Tenax. Kärt namn med många barn.

Varning! Nördinlägg²

På Zeiss Ikon, och dess föregångare, återanvände man gärna modellnamnen. Det verkar inte ha spelat så stor roll om modellerna hade något gemensamt eller ej.

Här är ytterligare ett exempel. Tenax. Eller närmare bestämt Tenax I, ibland även kallad Taschen-Tenax.

In under skinnet

Den lanserades 1939, strax efter Tenax II... Till skillnad från II:an, som var påkostad med både utbytbara objektiv och mätsökare, så var Tenax I enklast tänkbara. Nästan.

Till en början satt en trelinsig Novar (3.5/35 mm) framtill, men senare kunde den även fås med örnögat Tessar (3.5/37.5 mm). Fokuseringen underlättades av den relativt korta brännvidden.

Förutom namnet hade den bara två saker gemesamt med sitt större syskon. Bildformatet (24 x 24 mm) och snabbframmatningen. När man med vänster pekfinger i en rörelse både dragit fram filmen och spänt slutaren, tryckte man av med höger. Så kunde man hålla på, enl reklamen med upp till 1 bild i sekunden! Enastående för sin tid, men jag tror risken för skakoskärpa var överhängande...

Jag har sett uppgifter om att Berning (med "R^OB^OT"-kameran) var inblandad i konstruktionen. Jag vet inte hur det är med den saken, rykten uppstår lätt. De har inget gemensamt i detalj, som i t ex slutaren, men de har samma bildformat, ungefär samma storlek, och en förenklad frammatning och slutarspänning.

En liten snabbskjutare. Alltid med. Inte bara på söndagar.

Det är en liten kamera. Som en digitalkompakt, ungefär.

De tillverkades i Dresden, åtminstone fram till 1941. Sedan tog antagligen krigsproduktionen överhand. I en svensk Zeiss Ikon-katalog från våren -45 fanns den dock fortfarande kvar.
Den kostade 294 :-

En intressant sak med Tenax är att den återupptogs efter kriget. 1948 kom tillverkningen igång igen, till en början i exakt samma utförande som tidigare, men så småningom med annan slutare eftersom handeln mellan ockupations-zonerna blev allt svårare. Huvudkontoret hade nu flyttat till anläggningen i Stuttgart (gamla Contessa-Werk), och anläggningarna i Dresden övergick i "folkets ägo". De förlorade rätten till både namnet Zeiss Ikon och modellbeteckningar som t ex Tenax, men fortsatte ännu en tid som förut. Typnumret byttes dock (570/27 > 111/23). 1953 byttes den hopfällbara Newton-sökaren ut mot en modernare inbyggd teleskopsökare, och -54 bytte den pga konflikten namn till Taxona.

De är inte så sällsynta på Tradera och ebay. Oftast är det efterkrigsversionen man ser. Den här är dock av tidig modell, sannolikt från 1939.

När jag kom över den här funkade inte tiderna. Utom på 1/300 s var det 1/100 s oavsett inställning. Jag antog att det bara var fördröjningsverket som beckat ihop, men den blev länge liggande. Långt senare hade jag samlat mod och kunskap och bestämde mig för ett försök. :-) Efter att ha skruvat ur objektivet och öppnat slutaren kunde jag konstatera att allt såg helt ut, men att verket mycket riktigt fastnat efter många års vila.

Klädseln blöttes loss med T-Röd.

Fördröjningsverket urtaget.

Jag påbörjade demonteringen. Compurslutaren är ganska tacksam att jobba med, på det sättet att nästan alla fjädrar sitter fast i sina resp delar. Det underlättar återmonteringen avsevärt.

Jag tvättade delarna med ren bensin, efter tips från Werner på LP Foto. Allt eftersom såg jag mer smuts, och det slutade med en total demontering och rengöring av hela kameran. :-)

När slutaren var hopmonterad fortsatte jag med objektivet. Det var ordentligt dimmigt, och hade fett på lamellerna.

Nu har jag kört en rulle Tri-X, och den verkar funka.

Jag får nog vara nöjd, men jag väntar lite med att limma tillbaka lädret... :-)

*) Namnets historia går tillbaka till C.P. Goerz i Berlin, en av de tillverkare som 1926 gick tillsammas under namnet Zeiss Ikon. Redan 1907 fanns det en Tenax i sortimentet. Den hade bälg, och fanns i storlekar från 6,5 x 9 till 10 x 15 cm glasplåtar. 1909 kom en liten "Vest Pocket"-modell, för 4,5 x 6 cm plåtar. Långt senare, på sextiotalet, kom ytterligare en.

Hög Standard, med ögat i centrum

Förra veckan tog jag en promenad i Västerås, med en Rolleiflex Standard från 1936.

Först gick jag över Svartån, och svängde vänster upp mot Kyrkbacken.

Sedan vände jag söderut, passerade torget och gick över ån igen.

Hoppsan. Sökaren är väldigt mörk ut mot hörnen...

VLT-huset speglar sig mot husen intill, eller om det var tvärtom...

Vidare söderut, förbi det turbinhus som en gång för över hundra år sedan fick ASEA att flytta tillverkningen ifrån Arboga.

Inte så talträngda.

Så småningom hamnade jag i Östra hamnen. Den har genomgått en ordentlig förvandling på senare år, men är fortfarande delvis märkt som hamn enl sjökortet.

Jag tycker den orkade med promenaden bra trots åldern, och trots att objektivet, en Zeiss Tessar 3.5/75, saknar all form av antireflex-behandling.

Rolleiflex Standard (även kallad "Old Standard") tillverkades mellan 1932 - 38, och var den modell som tog över efter "Original". Det var nu den typiska frammatningsveven kom, som redan året innan hade prytt Baby-versionen (4x4). Slutaren, på den här en Compur Rapid (1 - 1/500 s), fick man dock fortfarande spänna själv.

När den först kom var den försedd med två filmfönster, för att kunna ställa räkneverket antingen med 117-film (B I 6), för 6 rutor 6x6, eller 6x9-film 120 (B II 8), som här gav 12. Den här har dock bara fönster för den senare.

Den har en kul sportsökare. Den har bara en främre ram, men för att man skall titta rakt, och även få rätt bildvinkel, sitter det en liten konkav spegel mitt i korset. Spegeln har en genomskinlig öppning mitt i, och när man placerar ögat så man precis ser sin pupill omsluta öppningen visar ramen korrekt utsnitt.

Bortsett från parallax, förstås...

Kuriosa: Robert Capa använde just Rolleiflex Standard, som komplement till Contax II. Inga andra jämförelser dock...

Super Nettel, del två

Nu är det flera veckor jag skrev sist om "lilla Super Ikontan", Super Nettel. ;-)

Dags för lite bilder.

Den har samma typ av objektiv, jämnårigt (1935) och sannolikt optiskt identiskt, som den Contax I jag skrev om förrförra gången, en Tessar 2.8/5 cm, men den här är i ett bättre skick. Dels är den renare inuti, dels verkar frontlinsen ha klarat sig från repor, förmodligen tack vare det infällbara och därmed väl skyddade objektivet.

Ett elakt motljus. Om jag minns rätt lyckades jag skugga objektivet bakom en skylt, men det är ju tämligen kontrastrikt. Trots att det saknar antireflex-behandling tycker jag det gick över förväntan. Ironiskt nog verkar starkt ljus vara en fördel. Man bländar ju då ned kraftigt, i det här fallet sannolikt till f/16, vilket minskar reflexerna inuti objektivet.

Det här gick också bra. En del himmel, men förmodligen även här en något mindre bländare. F/8 kanske, eller f/11. Jag minns inte.

Här blir det värre. Full glugg, f/2.8, med ljus från fönstret, ställer till det ganska rejält. Bernt går in i dimman.

Däremot är det tämligen skarpt, trots största bländare.

Jag tycker den gör rätt bra ifrån sig. :-)

Håtunaleken, eller en Klemmig tur

Jag fick ett presentkort av arbetskamraterna förra sommaren.

Det var huvudet på spiken. De kunde knappast ha hittat något bättre.
Det omsattes i praktik några veckor senare.

Planet, en Klemm 35, eller Sk 15 i Flygvapnet, är från 1946.
Visst var det lockande att föreviga intrycken med en kamera i motsvarande ålder, men nej, jag hade annat att göra. Dessutom var ju sittbrunnen öppen...

Håtunafältets likhet med...

en hoppbacke...

är slående. :-)

Man startar utför, och landar uppför. :-)

Jag segelflög en period för en femton tjugo år sen, så när han frågade om jag flugit förr fick jag spaka själv mesta tiden sen. :-)

Efter en tur runt Sigtuna och Skokloster kom vi tillbaka.

Allt roligt har ett slut,

men dessförinnan var det kul.

Riktigt, riktigt kul. :-)

------------------------

Den ursprungliga Håtunaleken var inte lika kul. Inte för vissa i alla fall.

Om det är nyputsat ser man bättre ut...

Jag körde en rulle i Contax I i höstas, och konstaterade att "das Adlerauge", Tessar 2.8/5 cm, förvisso var hyfsat skarp, men exemplaret gav ganska mycket ströljus.
I vissa motiv rent av väldigt mycket...

Nu har den visserligen ingen antireflexbehandling, men så dåligt borde det ju inte bli. Vid en närmare granskning kunde jag visserligen se ett antal fina repor i frontlinsen, men mot ljuset kunde jag också se att det faktiskt var lite dimmigt inuti.

En titt på en genomskärning skvallrade om att det inte borde vara alltför svårt.

Efter att ha filat till ett verktyg så det passade bättre skred jag till verket.

Främre linspaketet släppte, kom ut och lämnade ett hål efter sig.

Efter att ha delat det kunde jag göra ren båda linserna.

Sedan kom turen till den bakre.

Bländaren rörde jag aldrig. Den såg fin ut.

Nu får jag hoppas att det blir bättre. :-)

Lus på linsen

--------------------------------

Edit:

Det är i all fall bättre nu.