SE BILDEN: Gatufoto i vardagen - att alltid ha kameran med sig

Det är inte alltid så lätt att hitta tid för gatufoto. Åtminstone inte om man saknar möjligheten att ägna sig åt denna ädla konst på heltid, vilket är få förunnat. Ett sätt att komma runt dilemmat är att ha med sig en schyst kamera så ofta som möjlig för att kunna fotografera i sin vardag. Exempelvis till och från jobbet, under lunchen, eller när man hittar på saker med familjen - eller med vänner. 

Själv är jag lite av en periodare när det gäller detta. Ibland har jag konstant en kamera i näven oavsett vad jag gör (då syftar jag inte på mobilen). Och ibland ligger mina kameror hemma och skrotar mer än vad jag hade önskat. Men, jag har trots allt en till hands betydligt oftare än de allra flesta. Det är jag rätt säker på. 

Den här metoden är förvisso inte helt optimal eftersom gatufoto kräver en hög närvaro.  Något som kan vara knepigt att få till när man har fokus på annat. Samtidigt är det givetvis betydligt bättre än att inte fotografera alls. Inte minst är det ett sätt att hålla igång sitt bildseénde och vanan att fotografera. Sedan får man ju faktiskt till en och annan lyckad exponering ibland. 

I det här blogginläggen kan ni se ett urval av bilder som jag har tagit i sammanhang där jag egentligen har haft helt andra saker än gatufoto som mål. Den översta knäppte jag till exempel under lunchrasten för några år sedan när jag var på väg för att handla mat. Då mötte jag den här killen som verkade vara ute i samma ärende. På sin skateboard och med vovven i släptåg. 

Under en jobbresa till Island fick jag till den här bilden på en kollega som skulle ta en selfie i den bitande motvinden. Det gick inte riktigt som hon hade tänkt sig.  

Den här lilla prinsessan fick jag syn på när jag och en vän var på loppis strax utanför Karlskrona.

Det här är en bild som jag tog när jag besökte Clas Ohlson efter jobbet. 

Den här situationen fångade jag en vinterkväll när jag skulle handla mat på Lidl i Akalla. Årets första snö lockade fram leklusten hos de här killarna.  

Under en familjeresa till Moskva knäppte jag den här bilden utanför det välkända GUM-varuhuset vid Röda torget. 

Sett vid Karlaplans busshållplats på vägen hem efter jobbet. 

Kanske inte ett gatufoto i dess allra striktaste bemärkelse, men en bild som jag kunde ta eftersom jag hade kameran med mig under en cykeltur på Järvafältet.

SE BILDEN: Jag är sämst på att plåta min vardag

Så här ser min arbetsvardag ut för det mesta. En stor del av dagen sitter jag parkerad framför skärmen med min kollega Elin mittemot. Hon håller på med sitt och jag med mitt. Väldigt många människor har det ungefär så här vecka ut och vecka in. Så det är på inget sätt unikt. 

Kanske är det därför jag så sällan tar några bilder på min arbetsplats eller på mina kollegor. För det känns ärligt talat inte särskilt intressant. De flesta kontorsmiljöer ser ju ändå likadana ut. Du skulle förmodligen kunna plåta ett antal slumpmässigt utvalda svenska kontor och sedan säga att bilderna var tagna på samma ställe. Få hade antagligen ifrågasatt ett sådant påstående. 

Samtidigt är det lite synd att tänka så. För saker förändras även på våra kontor. Allt från datorer och annan teknisk utrustning till inredningen och vad folk har för kläder och frisyrer. Det borde också finnas ett värde i att dokumentera en yrkesvardag som så många människor delar. Plus att bilder såklart är minnen för en själv. 

Fast det är inte bara på jobbet jag alldeles för sällan fotograferar. Samma sak gäller resor till och från jobbet. Vardagslunken hemma. En middag som äts en onsdag i oktober. Fikat med polarna. Veckans matinköp. Svampplockningen med kärestan. Och så vidare. Kanske är det dags att bli lite bättre på att knäppa bilder även i dessa sammanhang. Åtminstone ibland. För även vardagen förändras. Dock sker det ofta på ett nästan omärkligt sätt. Plötsligt inser du att något som bara fanns där är borta. För alltid. 

En kollega på min förra arbetsplats.