SE BILDEN: Konsten att vara en introvert gatufotograf

Jag är en introvert person. Att omges för mycket av människor och flänga runt som en tok dränerar mig fullständigt på energi. Som alla andra introverta uppskattar jag lugnet och ett lagom tempo. För medan extroverta i regel stimuleras allra mest av det som händer runtomkring, stimuleras vi introverta oftast mer av den inre resan. 

Därför är det på sätt och vis lite av ett självplågeri att jag just har anammat gatufoto som mitt stora intresse. En genre som kräver att du är ute bland folk så mycket som möjligt. Att du är snabb i dina beslut och i avtryckarfingret. Alltså tvärsemot den avvaktande försiktighet som ofta präglar oss introverta. 

Det går att se skillnad på bilder som är tagna av extroverta kontra introverta gatufotografer, vill jag hävda. Extroverta fotografer är i regel mera pang på. De går närmre folk. Interagerar gärna med människor. Söker sig till sociala sammanhang. Fotandet kan till och med bli en show - ett sätt att själv få uppmärksamhet. Fotografen William Klein skulle jag tro är en extrovert person. 

Vi introverta är mer av observatörer. Vi håller oss i regel lite på avstånd. Analyserar. Avvaktar det rätta ögonblicket. Vi vill helst inte bli sedda och ser inget större värde i att få kontakt. Det är bilden vi är ute efter, inte ett möte med andra människor. Jag tror att Henri Cartier-Bresson var en introvert person. 

Det jag har kommit fram till är att jag som introvert helt enkelt få acceptera den jag är. Att hänga på krogen och plåta, blixtra folk i nyllet och liknande - det kommer aldrig att vara min grej. Att däremot vara observatören som lufsar runt så osynlig som möjligt med målet att fånga det avgörande ögonblicket. Det är vad jag ska ägna mig åt.