Retrokamera - Mirroflex

Vid ett tillfälle, när Thomas M hade med en av sina Rolleiflexer till jobbet, kom en kollega in, fick syn på kameran, och nämnde att han själv också hade en TLR hemma. Han tog den med lite senare. Det var en Mirroflex.

Jag har inte lyckats hitta just något om Mirroflex, annat än på den här sidan.

Mirroflex tillverkades av Tougodo Optical Co i Japan. Den verkar vara identisk med "Toyocaflex Ib" från samma tillverkare. Om den gjordes för en speciell leverantör är oklart.

Objektivet är en Tri-Lausar Anastigmat, 80mm f/3.5.
Slutaren är en Rectus, 1 till 1/300 s.

Jag har inte hittat uppgifter om produktionsår, men enligt ägarens uppgift användes den på 50-talet, så den kan klassas som Retrokamera.

Jag lånade den över en helg. Jag hade inte använt en TLR förut, så resten av den här texten är väl självklar för en del andra. Jag var lite osäker på hur filmen skulle dras fram och räkneverket nollställas, men jag hade en aning om principen. På nätet hittade jag manualer till några olika Rolleiflexer, med lite olika sätt. Det satt också en kasserad film i. Tack vare den kunde jag prova mig fram.

Dra fram filmen hit.

Nollställ sedan räkneverket genom att samtidigt trycka på knappen mitt i frammatningsratten och skjuta den lilla knoppen bredvid åt sidan.

Sedan är det bara att stänga locket, dra fram till det tar stopp, och första rutan är redo.

För att sedan dra fram ny ruta trycker man på knappen i ratten och drar fram.

När jag hade lärt mig tricken satte jag i en T-Max 100 och gav mig ut.

Slutaren spänns separat. Kameran har inget skydd mot dubbelexponering.

Vid ett par tillfällen råkade jag använda långfingret till avtrycket. Pekfingret kom då i vägen för slutarens spännarm vid exponeringen, med överexponering som följd. Det blev till att dra fram en ny ruta.

Det var kul att plåta med lådan på magen. Inte minst omkring Fyris torg! :-)
Större version här .

Inte Fyris torg.

Retro - No 1 Pocket Kodak

Nu har jag tagit första rullen med min "No1 Pocket Kodak ". Jag ropade in den på Tradera i vintras.

Kameran, som tillverkades mellan 1926-32 har ett bildformat på 6 x 9 cm på 120-film, eller egentligen "A120", eftersom den hade "Autographic"-bakstycke. Autographic var en uppfinning Kodak köpte rätten till 1914, och som innebar att man med ett stift, genom en lucka i bakstycket, kunde rista in anteckningar i filmens skyddspapper. Anteckningarna, som hamnade mittför mellanrummet mellan bilderna, exponerades sedan in i filmen genom att man riktade den öppnade luckan mot ljuset. Det var en föregångare till senare tiders databakstycke, men verkar inte ha slagit riktigt (förmodligen var den speciella filmen dyrare), eftersom det finns ganska få, kända, bevarade negativ med noteringar.
Autographic-filmen försvann 1932.

Luckan öppnad.

Till vänster om objektivet i bilden nedan, sitter stiftet, eller den "stylus" man använde för att rista in anteckningar i filmen, i mellanrummet mellan rutorna.

Objektivet är en trelinsig Kodar, 111 mm f/7.9. Slutaren är Kodaks Kodex No 0. Brilliant-sökaren, som kan vinklas för höjd- eller liggande format, är ljus, men liten och lite svårkomponerad.

Några bild-exempel.

Waldemarsudde

Kyrkbacken,Västerås. Den finns större här .

I bilden ovan, nedre vänstra hörnet, kan man se ett par slöjor. Möjligen är det Autographic-luckan som läckt lite. Överlag tycker jag dock inte kameran behöver skämmas för sig, utan den kommer att laddas fler gånger.

Tur att man är entusiast...

Igår blev det en tur till Waldemarsudde och Carl Larsson-utställningen. Den visas till 31/5 så du får skynda dig om du vill se den. Den är mycket sevärd. Den sträcker sig över ganska lång tid och visar därför även andra stilar än dem man är van att se.
Igår började också utställningen "Två prinsar bakom kameran", som håller på till 13/9. Prinsarna det gäller är Eugen och Carl Philip. Några av Carl Philips bilder har jag sett tidigare, men inte av prins Eugen. Han var duktig bakom kameran också. Några av bilderna (från 1887 till 1910-talets mitt) var dessutom förlagor till några av hans mest kända tavlor, bl a "Det gamla slottet ", från 1893.

I en monter stod några av hans kameror. Nu vaknade Retrokamera-värden...
Det var mycket folk och jag ville inte trotsa fotoförbudet, men man kunde bl a se en ospecificerad Ernemann och en "No2 Pocket Kodak Model A" (med vinröd bälg), en av de tidigaste rullfilmskamerorna. Samma som på affischen till vänster. Pocket och pocket förresten, filmen var 9 cm, men de hade rymliga fickor förr... Det stod ett par spolar bredvid. Spolen i trä och med gavlar av mässing. Snyggt!

Längre in var Carl Philips utställning. Det var bilder tagna i Botaniska trädgården i Uppsala 2006 inför Linné-jubiléet, i samarbete med Mattias Klum. Lustigt nog råkade jag då se dem en gång när de höll på. Jag kom gående Dag Hammarskjölds väg, och när jag passerade Botan såg jag ett par personer med kameror uppe vid grinden som vetter mot slottet. Naturligtvis tittade jag lite extra... Den ena var Klum, och under en keps kunde jag känna igen Carl Philips ansikte. Hans bilder var stora makro-förstoringar av olika växter. Ett bildspel visades också.

Båda utställningarna är sevärda.

Efter utställningen blev det lite promenerande runt slottet, för nu hade molntäcket skingrats. Min äntligen laddade No1 Pocket Kodak fick börja jobba lite, och orangefiltret åkte raskt på den lite halvretro Nikomaten (~1970). Det var inte alldeles lätt att försöka komponera bilderna i den lilla brilliantsökaren på Kodaken och försiktigt skugga objektivet, samtidigt som det blåste så man fick stå bredbent.

Objektivbyten på en äldre Nikomat/Nikkormat är också lite pyssliga, men det är lite av tjusningen. Av med ena objektivet, ställ bländaren på 5.6 och montera det andra. Gör "mantelrörelse" för att indexera. Sen av med ena motljusskyddet och av med orangefiltret, av med andra motljusskyddet och sätt dit filtret och sätt tillbaka motljusskydden...

Det är tur att man är entusiast... :-)

 
Nikomat FTN, Nikkor-O 35/2 Auto, orangefilter & Tri-X

Nikkor-H.C 85/1.8 Auto

Retrokamera-antitips

Jag har skrivit om den här kameran tidigare.
Det var f ö den som fick stå modell som logotyp till Retrokamera -poolen.

På åttiotalet satte jag i en rulle som jag senare glömde bort och kameran stod mest i bokhyllan. Jag glömde sen bort kameran också tills jag upptäckte den i höstas med filmen kvar. Jag tänkte att jag skulle ge den en ny chans nu.

Jag kan kort och gott säga att den gör sig bäst i bokhyllan. I alla fall mitt exemplar.
Bälgen drar i det ledade, assymmetriskt upphängda, objektivet så att det vill peka lite uppåt/höger. Hela utfällningsmekanismen är dessutom inte styv nog, utan man får trycka med fingret mot objektivet när man fotar. Inte bara för att det skall peka rakt, utan också för att det överhuvudtaget skall åka ut tillräckligt långt för att det skall fokusera ordentligt.

Här lyckades jag tydligen trycka lagom.
Däremot fick jag beskära, för solen gav några riktigt elaka blänk, förmodligen i masken framför filmen.
Större format här .

Kombinationen motljus och gamla kameror brukar ju inte vara så bra, men det här hade jag inte riktigt väntat mig.

Här hade jag ställt skärpan ungefär vid trädet, men den hamnade borta i fjärran för att jag inte tryckte tillräckligt. Notera det lätt maskerade blänket.

Här blev det inte skarpt någonstanns...

Det är lite knepigt att hålla i kameran, trycka med höger ringfinger mot blixtkontakten på objektivet, och samtidigt trycka av med vänster (!) pekfinger.

Nej, det blir nog bokhyllan i fortsättningen.

Eller, kanske man skulle försöka igen. Bara en gång till... :-)

Med 95-årig Retrokamera

Nu har jag invigt min Vest Pocket Kodak från 1914!

 Jag skrev om den nyligen .

Häromdagen tog jag sista rutan.

Igår kväll gjorde jag en retroframkallning i pappas dosa från 50-talet, eftersom min bara tar 120- och 135-film.
"JOBO-Universaltank 110", däremot, hade inga problem. Samma dosa jag använde när jag började en gång, förresten.

A8 var Zeiss Ikons beteckning på 127-film. D8 torde ha varit 116.

Med vridpinne och doft av bakelit...

Efke-filmen är lite tunn och sladdrig, och jag rörde kanske lite väl häftigt ibland, så den klibbade tyvärr ihop på några ställen, med fläckar som följd.* Jag mindes inte hur mycket man skulle agitera med pinne. Nu körde jag som vanligt 5 sek per halvminut.

*Edit 090902: Det var ljusskador genom ett alltför blekrött nummerfönster i bakstycket.

Som jag misstänkte hade jag lite ljusskador framförallt längs kanterna. 127-filmens spolar är ganska tunna och den blir då ganska hårt rullad. När jag skulle ladda kameran första gången, och inte var beredd och höll i ordentligt,råkade den snurra upp sig lite i handen. Det var alltså en film med blandade ljus- och framkallningsskador jag kunde ta ut efteråt... :-(

Lite repor är det också. Filmen löper inte över rullar, utan glider över rundade kanter och efke:s emulsion lär vara ganska ömtålig. Jag får försöka kolla om det finns skräp kvar i kameran som repar. Den har inget vanligt bakstycke så det är lite knepigt att komma åt.

Kameran har trots allt skött sig ganska bra, och slutartiderna verkar stämma. Den enkla linsen ger hyfsat skarpa bilder. Den klarar dock, som väntat, inte motljus så vidare bra.

Jag har inte hunnit pricka i alla dammfläckar från skanningen än, så det får bli en bild eller två.

Pustegränd, nära Ellens bageri. Från Hornsgatan.
Den första, och mest ljusskadade rutan. Jag har fixat en del i Lightroom.

Den andra. Vid Bällstaviken.
Också skadad och fixad.

Nu måste jag ladda med ny film och hålla i bättre den gången!