SE BILDEN: Gatufoton ska vara lite knasiga, eller?
Kanske har det alltid varit så, men det känns som om gatufotot just nu befinner sig i en extra knasig fas. För att en bild ska få ordentligt med uppskattning bör den helst vara ganska konstig, för att inte säga mer eller mindre obegriplig. Konstiga människor, konstiga situationer, konstiga kompositioner och konstigt ljus verkar vara receptet.
Visserligen gillar jag själv den där sortens bilder och har väl dessutom tagit min beskärda del av knasiga och konstiga gatufoton. För det är ju trots allt så att bilder som inte är helt enkla att förstå utmanar fantasin och blir mera spännande att titta på. Riktigt bra bilder ska ha ett frågetecken efter sig, som en del säger.
Samtidigt kan jag ibland känna att de rent dokumentära och redovisande bilderna riskerar att hamna i skymundan. De som rakt upp och ner visar hur det ser ut, vad människor gör och allt det där. Helt utan krusiduller. Den sortens bilder gör inte lika mycket väsen av sig men har en ackumelerande effekt.
Med det menar jag att de inte sällan vinner i längden. Visserligen fotar nog de flesta av oss för vår egen tid och för glädjen som skapandet ger. Men den dagen våra bilder möter framtidens ögon, vad är förmodligen mest intressant då? Bilder som visar hur vi levde våra liv, eller bilder som mest är knasiga och mer eller mindre obegripliga?
För mig är det gatufoto och räcker väl för mig. Men du har rätt, det tycks inte räcka i nuläget. Den korta berättelsen uppfattas inte, eller kan jag känna, anses lite ute.
I vissa fall kan jag tycka att dagens ideal inte behöver visa så mycket mer än en snygg spegling i skumt ljus eller kännas oerhört stökig eller obegriplig, för att gå hem. Helt klart finns en fara att gatufoto, som så nära dokumentation glöms bort, och det kreativa skapandet, och formen helt tar över.
. Mer tankar åt Tom Alandh, typ det här vill jag berätta med mina bilder kanske inte vore så dumt.
/ Bengt
Ja, visst är det så att vi söker oss mot det eller dem som avviker från det vanliga. Så funkar ju gatufoto på många sätt. Håller med.
Sedan har det precis som du beskriver kanske blivit väl skruvat i vissa sammanhang. Det knasiga tycks vara självändamålet och bildberättandet står tillbaka. Det blir enligt min mening väl förutsägbart och tjatigt ibland.
Eftertänksamhet och att stanna upp för en bildbetänketid, ligger inte i bildtiden!
Här gäller det att märkas för stunden! ;)
/B
Ps. Men tycker bilden med hunden är en bra gatufotobild!
Kul att du gillar hundbilden, förresten. Jag anade det :-)
🙂
Roffe tycker det också!
Och för mig e det att du uppfattat ett intressant och sammanbitet transportögonblick!
Mao, som jag tycker gatufoto gärna skall vara!
Å va bilden i svartvitt, så skulle jag ta det för en Winogrand! :)
/B
Arbetsvardag, fritid och även fest kommer alltid att vara intressanta om ett antal år! Och med en bra komposition och att vara nära motiven, så blir det ännu bättre! :)
/B
Ps. Å visst e solnedgångar vackra för stunden, men det e inget man blir ihågkommen för! ;)
Jag tror som Bengt att det där allmänmänskliga som vi kan spegla oss i nog alltid kommer att vara intressant. Det vi gör och hur vi mår.
Tack för kommentaren!
Dom gatufoton som verkligen betyder nåt, visar det pågående och äkta, inte en bild som förvrängs av en lustig min i ett kort exponeringsögonblick. LO