SE BILDEN: Gör det så enkelt som möjligt, men inte enklare...

Ofta vinner det enkla över det komplicerade. Tanken slår mig medan jag bläddrar i några nyinköpta fotoböcker om gatufoto. Bilderna som jag främst faller för är de oförställda som är tagna rakt på, utan krusiduller och onödiga åthävor. Av erfarenhet vet jag också att det i regel är dessa bilder som stannar kvar i minnet och som jag sedan regelbundet återkommer till för inspiration.

Det är därför en fotograf som Elliott Erwitt alltid har imponerat på mig. Hans bilder består av svartvita snapshots med människor (och hundar) i centrum. Väldigt lite känns tillgjort eller långsökt. Det är situationsbaserade fotografier som bygger på grundläggande kompositionsregler utan krångel. 

Det intressanta med Elliott Erwitt är också att han i intervjuer säger sig vara helt ointresserad av allt som handlar om att analysera och definiera bilder och deras tillkomst. Han plåtar det han tycker är kul och intressant, det vill säga går på magkänslan. Intellektualiserandet och grubblandet överlåter han till andra. Ibland undrar jag om inte det är en väsentlig anledning till varför han är så bra.

Samtidigt tänker jag på hur det ser ut med gatufotot på ett ställe som Instagram. Visserligen plåtar en hel del fotografer i samma anda som Elliot Erwitt. Men, det finns också en tydlig trend där bilder antingen ska vara smarta, eller också fullständigt banala.

Till de smarta räknar jag konceptuella bilder och liknande. Till de banala räknar jag alla dessa grafiska och geometriska bilder där människor främst förekommer som enstaka anonyma siluetter i en övrigt öde och dominant stadsmiljö. 

För att återgå till Elliott Erwitt, så kanske jag behöver förtydliga mig själv något. Hans bilder är visserligen enkla, men inte så pass enkla att de blir ointressanta. Och det är det som är den knepiga balansgången. Eller, som Albert Einstein en gång i tiden lär ha sagt: Gör det så enkelt som möjligt, men inte enklare.

För övrigt håller Magnus Fröderberg och jag på med ett spännande och kul projekt om gatufoto som vi tror kommer att uppskattas av gatufotointresserade. Vi berättar mer längre fram. Just nu får ni nöja er med det här blogginlägget ;-)

SE BILDEN: Svart och vitt är de enda färger jag behöver

"Svart och vitt är fotografins färger". Påståendet kommer från Magnumfotografen Elliott Erwitt som är känd för sina fantastiska svartvita dokumentärbilder. Om svart och vitt nu är några färger, vill säga. Men det är en diskussion för de lärde, så jag hoppar över den. 

Oavsett vad så slår Elliott Erwitts uttalande an en sträng hos mig. Hur mycket jag än gillar färgbilder så finns det något i det svartvita som jag inte riktigt kan värja mig emot. Det är som att estetiken, kompositionen, ljuset och innehållet förstärks. Berättandet blir rakare, på något sätt. 

Vissa menar att det är enklare att plåta i svartvitt än i färg. Det kan mycket väl vara sant. Men enkelheten behöver inte vara något dålig. Det kan också hjälpa till att skala bort det oväsentliga, det som stör och distraherar.  "Gör det så enkelt som möjligt, men inte för enkelt", som Albert Einstein sa. 

Men här finns en hake, enligt min egen mening. Och det är att det måste vara analogt. För hur mycket jag än kämpar med mina digitala filer får jag aldrig till den där goa svartvita känslan som jag tycker att en fin svartvit film levererar. Visst, det kan bero på att jag inte är tillräckligt duktig när det kommer till digital bildbearbetning. Men samtidigt vet jag att många håller med. 

Därför stolpade jag iväg till en fotobutik efter jobbet i fredags. Så nu har jag svartvit film i kylskåpet, plus några liter filmframkallare och fix i en garderob. Det är med andra ord dags för mig att damma av mina analoga apparater. Förhoppningsvis kan resultatet dyka upp här i bloggen om ett tag. 

På tal om Magnum så kan jag tipsa er som har missat saken att deras nya uppdaterade sajt innehåller mängder med fantastisk fotografi.