Apollo 7 - Nära myteri

Idag för 55 år sedan, den 22/10 1968 landade den första besättningen i Apollo-programmet. I nästan elva dygn hade de kretsat runt jorden, efter att den 11/10 ha skjutits upp  med en Saturn IB från ramp 34 på Cape Kennedy. 

Det var från början tänkt att den skulle bli den andra bemannade färden, efter Apollo 1, men redan innan olyckan med Apollo 1 hade man beslutat att vänta tills "block II"-versionen av kommandomodulen var redo. Detta eftersom den här färden från början var planerad som en mer eller mindre upprepning av den förra. Block I hade ju dessutom i och med den hemska olyckan visat sig lämna mycket övrigt att önska, vad gällde säkerheten. 

Besättningen bestod av  Walter M. "Wally" Schirra, Jr, Walter Cunningham och Donn F. Eisele.

Command Module pilot, Don F. Eisele, Commander, Walter M. Schirra Jr. och Lunar Module pilot, Walter Cunningham

Wally Schirra hörde till den första kullen astronauter, "The original seven", och hade tidigare flugit på både Mercury 8 och Gemini 6A. Schirra var därmed den ende ur den ursprungliga kullen astronauter som flög i alla de tre tidiga programmen, Mercury, Gemini och Apollo. För oss fotointresserade kan nämnas att han var den som föreslog och introducerade Hasselblad-kamerorna i rymdprogrammet. Detta efter att han själv skaffat en för privat bruk.

CSM-101 (Command/Service Module) var det första exemplaret av "block II"-versionen som flög. De tidigare hade använts för diverse marktester och simuleringar. Här blev alltså den första flygningen även bemannad. Block II hade en rad förbättringar jämfört med block I. Den väsentligaste för programmet var förvisso att den hade en riktig dockningsport, vilket block I saknade. De kanske allra viktigaste för besättningens säkerhet var dock att kapseln inte längre var fylld med 100% syre vid starten. Istället matades den nu med 40% kväve tills man lyfte. Därefter ventilerades kvävet ut och ersattes av rent syre när höjden ökade och trycket ombord sänktes. Dessutom hade kapseln fått en ny enkel lucka, som dessutom öppnades utåt.

Den nya kunde nu öppnas inifrån på sju sekunder, vilket var en trygghet vid behov av snabb utrymning före start. Det var just den höga syrehalten och de dubbla luckorna som blev Apollo 1-besättningens öde. Vidare hade den bl a betydligt bättre skyddade kablage i kabinen.

Man testade nu funktionen av ett flertal system. Den stora motorn fungerade som planerat, och visade att den kunde startas flera gånger. Miljösystemet (ECS) visade att det kunde hålla besättningen vid god vigör, och att bränsle-cellerna även kunde leverera dricksvatten som biprodukt när de genererade elektricitet. 

Tester av rendezvous-radarn gjordes, och man simulerade dockning mot ett sikte monterat i toppen av det andra raketsteget.

Överlag gick alla tester bra, och i och med det var förutsättningarna på plats för Apollo 8. Flygningen kom dock att utvecklas till ett närapå myteri ombord. Till att börja med blev besättningsmedlemmarna förkylda en efter en, tidigt under resan. Förkylningar kan ju vara nog så jobbiga på jorden, men i tyngdlöshet blir det värre, då slemmet/snoret inte som på jorden -- åtmnstone delvis -- dräneras naturligt ner till lungorna och magen. Allt måste snytas ut. Att göra det med rymddäkt och hjälm är omöjligt. Dessutom ändrade flygledarna flera gånger i programmet, och ville lägga in fler försök under tiden, vilket skapade irritation.

Besättningen blev alltmer grinig ju längre tiden gick, och började alltmer opponera sig. När återinträdet i atmosfären och landningen närmade sig, skulle de enligt planen ha hjälmarna på. Besättningen vägrade. De menade bl a att när trycket i kabinen åter ökade, och med lock för öronen, skulle de i så fall inte ha möjlighet att hålla för näsan och blåsa för att tryckutjämna. Istället riskerade trumhinnorna att brista. Shirra hävdade sin rätt som befälhavare ombord, och så blev det.

De griniga stämningen mellan besättning och markpersonal bidrog till att ingen av dem flög igen.

För kalenderbitaren:
Raketen som användes till Apollo 7 var AS-205. Den var av den tidigare, och betydligt mindre Saturn IB-typen, som bara användes i bana runt jorden. Apollo 1 skulle ha flugit med AS-204, så trots att man väntade in block II-kapseln, och två Saturn V hade flugit obemannade däremellan, så kom man att använda nästa raket i samma serie. 

För den ännu värre kalenderbitaren kan även nämnas att AS-204 faktiskt överlevde branden i Apollo 1-kapseln. Den flög sedan som Apollo 5, men bar då enbart månlandaren på dess första obemannade flygning.

Apollo 5 med AS-204 inför månlandarens första obemannade flygning.

Alla mina inlägg i Apollo-serien.

2023-10-22 09:58   Benganbus

Mycket initierad och intressant läsning! Tack för den Olle!
Mvh Bengan

Svar från ojanson 2023-10-22 10:13

Tack Bengan!
Nöjet var inte minst på min sida. :-)

2023-10-22 11:52   ehrsa

Mycket intressant! Tror mig minnas tidigare detaljerade inlägg om Apollo resorna, med massor av ny info.. ny för mig!
Hälsn!

Svar från ojanson 2023-10-23 21:33

Tackar!
Jo, det har råkat bli några innan.
Passa dig för det om Apollo 13 bara. Det går mycket tid innan man når slutet på det. :-)

2023-10-22 17:40   pdahlen

Intressant läsning, har jobbat inom europeisk rymdfart i 40 år så det är kul att få lite historiska vibbar

Svar från ojanson 2023-10-23 21:38

Jo, jag är rätt på svag för teknikhistoria, och särskilt inom flyg och rymd.
Kul att det gillades. Tack!

2023-10-22 23:05   N Thomas Meldert

Tänk vad mycket man inte vet efter så många decennier. Men det är klart; det krävs ett stort intresse som ditt för att ta reda på allt. Fakta har nog funnits där hela tiden.

Svar från ojanson 2023-10-23 21:42

Jo, det har ju legat lite undanskymt i alla mission reports, tills någon gjorde sig besväret att skanna in och göra det tillgängligt i NASA:s öppna arkiv. Det underlättar betydligt för oss fåtölj-forskare. :-)

2023-10-24 18:06   ylva_h

Där ser man.Det är sällan populärt med folk som säger vad de tycker.

Man kan nog anta att det blev strängare regler med att astronauterna blev tvungna att sitta i karantän före start efter det. Åtminstone var det så i "First man" filmen vad jag minns :)

Svar från ojanson 2023-10-24 18:46

Så sant. Dessutom hade de ju många gånger rätt i sak. Att t ex inte kunna tryckutjämna, och därmed riskera spräckta trumhinnor, är ju också en säkerhetsrisk.

Det kan tänkas att det blev så pga det här. Ken Mattingly, som skulle ha åkt med Apollo 13, blev ju utbytt mot backup-pilotens backup Jack Swigert, just för att han hade kommit i kontakt med sin backup Charlie Duke som hade fått röda hund. De andra i besättningen hade antikroppar i blodet, men inte Mattingly. Sedan fick han det inte i alla fall...