Någon som känner igen bilden?

För en tid sedan ropade jag in en Vest Pocket Kodak på Tradera.

Kodaks Vest Pocket fanns med många olika typer av objektiv. Anledningen till att jag blev intresserad av just den här var att den var försedd med en Kodak Anastigmat (f/7.7 - 32, 84 mm) i stället för den vanliga akromatiska menisklinsen. Dessutom var den fokuserbar och inte fixfokus. Den är tillverkad någon gång mellan 1915 och 1926

När jag fällde ut bälgen första gången märkte jag att den var snusstorr. Det t o m prasslade om den, och jag förstod att den inte kunde vara ljustät.

Redan på bilden i annonsen kunde man se att det satt en film i.
Jag hade googlat på framkallning av gammal film och hittat en kamera-samlares sida på nätet (Lost films). Han hade kommit över ett flertal kameror där film satt kvar. Några exponerade så långt tillbaka som på trettiotalet, hade det visat sig. Flera hade dock givit förvånansvärt bra resultat. Jag tänkte att kan han, så kan väl jag försöka.

Jag plockade ur filmen i mörker, för säkerhets skull. Det var tur, för den satt med spolarna omkastade. Förmodligen hade den varit urtagen någon gång och isatt fel, så det var tur att jag inte försökte ta de sista rutorna.

Det visade sig vara en Ilford fp4. Alltså inte fp4+. Enl Wikipedia gjordes fp4 mellan 1968 och 1990.
Jag framkallade som vanlig fp4+, (XTOL 1+1), men ökade tiden 10-15%.

Emulsionen var i dåligt skick, och det var bara på första rutan man kunde urskilja detaljer. Det är en person på bilden, men ansiktet är höljt i ett töcken.

Det verkar vara taget i Sverige, av Dialogen (telefonen) att döma. Sjuttiotal?

Jag tittade närmare på den och såg att objektivet måste vara tämligen skarpt ändå. Den här förstoringen är från övre högra hörnet. Man kan faktiskat urskilja väven i gardinen. Slutaren fungerar, så om jag bara kan fixa en ny bälg skall det bli intressant att dra några rullar.

Säljaren har förmodligen hittat den på någon loppmarknad, för han verkade inte det minsta intresserad av filmen när jag frågade. Han svarade aldrig.

Som sagt:

Är det någon som känner igen motivet?

Retrokamera - Foth Derby

C. F. Foth grundades i Berlin 1926. Förutom kameror gjorde de också egna, för sin tid snabba, objektiv.

Bilderna är klickbara.

Foth Derby är en halvformatare för 127-film, dvs 3x4 cm. Eftersom det är halvformat håller man alltså kameran på högkant för liggande format. :-)

De hade tydligen kvalitetsambitioner. Huset var gjutet i aluminium och med riktig läderklädsel. Den hade ridåslutare (B, 1/25 - 1/500). Foth ville med Derby vara ett billigare alternativ till de betydligt dyrare Leica och Contax. Objektivet satt på en utdragbar bälg med saxlänk. Den såldes normalt med en Foth Anastigmat 3.5/50, men förutom en alternativ 2.5/50 kunde den även fås med en Leitz Elmar. Den var ganska tung (442 g) för sin lilla storlek (11.5 x 3 x 6 cm)

När den första Derbyn kom 1930 fanns Leican sedan några år, men 35mm-filmen hade tydligen inte riktigt tagit över marknaden än. Foth valde att använda 127-film (46 mm), ett filmformat som blivit populärt sedan det lanserats med Kodaks Vest Pocket 1912, som ett mindre alternativ till 120-filmen. Tydligen hade de ändå smittats lite av Leicans begynnande popularitet, för lustigt nog använde de i början samma bildformat, dvs 24x36.

Den saknar räkneverk. Filmen dras fram tills rätt filmnummer uppenbarar sig i ett av fönstren i bakstycket. Eftersom 3x4 är halvformat (av 4x6.5) för 127-film drar man fram första rutan tills "1" visas i första fönstret. Nästa ruta blir med samma nummer, men i andra fönstret, tredje rutan med "2" i första fönstret, osv. Det är totalt 4 fönster i bakstycket! Två par röda, och två par gröna. De röda var tänkta att användas till ortokromatisk film (som var mindre rödkänslig), och de gröna till pankromatisk, som har en mer naturlig fördelning av färgkänslighet. För att ändra, sköt man planhållningsplattan åt ena eller andra hållet.

Två röda och två gröna.

Slutaren spändes separat genom att rotera tidsratten, dock efter att man valt tid! Det är både likt och olikt gamla gängLeicor och kopior, där man väljer tid först efter framdragning, men där tidsratten på samma sätt roterar under exponering, och man kan spänna slutaren separat genom att försiktigt rotera ratten.

Lite klurigt är skyddet av avtryckaren. Den syns på bilden precis framför tidsratten. När man skjuter in bälgen, syns den visserligen genom ett passande hål i frontplattan, men man kommer inte åt att trycka in den av våda. Bredvid finns anslutning för trådutlösare med den vanliga, koniska, gängan.

Det här exemplaret är antingen en  Derby I, eller en tidig Derby II, beroende på definition. Den har i alla fall bildformat 3x4 cm och självutlösare. Att jag är osäker på versionen beror på att olika ställen på nätet definierar olika.

En ren "Derby" (1930) skulle ha varit 24x36-versionen med enkel sökare, Derby I (1931-36) var 3x4 cm och med teleskopsökare och självutlösare, Derby II (1936-40) med mätsökare. Enl annan källa kom självutlösaren först med tidiga II, och mätsökaren med sena. Exemplaret är alltså I eller II beroende på vem man tror på. I samtida franska annonser kallades alla versionerna "Foth Derby Sport". Förvirringen verkar total...

Mätsökaren på Derby II var en ganska klumpig lösning, och ser ut som en nödlösning de tog till för att möta konkurrensen från t ex Leica och Contax. Jag ville inte stjäla bilden, men den kan ses här .

Teleskopsökaren på min Derby (I eller tidig II) duger mest till att sikta med. Den har ingen ljusram, och kanterna är ganska suddiga, så man får sikta mot mitten av motivet och lite grann gissa kanterna...

Foth i Berlin upphörde 1942, men åtminstone Derbyn levde vidare som Gallus Derby Lux, tillverkad i Paris fram till -52. Möjligen flyttade man helt enkelt tillverkningen till det då tysk-ockuperade Frankrike. Jag vet inte säkert. 

Läs mer om Gallus Derby Lux

Hur blir bilderna då?

Optiken har lite kromatisk abberation ut mot kanterna, men  är i det stora hela ganska bra. Tyvärr visade sig min slutare inte vara riktigt tät. Båda ridåerna har små hål, som ger en stjärnhimmel på filmen. Jag har retuscherat så gott jag kan i PS.

Före,

och efter.

Och en bild från "127-dagen " (12/7). Vid det här laget hade jag framkallat en film och visste om problemet med slutaren, så jag behöll objektivlocket på i det längsta. Det hjälpte något.

Före retusch,

och efter.

127-dagen.

Jag skrev tidigare om den då stundande "127-dagen", dvs 12/7.

Thomas och jag bestämde oss för att fira tillsammans, och stämde träff på Södermalmstorg för en delvis gemensam rundvandring. Jag hade packat ned en Vest Pocket Kodak (1914), en Foth Derby (tidigt 30-tal) och en Rolleiflex Baby (sent 50-tal). Jag tänkte ladda VPKn och Babyn på tåget till Stockholm.

När jag sedan sitter på tåget med Babyn i knät och börjar plocka med filmen ser jag i ögonvrån hur en kille i 20-årsåldern, två säten till vänster, sitter och sneglar på min kamera. Strax frågar han om jag pratar engelska. Det måste jag ju tillstå. Han plockar då upp en Canon AE-1 ur ryggsäcken och visar sig vara en Interrail-turist med genuint fotointresse. När han ser Babyn säger han att han själv är sugen på en Rolleiflex, men 6x6. Vi satt sedan och pratade kameror hela vägen. Jag "råkade" givetvis nämna Retrokamerapoolen och att jag skulle plåta 127-film den dagen med anledning av. Han fick också adressen till fotosidan.se.

Jag var framme nästan en timme innan överenskommen tid, så jag passade på att ta en titt på Saltsjöbanans station först. Man har ju sett andras bilder därifrån.
Några få, bara... :-)
Nu ville jag se med egna ögon.

Jag passade på att ta några själv när jag ändå var där. För arkivet, liksom.

Denna dock tagen med 135-film. 18 mm/f4.0

Thomas kom, och vi knallade iväg. Vi började i närheten, längs Montelius väg, ovanför Söder Mälarstrand.

Montelius väg, VPK

Från densamma. Med VPK.
Blänk i kameran. Jag tror att jag stod i skuggan, men är osäker. Det kan annars bero på den ljusa himlen till vänster.

Vi gick vidare mot Riddarholmen.

Uppgången vid Gamla stans tunnelbanestation. VPK.

Birger Jarls torn, Riddarholmen
Gott om ströljus. Objektivet på VPK:n klarar inte så stora kontraster. En efterbelyst variant finns här .

Evert tittar ut över Riddarfjärden.
Rolleiflex Baby. Jag lånade Thomas orangefilter till Babyn.

Två retropoolare...
Thomas med Rolleiflex Baby om halsen, jag med Foth Derby i näven. Bilden tagen med min Baby.

Birger Jarls torg. VPK.

Ovan syns ett av bekymren med VPK:n. Det röda fönstret på baksidan av kameran är lite för blekt och släpper ibland igenom ljus om man inte passar sig.

Sedan vidare till Gamla Stan.

Bredvid Storkyrkan. Baby.

Stortorget. Baby.

Baby.

Baby.

Det dröjde lite innan jag hade alla bilder skannade. Därav det sena blogginlägget.
I Derbyn satt en färgfilm, som tyvärr inte är framkallad än. Jag väntar på att Crimson skall komma igång igen efter semestern.

Tillägg 27/8:
Några färgbilder från Baby och Derby .

Glöm inte 127-dagen!

1912 lanserade Kodak ett nytt filmformat. Det var 127-filmen, och den lanserades med deras Vest Pocket Kodak (8 rutor 4x6.5). Efterson den var mindre än 120-filmen kunde man nu göra kamerorna betydligt mindre.

120 resp 127.

Namnet fick den av att den gick ned i västfickan. En Vest Pocket t ex är nästan i klass med de betydligt senare Minox 35 och Olympus XA.

Även en del soldater under första världskriget hade den med sig, och fotade t ex i skyttegravarna. Andra tillverkare följde snart efter. Förutom Kodaks egen Vest Pocket fanns t ex den liknande Contessa Nettel Piccolette. Thomas M har en sådan . Zeiss Ikon sålde sin lilla lådkamera Baby Box Tengor (från början Goerz). Ylva har en bild här .

På trettiotalet hade Leicas småbildsformat börjat vinna mark, men inte helt. T ex fanns Foth Derby (1931-36) som använde halvformat på 127, dvs 16 rutor 4x3 cm. Det var f ö samma format som Baby Tengor.

På femtiotalet fick 127-filmen en ny renässans, när det med kameror som Rolleiflex Baby blev populärt med "Super slides", dvs 4x4 dia monterat i en 5x5 ram som passade i en vanlig småbildsprojektor. Andra liknande TLR-kameror var t ex Yashica-44 och Sawyer Mark IV.

Till slut konkurrerades 127-filmen helt ut av 135. Kodak t ex slutade tillverka 127 1995. Idag är det bara Fotokemika i Kroatien som tillverkar den svartvita efke R100. Andra finns också, men då handlar det om nedskuren och omrullad film. Kodak Portra 160 säljs t ex av Photax i Nybro. B&H i USA säljer även Fuji, både som negativ och diafilm.

Om inte även de filmerna skall försvinna måste vi konsumera. Photax slutade ta in efke 127 nyligen, men det var innan Retrokamera -poolen fanns. :-) Jag, Thomas och Ylva gör vad vi kan för att den skall fortsätta tillverkas ett tag till, men det blir från annat håll. Hjälp till du också. Vem vet. Kanske mellanlandar den en dag åter på hyllorna i Nybro.

Den engelska sidan www.onetwoseven.org.uk tillägnas filmen. Där uppmuntras man att använda klenoderna inte minst på 127-dagen, dvs 12/7.

Har du en kamera för 127-film, använd den!

Behöver du film till den 12/7, och är snabb, kanske du hinner beställa en Portra 160 från Nybro. Om inte, beställ och fota resten av året i alla fall. Då kan vi hjälpas åt att säkra tillgången. Tro nu inte att jag är helt insnöad på 127-film. Det vore bara synd på så fina kameror som t ex Rolleiflex Baby eller Yashica-44 att en dag vara utan film.

Gå sedan också med i Retrokamera -poolen, om du inte redan gjort det!

Foth Derby i mitten.

Tänk på 127-dagen, så att du helgar den. :-)

Retrokamera - Mirroflex

Vid ett tillfälle, när Thomas M hade med en av sina Rolleiflexer till jobbet, kom en kollega in, fick syn på kameran, och nämnde att han själv också hade en TLR hemma. Han tog den med lite senare. Det var en Mirroflex.

Jag har inte lyckats hitta just något om Mirroflex, annat än på den här sidan.

Mirroflex tillverkades av Tougodo Optical Co i Japan. Den verkar vara identisk med "Toyocaflex Ib" från samma tillverkare. Om den gjordes för en speciell leverantör är oklart.

Objektivet är en Tri-Lausar Anastigmat, 80mm f/3.5.
Slutaren är en Rectus, 1 till 1/300 s.

Jag har inte hittat uppgifter om produktionsår, men enligt ägarens uppgift användes den på 50-talet, så den kan klassas som Retrokamera.

Jag lånade den över en helg. Jag hade inte använt en TLR förut, så resten av den här texten är väl självklar för en del andra. Jag var lite osäker på hur filmen skulle dras fram och räkneverket nollställas, men jag hade en aning om principen. På nätet hittade jag manualer till några olika Rolleiflexer, med lite olika sätt. Det satt också en kasserad film i. Tack vare den kunde jag prova mig fram.

Dra fram filmen hit.

Nollställ sedan räkneverket genom att samtidigt trycka på knappen mitt i frammatningsratten och skjuta den lilla knoppen bredvid åt sidan.

Sedan är det bara att stänga locket, dra fram till det tar stopp, och första rutan är redo.

För att sedan dra fram ny ruta trycker man på knappen i ratten och drar fram.

När jag hade lärt mig tricken satte jag i en T-Max 100 och gav mig ut.

Slutaren spänns separat. Kameran har inget skydd mot dubbelexponering.

Vid ett par tillfällen råkade jag använda långfingret till avtrycket. Pekfingret kom då i vägen för slutarens spännarm vid exponeringen, med överexponering som följd. Det blev till att dra fram en ny ruta.

Det var kul att plåta med lådan på magen. Inte minst omkring Fyris torg! :-)
Större version här .

Inte Fyris torg.