SE BILDEN: Första bilderna med min nyfixade Olympus 35 SP

Ni som läste mitt förra blogginlägg vet att jag nyligen höll på att förstöra min Olympus 35 SP. Efter att ha skruvat isär kameran fick jag inte objektivet att fokusera korrekt och jag var mer eller mindre redo för psykakuten innan jag efter flera dagars svettigt meckande löste dilemmat.

När jag tillslut var någorlunda säker på att jag hade fått mätsökarmekansimen att lira ihop med gluggen åkte jag in till Stockholm city för att riva av en rulle. Jag tog fler testskott på skyltar och annat än riktiga gatufoton, men jag fick i alla fall till bilderna som ni kan se här.

Hursomhelst så gillar jag kameran väldigt mycket. Den har ett förhållandevis litet och smidigt format och en hygglig sökare. Kameran har full exponeringsautomatik, spotmätning och exponeringslås. Den nu för tiden högst ovanliga brännvidden på 42 mm är dessutom förvånansvärt trevlig och mångsidig. Utmärkt för både gatufoto och för porträtt. 

Jag gillar också karaktären på gluggen. Den är inte lika skarp och krispig som mina Pentaxobjektiv, eller ännu mindre mitt Voigtländer Ultron som sitter på min Leica – men jag tycker ändå att objektivet har en mycket trevlig stuns.

Det ska bli kul att plåta mer nu när jag vet att kameran fungerar som den ska. Bilderna är för övrigt fotograferade med Ilford HP5 Plus. En film som jag börjar uppskatta mer och mer. 

SE BILDEN: Idag är det Bressons och min födelsedag

Jag misstänker att detta säkert kan framstå som lite löjligt, men idag är det min födelsedag. Men inte bara det, självaste Henri Cartier-Bresson fyllde också år den här dagen på året. Vi är alltså båda födda den 22 augusti. 

Detta kan omöjligen vara en slump, brukar jag tänka när jag höjer ett glas franskt vin till skål under födelsedagsmiddagen. Det måste vara ett tecken från Gud. Vederbörande har skickat en tydlig signal till lilla mig som jag bör beakta seriöst.

Nej, så tänker jag givetvis inte alls. Jag driver med er nu. Fast lite kul är det ändå att dela födelsedag med gatufotografis fader, som han ibland kallas (även om det påståendet inte är helt sant). 

Nåväl, nog om detta!

Under semestern för några veckor sedan hittade jag en skön liten kamera i en second hand-lada utanför Ängelholm. Nämligen en Olympus 35 SP. Ni som kan era gamla klassiska kameror vet direkt att detta är fina grejer.

Vissa menar att det kan vara den bästa mätsökarkameran av det här slaget som någonsin har tillverkats. Om det stämmer eller ej, låter jag vara osagt. Just nu håller jag i alla fall på att testköra kameran och så fort jag har klämt av några rullar återkommer jag med en rapport. 

För övrigt har mitt gatufotograferande gått på sparlåga det här året (därav så få blogginlägg). Framförallt på grund av min lilla son på snart tre år som tar musten ur sin gamla pappa. Jag älskar honom förbehållslöst, men han lämnar helt klart allt för lite energi över till annat här i livet.  

Samtidigt känner jag ändå att fotolusten börjar återvända. Kanske beror det till viss del på köpet av Olympusen. I morgon ska jag exempelvis till Rinkebyfestivalen och knäppa några bilder. Det ska bli intressant. 

P.S. Bilderna i inlägget har inget med texten att göra utan är de få ovisade bilder som jag har lyckats skrapa ihop från senaste året. 

Mätsökarkameror, Leica M6 och annat viktigt

För ganska exakt två år sedan knatade jag omkring full av grubblerier. Vad var grejen med dessa mätsökarkameror egentligen? Dög de någonting till? Var det inte bara en föråldrad teknik som hade överlevt sig själv och kunde de över huvud taget vara bättre än mina spegelreflexkameror?

Några månader senare klarade jag inte av att hålla mig längre. Jag ville prova på egen hand och beställde en Canon Canonet QL17 GIII av en snubbe i Dallas. För strax under tusingen fick jag en uppfräschad och justerad kamera med nya ljustätningar. En fungerande originalblixt ingick också i priset. Det var en bra deal.

Canonet är en av de mest prisvärda mätsökarkameror som jag över huvud taget kan komma på. En perfekt liten kamera från 1970-talet. 

Jag kan nog säga att jag omedelbart föll pladask ner i mätsökarträsket. Handhavandet, smidigheten, formatet och utseendet kändes klockrent. Kameran blev en ordentlig nytändning samtidigt som jag återupptäckte det analoga vilket jag helt och hållet hade förkastat några år tidigare när jag blev heldigital. Och kanske var det den största överraskningen. Att jag som i praktiken kände avsky inför det analoga skulle hamna där igen.

Detta är den första gatufotobilden som jag tog med min Canonet QL 17. Eftersom jag blev så nöjd med resultatet väcktes idén att jag skulle göra ett gatufotoprojekt om min hemstad. 

En annan favoritbild tagen med Canoneten. Fotograferad ombord ett Öresundståg som är på väg över bron till Köpenhamn.

På sensommaren året efter kunde jag konstatera att jag nästan bara använde min Canonet när jag fotograferade egna grejer. Samtidigt hade nyfikenheten och lockelsen ökat inför detta med mätsökare. Så jag beställde en Canon 7 från en fotofirma i Hongkong och ett par jupitergluggar från Ukraina. Det var helt enkelt dags att skaffa en kamera med utbytbar optik.

Canon 7 motsvarar ungefär en Leica M2 med skillnaden att den har inbyggd ljusmätare. Min kamera är från 1962.

Ett av de första skotten med Canon 7 och Jupiter 8-gluggen (50 mm/2.0) som jag tyckte höll måttet.

Det här gatufotoporträttet tog jag i Siena, Italien. Det är ett fotografi som jag själv gillar väldigt mycket.

Nu, ett år senare är det dags igen. Häromdagen hämtade jag ut en Leica M6 som jag har köpt genom eBay av en fotofirma i Tyskland. På något sätt blev detta det naturliga steget eftersom jag mer eller mindre bara fotar analogt och med mätsökare numera. Min digitala utrustning används nästan enbart när jag gör fotojobb. 

En vacker syn - eller hur?

För mig har detta blivit ett sätt att maximera nyttan och glädjen av två olika världar. När jag jobbar professionellt som fotograf och har kravet på mig att leverera bilder till kunder är min digitala systemkamerautrustning oslagbar. Jag skulle aldrig byta bort den.

Men när jag jobbar med egna projekt eller plåtar privat triggas kreativiteten och skaparlusten mycket mera när jag kör med analoga mätsökarkameror. Och kanske blir det så när man har fotograferat i många år. Det behövs en viss svårighetsgrad för att gnistan ska tändas. Något jag tycker en mätsökarkamera leder till.

Ska jag ersätta min Canonet med en Canon 7s?

Ni som följer min blogg vet att jag köpte en Canon Canonet QL17 G III i vintras. En klassisk analog mätsökarkamera från 70-talet som man kan hitta för några hundralappar på eBay. En struntsumma för en så pass kompetent och rolig kamera, tycker jag.

Från början hade jag bara tänkt testa det där med mätsökare som jag egentligen inte trodde var min grej. Men resultatet blev istället att jag omgående gick ner mig i träsket. Mätsökarkameror har helt enkelt något som passar mig och min fotografiska stil som handen i handsken.

Men hur begeistrad jag än är i min Canonet QL17 så har den några begränsningar. Förutom att man inte kan byta glugg så är den snabbaste slutartiden bara en 500-dels sekund, vilket inte alltid räcker för att frysa rörelser när man gatufotar. Och ju mer jag håller på, ju mer känner jag att dessa faktorer begränsar mig.

Därför har jag nu tagit sikte på att försöka hitta en Canon 7s. Också det en klassisk mätsökare, fast från 60-talet. Jag tror en sådan skulle passa mig väldigt bra. Så om ni äger en som ni vill sälja, eller vet var jag kan hitta en. Hör av er! :-)

Ni får såklart gärna komma med synpunkter på mitt val också. Har jag tagit rätt beslut? ;-)