Yashica T3 - min nya fulkamera!

I höstas fick jag av en slump nys om en kamera som jag aldrig hade hört talas om tidigare. En i mina ögon ganska ful och bullig historia i svart plast av märket Yashica och modellen T3 Super. Till synes en typisk kompaktkamera från slutet av 80-talet.

Häromveckan slog jag till och köpte en på tyska eBay för 700 spänn. Jag hämtade ut den igår kväll och brände ivrigt av en rulle på en halvtimma för att testa så den funkade ordentligt, vilket den gjorde. 

I ärlighetens namn är detta ur många perspektiv en ganska ordinär point and shoot-kamera. Exponeringen sköts helt och hållet av automatik. Du kan inte kompensera på något sätt. Den har AF och automatisk framdragning och tillbakaspolning av filmen.

Det som gör kameran speciell är tre saker. För det första har den ett knivskarpt 35/2.8 Carl Zeiss-objektiv. För det andra har den ett så kallat N.A. SCOPE som är en sökare uppe på kamerahuset. Och för det tredje är kameran vädertätad. Ja, och så kan du stänga av och sätta på blixten också.

På ovansidan ser man kamerans N.A. SCOPE. Precis som på en gammal Rollieflex eller liknande är bilden spegelvänd. 

Den här kameran har jag inte köpt för att gatufota med först och främst. Min tanke med inköpet är istället att använda kameran för lite mer vardagligt dokumenterande och bildexperimenterande. Kanske också för enklare ”reportage” av olika slag.

Men självklart ska jag testa den på gatan också. Det där N.A. SCOPET måste ju helt klart utforskas. Ja, redan i helgen faktiskt. Här kommer förresten några bilder från testrullen...

Den obligatoriska spegelbilden.

Ett snapshot.

Och så ett fotoexperiment.

Till pocketkamerans ära

Att vara fotograf innebär ofta att släpa omkring på kilovis med tung utrustning som frestar både kropp och psyke. Det är väskor fullproppade med kamerahus, objektiv, blixtar, diverse andra nödvändigheter och kanske även ett blytungt stativ uppe på det.

Men hur vettigt är allt det där egentligen? Det kan man faktiskt fråga sig när det idag finns små pocketkameror som man kan trycka ner i ena byxfickan och som trots sin litenhet i nio fall av tio fixar bilden man vill ha. Och det utan några större problem faktiskt.

Jo, jag vet. Om man ska ta bilder som professionell fotograf kan man oftast inte komma med sin lilla fjöliga pocketkamera på magen som en japansk turist. Jag vet också att kameror i fickformat har sina klara brister – både ur ett tekniskt och ur ett kreativt perspektiv. Så är det ju!

Men samtidigt håller dagens proffskompakter så pass hög kvalitet att bilderna utan problem kan förstoras upp på en hel vägg eller täcka uppslaget i ett finare magasin. Och tänker man till lite som fotograf är det trots allt få motiv dessa små gynnare inte klarar av.

Och så har vi det där med att orka bära på alla prylar. Hellre en kamera i fickan än tio hemma i garderoben, som en smart fotograf uttryckte det. Nåväl, här kommer i alla fall några blandade bilder som jag har tagit med min Ricoh GX200. Se det som en liten hyllning till lättjan.

P.S. Gode Gud - se till att Ricoh gör en uppföljare till denna lilla juvel. Enlig min åsikt den ojämförligt bästa, smidigaste och smartaste pocketkameran ur ett handhavandeperspektiv.

Att hitta fototillfället kan vara en svår konst

Ibland tycker jag att något av det bökigaste med att vara fotograf är att hitta tillfället då man kan ta sina bilder. Ja, jag vet! Det låter säkert rätt märkligt. En kreativ fotograf finner väl alltid fotomöjligheter? Nja, låt mig förklara...

Just nu håller jag på med ett par miniprojekt som bland annat handlar om att ta en serie porträtt på några människor i min närhet. Själv är jag både taggad och fotosugen och skulle mer än gärna dyka upp hos mina vänner med min kamera så fort som möjligt.

Men så enkelt är det såklart inte. Det är nämligen mycket som ska klaffa. Vi ska båda ha tid att träffas till att börja med. Sedan ska båda känna att det är rätt läge att ta några bilder. Och uppe på det måste jag som fotograf hitta en bra miljö, det rätta ljuset och allt det där andra.

Så tycker jag att det är oavsett vad man fotograferar. Att skapa de rätta förutsättningarna för att kunna ta sina bilder är helt enkelt ett gediget arbete som kräver planering, målmedvetenhet och en rejäl dos tålamod. Det är inget som kommer till en gratis med andra ord.

Inte sällan kan detta dessutom dra ut på tiden och skapa en mycket allvarlig form av  fotofrustration. Man sitter hemma och har bilden helt klar för sig i huvudet och det kliar plågsamt i avtryckarfingret. Men så finns inte tillfället där just nu.

Exakt i en sådan situation befinner jag mig i skrivande stund. Kameran är laddad. Jag är laddad. Bildidén finns där. Men inte fototillfället. Som sagt – frustrerande!

Här kommer ett gäng bilder tagna med min Ricoh GX200. De har inget med texten att göra.

Åhus Strand

Florens

Karlskrona

Siena

Stockholm