Nu får det vara nog med bröllopsplåtandet

I flera år har jag fotograferat bröllop. Det började med att jag plåtade en bekant som gifte sig sommaren 2005. Efter det ramlade förfrågningarna in och eftersom jag då var frilansfotograf på heltid behövde jag både jobben och pengarna som de gav.

Men det har hela tiden varit något jag gjort med en viss motvilja. Jag har helt enkelt förbannat svårt att trigga igång mig själv på ämnet som sådant. Det där överdrivna gulligullandet och upphaussandet gör mig lätt illamående. Förmodligen är jag en oromanstisk jävel rakt av. Ibland har jag därför på skoj kallat mig själv för den ofrivillige bröllopsfotografen. 

Trots det har jag fortsatt. Inte sällan av en dumdristig snällhet. Folk kontaktar mig och jag har inte hjärtat att säga nej. Sedan har jag gjort plåtningarna utan att ha särskilt kul vilket knappast har varit rättvist mot vare sig bröllopsparet eller mig själv. 

Men nu får det faktiskt vara nog. Insikten slog mig med tydlighet när jag tog de här bilderna förra helgen under en gatufotopromenad. Synen av spektaklet på avstånd fyllde mig med lätt obehag. Och när jag såg hur fotograferna slet som dårar kände jag en enorm glädje och frihet över att det inte var jag.

Så nu ska jag ta bort allt som antyder att jag är bröllopsfotograf från min hemsida. Detta självbedrägeri slutar här – jag är ingen bröllopsfotograf och har aldrig varit någon heller.

Angående min jäkla Leica M6 som jag nyligen köpte så fick jag skicka tillbaka den till fotofirman i Tyskland. När jag skulle använda kameran första gången upptäckte jag att ljusmätaren var helt död. Men det var inget i jämförelse med att slutaren plötsligt hängde sig i uppdraget läge!!!! Jag har aldrig hört talas om något liknande. Har ni?

Det var såklart inte kul, men firman hade tack och lov ett års garanti på sina prylar och jag blev lovad att de skulle fixa kameran så snabbt som möjligt. Förhoppningsvis är det ett löfte de håller. 

Vår, solsken, kärlek - och bröllopsfoto!

Idag gifte sig Marcus och Lena med varandra i en kyrka strax utanför Karlskrona. Men de lär inte ha varit ensamma om att gå till altaret denna vackra påskafton. Och jag var såklart inte ensam om att agera bröllopsfotograf. Vi är många fotografer som har jobbat järnet denna helg.

Bröllopsfotograferingen tog plats vid en gammal herrgård som heter Bubbetorp. En fantastiskt skön plats med äppelodlingar, vackra vitsippefält och en liten silverfärgad å som ringlar sig genom landskapet.

Platsen, årstiden och ljuset fick sätta känslan på bilderna. Jag jobbade medvetet med det där ljusa och skira som våren erbjuder. Samtidigt som det är ganska så avskalat eftersom inga löv har slagit ut ännu.

Jag har förstärkt känslan i bildbehandlingen genom att ge bilderna en ljus och gulaktig ton. Under fotograferingen har jag enbart använt naturligt ljus. Blixt använder jag endast i absoluta nödfall numera.

Nu får vi bara hoppas att bröllopsparet blir nöjda med resultatet! :-)

Mitt första bröllopsjobb – en motvillig historia

Att fotografera bröllop kan vara en rejäl utmaning för den som är ovan. Rädslan för att misslyckas känns i hela kroppen och det sista man vill är att sabba en sådan grej. Därför tog det mig många år innan jag vågade mig på mitt första riktiga bröllopsjobb. 

Men för snart sex år sedan blev jag ändå övertalad av en kvinnlig bekant att fotografera hennes dotter som skulle gifta sig. Motvilligt och lite nervöst gick jag med på saken. Det skulle vara ett enkelt bröllop ute i naturen och jag kände att det passade en färsking som mig ganska bra.

Utöver det hade jag nyligen köpt min första digitala systemkamera då. Det var en Canon 20D med några olika zoomgluggar. På sätt och vis gav det mig en trygghet som jag inte hade känt tidigare. Jag kunde kontrollera bilderna på plats och säkra upp att de blev bra.

Efteråt var både jag och bröllopsparet Lina och Ola nöjda med resultatet vilket var en rejäl lättnad och glädje. En av bilderna (den till höger ovan) la jag sedan ut här på fotosidan. Den fick mycket uppskattning och många kommentarer. En bonus som gjorde det hela ännu roligare. 

Idag gillar jag att fota bröllop och jag gör det mer än gärna. Något som nog faktiskt beror på att det kändes så bra den där gången för snart sex år sedan. Man ska med andra ord inte underskatta en bra start och positiv feedback från fotosidans medlemmar! ;-)

Länge leve det befintliga ljuset!

För några år sedan hittade jag en spännande blogg på nätet som snabbt blev en favorit. Det var den amerikanske fotojournalisten David Hobby som skrev om hur man med hjälp av sina vanliga kamerablixtar kunde få till snygga ljussättningar i olika miljöer.

Bloggen hette Strobist och är numera välkänd bland de flesta fotointresserade. Själv blev jag snabbt ett stort fan av David Hobby och plöjde vetgirigt igenom allt han hade skrivit. Flera gånger till och med. Tillslut var jag totalt fast i strobistträsket och det där med blixtljussatta bilder. 

Ett tag var jag helt fanatisk. Jag kunde inte ta en bild utan att släpa med mig stativ, radiosändare, paraplyer, snootar och allt annat som krävdes. Det var kilovis med utrustning som skulle riggas inför varje fotografering. Visserligen blev bilderna väldigt bra. Men tillslut tröttnade jag ordentligt.

Idag har jag hittat tillbaka till det befintliga ljuset igen vilket känns riktigt skönt. Inte bara betyder det avsevärt mindre kånkande och riggande. Att bemästra det tillgängliga ljuset har dessutom blivit en utmaning som jag finner utvecklande och kul. Enligt min uppfattning blir det ofta vackrare också.

Jag kommer självklart fortsätta ta blixtbilder ibland. De har trots allt sina klara fördelar i en del situationer. Men det naturliga och befintliga ljuset är nog det som tilltalar mig personligen allra mest när jag tänker efter - och så uppskattar jag på något sätt det svåra i det enkla.

Bilderna i detta blogginlägg kommer från ett bröllop som jag fotade i höstas. Det var då jag på allvar släppte taget om blixtarna och bara använde befintligt ljus. Det var en skön frihetskänsla! ;-)