på en digital analognörd

Med 95-årig Retrokamera

Nu har jag invigt min Vest Pocket Kodak från 1914!

 Jag skrev om den nyligen .

Häromdagen tog jag sista rutan.

Igår kväll gjorde jag en retroframkallning i pappas dosa från 50-talet, eftersom min bara tar 120- och 135-film.
"JOBO-Universaltank 110", däremot, hade inga problem. Samma dosa jag använde när jag började en gång, förresten.


A8 var Zeiss Ikons beteckning på 127-film. D8 torde ha varit 116.


Med vridpinne och doft av bakelit...

Efke-filmen är lite tunn och sladdrig, och jag rörde kanske lite väl häftigt ibland, så den klibbade tyvärr ihop på några ställen, med fläckar som följd.* Jag mindes inte hur mycket man skulle agitera med pinne. Nu körde jag som vanligt 5 sek per halvminut.


*Edit 090902: Det var ljusskador genom ett alltför blekrött nummerfönster i bakstycket.


Som jag misstänkte hade jag lite ljusskador framförallt längs kanterna. 127-filmens spolar är ganska tunna och den blir då ganska hårt rullad. När jag skulle ladda kameran första gången, och inte var beredd och höll i ordentligt,råkade den snurra upp sig lite i handen. Det var alltså en film med blandade ljus- och framkallningsskador jag kunde ta ut efteråt... :-(

Lite repor är det också. Filmen löper inte över rullar, utan glider över rundade kanter och efke:s emulsion lär vara ganska ömtålig. Jag får försöka kolla om det finns skräp kvar i kameran som repar. Den har inget vanligt bakstycke så det är lite knepigt att komma åt.

Kameran har trots allt skött sig ganska bra, och slutartiderna verkar stämma. Den enkla linsen ger hyfsat skarpa bilder. Den klarar dock, som väntat, inte motljus så vidare bra.

Jag har inte hunnit pricka i alla dammfläckar från skanningen än, så det får bli en bild eller två.


Pustegränd, nära Ellens bageri. Från Hornsgatan.
Den första, och mest ljusskadade rutan. Jag har fixat en del i Lightroom.


Den andra. Vid Bällstaviken.
Också skadad och fixad.


Nu måste jag ladda med ny film och hålla i bättre den gången!

Inlagt 2009-04-22 01:01 | Läst 4413 ggr. | Permalink
Det är ändå något med just skadorna som i alla fall för mig ger en enormt härlig känsla för bilderna. Så mycket tid, energi och tankekraft har ju igenom åren lagts på att just omöjligöra sådana fel. Att se dem blir ju lite som en tidsresa och en vacker anakronism.
Svar från ojanson 2009-07-10 09:59
Ursäkta det mycket sena svaret.
Jo, tidsresan känns verkligen när man fotar med den.
Jag hade den med till New York häromveckan, och fotade bl a runt Times Square... :-)
På söndag laddar jag igen. 12/7!
Så när som på ljusskadorna är ju bilderna jättefina! Den kameran bär sin ålder med heder. Vital skulle jag säga =)
Snyggt resultat, verkligen inspirerande.
Vilken tidsresa! Å mina tankar går till den som en gång köpte den kameran ny. Det var en stolt fotograf som säkerligen lika stolt visade sina alster för alla och envar!

Ja nu förringar jag inte ditt verk! Bilderna är bra, oerhört bra sett till att det inte är dagens modell av kamera... Hoppas vi får se mer!?

//Hasse
Svar från ojanson 2009-04-22 10:17
Den skall absolut laddas fler gånger!
Fotoglädje! riktigt kul att få se detta, tack!
Bällstaviken skulle väl kunna vinjetteras runt om och bli en riktig vacker retro-bild trots ljusskadan? Motivet är ju ganska retro det med...