är slutkört...

Fördelning av lag efter våra träningstider.

In i depå nästa varv för förarbyte!

Föredömligt.

Jag använde 24/2.8 mm i depån, men hade tänkt att det här kunde vara ett tillfälle att "komma ut" med min 60-tals Zoom-Nikkor 8.5-25 cm. Brännvidden verkar inte så märkvärdig idag, men det här var Nikons första zoom, och den är närmare halvmetern lång... :-) Den väger 2 kg, och monterat på en F2:a med motor blir det mellan tre och fyra kg. :-)

Va?  Shhh... ;-)