Nytt försök.

Besviken som jag var, efter förra helgens mara med min lilla Speed Graphic, var jag bara tvungen att göra ett nytt försök.

Denna gång blev det i Västerås, och jag såg noga till att objektivet nu var ute ordentligt mot stoppet på släden.

Något vidare gatufoto, i strikt mening, blev det kanske inte, men en rundvandring i alla fall. Eller en guidad tur för er, kanske?

I hörnet St Torget/Smedjegatan är det numer en annorlunda fontän, till förnöjelse för bara i alla åldrar.

Vandringen gick vidare. På Asea-torget, utanför Melker, kunde man prova sina talanger på en gammal buss.

Strax intill var några skejtare.

Fortsatte så mot Vasaparken, men hejdade mig när jag fick se tornet på Ottar.

Väl i parken såg jag ett gäng änder i dammen. En av dem satt fint i profil, och näbben lyste grannt i kvällssolen. Innan jag hade dragit fram rätt slutartid hade den givetvis tröttnat, och borrat ned näbben.

När jag väl tagit bilden, då minsann lyfte den på huvudet och tittade sig förvånat omkring. Slutaren ger ifrån sig ett smått snarkande ljud, och med lite fantasi lät det väl som en annan and bakom ryggen...

Fortsatte bortåt, och såg stadshuset dyka upp mellan grenarna.

Gick sedan via Fiskartorget

mot Svartån,

och där tog rullen slut.

***************************

Edit: Jag fick inte vara nöjd den här gången heller.
Sökaren sitter väldigt illa till, speciellt när man har rullfilmsbakstycket på, och det är alltför lätt att titta lite snett genom. Utsnitten blev ibland inte alls vad jag hade tänkt, och jag fick beskära en del för att vissa bilder skulle bli någorlunda.
Nästa gång...

Vilken Mara...

I lördags åkte jag in till Stockholm City. Jag hade tänkt gå och fota med min Miniature Speed Graphic, från -46. Det var ett år sedan sist och den får ju inte kärva ihop...

Jag hade nog stressat lite, för när jag började promenera märkte jag att inspirationen saknades. Jag såg nästan inga bilder någonstans.

Nu märkte jag att flera jag mötte var klädda i träningskläder, och redan på Centralen hade jag visst sett en klädd likadant, och med en t-shirt det stod Stockholm Marathon på.

Var det..?

Jag fortsatte mot Kungsan. Där var det gott om folk. Började fota lite halvhjärtat.

Suddigt? Fortsätt läsa.
När jag hade framkallat senare på kvällen, och skannat första remsan, såg jag att det var väldigt oskarpt. Blev orolig, för jag kom ihåg att jag hade fokuserat rätt.

Uno Svenningsson underhöll från scenen.

Nu såg jag att det var Stockholm Halvmarathon, men visste inte om det skulle bli, eller hade varit.

Fortsatte förbi, och såg folk på alla gräsmattor, som verkade göra sig i ordning.

Ja, jag vet, men fortsätt...
Det syntes på ansiktsfärgen att de inte hade sprungit än.

Även nästa remsa, och nästa. Jag drog mig till minnes att jag hittills hade gått med kameran utfälld hela tiden för att vara redo. Kunde jag ha missat att dra ut objektivfronten ordentligt mot stoppet på släden? 

Nu fick jag se en karta, med bansträckningen inritad, och jag tänkte att om jag fortsätter över Strömbron mot Gamla Stan så kanske jag kan fånga dem när de passerar Slussen ut mot Söder Mälarstrand. Om jag hinner, vill säga, för jag hade tänkt klippa gräset också innan daggen la sig, och på söndag skulle det visst bli sämre väder. Strosade runt i Gamla Stan, och tog några turistbilder längs vägen, det må erkännas...

Kanske hade de sista bilderna klarat sig, för efter den här kom jag ihåg att jag fällde ihop kameran. .

Drog mig mot Slussplan, där de skulle passera.

Puh. Maran var över. Det var inget fel på kameran. :-)

Klockan började bli mycket, men till slut kom de. Jag släppte förbi både ettan och tvåan, som sprang ensamma. Jag hade en ruta kvar på filmen, och jag ville ha åtminstone en liten klunga på bild.

Nu var det min tur att springa, med Graphicen i vänster hand, och ryggsäcken på. Med andan i halsen hann jag med tåget från Centralen, 20 minuter senare.

Gräset blev klippt också, innan solen gick ner. :-)

Bonusbild:

Delförstoring. Bara man ställer in ordentligt blir det riktigt skarpt.

Nr 100. Extra tjockt jubileumsnummer!

"Warum soll man es einfach machen, wenn man es so schön komplizieren kann?"

Eller konsten att gå över ån efter vatten.

Många håller nog med om att mätsökarkameror är smidiga jämfört med klumpiga spegelreflex-kameror.

Nikon S & F Båda med 50 mm ojektiv

Framförallt om man vill fota obemärkt. Ett vidvinkelobjektiv t ex, blir ju avsevärt mycket mindre när det inte behöver hålla undan för en rörlig spegel.

Men...
Det finns tillfällen då...

Vill man använda längre brännvidder räcker mätsökarbasen ofta inte till för att kunna göra en korrekt avståndsmätning, och vill man fota makro ligger man dels innanför mätområdet, dels är det svårt att se både utsnitt och skärpedjup.

Vad gör man då?

Den tiden de flesta kameror hade genomsiktssökare var tillbehörens blomstringstid. Den tid när tillbehörsskon fortfarande hette tillbehörssko, inte  "blixtsko", och man kunde montera t ex en exponeringsmätare, eller en avståndsmätare. Hade kameran utbytbara objektiv fanns det istället alternativa sökare, för aktuell brännvidd, att montera. Ville man komma lite närmre, kunde man montera t ex en "NOOKY-HESUM". Det var en fokuserbar mellanring för en Summitar, som även var försedd med en rörlig mask för sökaren och korrigering för mätsökaren.

Behövde man använda längre brännvidder, eller fota makro kunde man istället använda en

Visoflex med Telyt f=20 cm 1:4.5 monterad på en Leica IIIc
sån här! En "Visoflex" spegelreflextillsats. :-)

Nu har mätsökarkameran förvandlats till SLR, och man kan fokusera på mattskiva, men den har helt förlorat kompaktheten.

Spegeluppfällningen är via en speciell trådutlösare fiffigt hopkopplad med avtrycket, så spegeln går upp just innan slutaren avfyras. Då kan man fånga även lite snabbare förlopp.

Och så var det det här med makro.
Monterar man ett vanligt objektiv på Visoflexen får man ett extra utdrag på 62.5 mm. Med ett 50 mm objektiv får man då en avbildningsskala på 1,25:1.

Summitar (5 cm), monterad på Visoflex

Som synes är Summitaren inte korrigerad för så här korta avstånd, men det går.

För att sätta extra knorr på allt så passade många tillbehör bara på en kamera, eller ihop med ett objektiv.

Mycket av det här slapp man ju när spegelreflexerna slog igenom, och det är inte så svårt att första att de så småningom kom att dominera marknaden.

Det positiva är att det finns en spännande värld av tillbehör, för oss kameraintresserade, att botanisera i. :-)

Haveri!

Igår kväll, när jag behövde full glugg, kom jag inte hela vägen. Det tog stopp vid bländare 2.8 ungefär.

Kollade.

Några bländarlameller verkar ha krokat ur. :-(

Vad gör jag nu?

Bäst att kolla i skåpet om det finns nåt.

Hmm, lite gott och blandat...

Kan det passa?

S:en får nog lugna sig lite, medan jag utforskar kaninhålet.

Detta blev det 99:e inlägget. :-)

PS. Werner på LP Foto (salig i åminnelse) fixade sedan objektivet.

På tal om X100 ...

Lycka kan vara att få ett påskägg, med spännande, okänt innehåll att fingra på,

om så bara för en stund.

Lycka kan också vara att se glädjen i någons ögon.

Det kan också vara en IIIc med Leicavit, så man hinner med att dokumentera. :-)