SE BILDEN: Hypade Fujifilm X100V har tydligen blivit kult

För drygt ett år sedan köpte jag mig en Fujifilm X100V, vilken är min fjärde kamera i X100-serien. Jag tillhör nämligen dem som köpte den allra första versionen väldigt tidigt eftersom jag föll pladask för kameran när den kom ut 2010. Minns att jag verkligen gillade filosofin bakom X100. Den snygga och då unika retrodesignen, den taktila känslan och att den var precis lagom stor för att kunna ha med sig överallt. 

Men, ganska snabbt upptäckte jag kamerans alla besynnerliga egenheter och svagheter, vilka retade halvt ihjäl mig när jag var ute och plåtade. Kameran kändes inte riktigt färdig och var rent av undermålig ur vissa perspektiv. Så i ren frustration och besvikelse sålde jag den efter bara några få månader. 

Trots detta kunde jag inte riktigt släppa tanken på X100. Det var ändå "något" med den där förbaskade kameran som hade fångat mig. Därför köpte jag en X100S när den kom ut, vilken jag blev betydligt mera nöjd med. Och sedan dess har jag via X100F uppgraderat till min nuvarande X100V, som är en fantastisk liten fotoapparat. Helt enkelt allt det som jag en gång i tiden hoppades på när jag köpte den ursprungliga X100 - plus lite till (eller rättare sagt ganska mycket till). 

Vänster: Paris 2011, X100. Höger: Stockholm 2014, X100S.

Som ni förstår är jag väldigt nöjd med min X100V och den används flitigt. För mig är det därför inte så svårt att förstå att kameramodellen är populär. Trots det blev jag överraskad när jag för ett tag sedan upptäckte att kameran har uppnått någon form av kultstatus.  

Tydligen går den knappt att få tag på längre och den kan kosta mer som begagnad än som ny. Bland Youtubers, bloggare och andra influerare höjs den till skyarna. Vissa menar att populariteten beror på att film har blivit så dyrt att många inte har råd att fota analogt längre. Därför uppskattas X100V av diverse hipsters och annat löst folk eftersom den så mycket påminner om gamla klassiska analoga kameror, fast den är digital. 

Om populariteten verkligen beror på detta, eller på något annat, har jag inte den blekaste aning om. I det här inlägget bjuder jag i alla fall på ett gäng blandade bilder tagna med mina olika X100-versioner, vilka jag genom åren främst har använt för de där lite mera personliga bilderna, men också för gatufoto och egna projekt. Något som X100 passar exceptionellt bra till. 

Stockholm 2014, X100S. 

Stockholm 2014, X100S. 

Stockholm 2015, X100S.

Siena 2013, X100S.

Vänster: Stockholm 2015, X100S. Höger: Stockholm 2017, X100F.

Kreta, 2018, X100F.

Vänster: Stockholm 2018, X100F. Höger: Stockholm 2022, X100V.

Korfu 2022, X100V.

SE BILDEN: Jag trodde det var kört

Jag trodde ärligt talat att loppet var helt kört för min personliga del. Att det aldrig skulle bli av. Men, nästan exakt två månader efter min 50-årsdag förra året blev jag sent omsider pappa. Den 20 oktober föddes min son Viktor och han har förändrat mitt liv för alltid. 

Självklart är det mycket som nu har fått sättas på paus i tillvaron. Inte minst detta med gatufoto och övrigt vältrande och ältande gällande foto. Samtidigt har jag bestämt mig för att inte bli en sådan där som fullständigt stänger ner allting annat bara för att jag har blivit förälder. Mitt mål är därför att fortsätta odla mitt fotointresse. Jag får bara planera lite mera och pussla in fotograferandet där det får plats. 

Sedan är det ju så att även familjelivet bjuder på många utmärkta fotomöjligheter. Situationer där en väl intränad gatufotomentalitet faktiskt går att applicera rätt väl. Något som har gjort att min Fujifilm X100V har brukats flitigt under de senaste tre månaderna (den ultimata pappakameran, som någon sa). Dock lär ni inte få se en störtflod av bebisbilder från mig här i bloggen (möjligtvis med något undantag). Jag är inte den typen.

Slutligen så vill jag ännu en gång pusha för filmen om Malin Jochumsen som Magnus Fröderberg och jag gjorde under vårvintern förra året. Malin är en något udda gatufotograf som föredrar att vara som mest aktiv under vinterhalvåret. Alltså under den period då de allra flesta gatufotografer mer eller mindre går i ide. Undertecknad inkluderad.

Har du inte sett filmen, så passa på! Den innehåller mycket värdefull inspiration för oss som har svårt för att ta oss ut med kameran så här års.