SE BILDEN: Är fotografin död?

Det talas ibland om att fotografin är död. Att alltsammans har blivit urvattnat, ofokuserat och betydelselöst. Känslan är att det som produceras nu för tiden inte är riktig fotografi, utan något annat. Alla är plötsligt "fotografer" – typ.

Jag kan på sätt och vis förstå den uppfattningen. Den status som fotografin har haft historiskt är till vissa delar borta. Inte minst tack vare den digitala tekniken som har resulterat i att mer eller mindre varje människa i den utvecklade världen har tillgång till en kamera och kan publicera bilder på ett ögonblick.

Det påstås till exempel att det idag produceras lika många bilder globalt på två minuter som det gjordes under hela 1800-talet. Fler människor än någonsin tidigare har alltså tillgång till ett visuellt uttrycksmedel som de kan använda regelbundet i sin vardag.

Betyder det att fotografin är död? Nej, givetvis inte. Den lever och frodas mer än någonsin. Däremot har den demokratiserats – och förändrats. Det som tidigare var förunnat ett fåtal har nu erbjudits massan och människor utforskar och tar till sig detta speciella språk som ju fotografin faktiskt är.

Att påstå att detta är något dåligt för fotografin är som att säga att vi får sämre författare ju fler som lär sig läsa och skriva. Så är det självklart inte. Däremot får vi fler berättelser. Fler perspektiv. Fler synsätt på livet. Och ja, det gäller även dåliga sådana.  

Men precis som när de små och snabba kamerorna kom på 1930-talet och fotografin förändrades i sitt väsen lär utvecklingen även denna gång resultera i framsteg. Det är kanske bara så att vi ännu inte riktigt kan bena ut vad det är som händer eftersom vi är mitt uppe i en verklig bildrevolution.