SE BILDEN: Ett nytt försök att plåta människorna i orten

Husby.

För något år sedan sparkade jag igång ett fotoprojekt här i Akalla där jag bor. Min plan då var att plåta människorna, miljöerna och sådant som händer här i förorten. Men, det gick inte särskilt bra. Motivationen och den rätta glöden ville aldrig infinna sig. Nu har jag bestämt mig för att försöka igen.

På sätt och vis beror det på den här märkliga coronasituationen som vi alla befinner oss i. Eftersom jag arbetar hemifrån blir det nämligen inget pendlande till och från kneget under veckorna. Förutom det ska jag dessutom byta jobb efter sommaren och håller därför successivt på att fasas ut från min nuvarande anställning. Tillsammans har detta genererat ett utrymme som jag nu kan nyttja till att fokusera på annat. 

Akalla. 

Denna något oväntade resurs har även gett mig en välbehövlig energikick. Resultatet har blivit att jag den senaste tiden har knatat runt en hel del här i Akalla, Husby, Kista och Barkarby med min kamera. Men det är inget gatufotograferande på det där sättet som jag brukar hålla på med. Snarare är det mer åt reportagehållet. Alltså att undersöka platsen, prata med folk och i vissa lägen även fråga om lov. Jag fotograferar också mitt eget liv och människorna som jag umgås med. 

I nuläget har jag inte en aning om vad det hela kan leda till. Just nu är det mest något som känns spännande och utvecklingsbart på olika sätt. Men framförallt rolig och inspirerande. Och få saker är så bra som genuin arbetsglädje för att nå resultat. Hoppas bara att det håller i sig. 

Akalla.

Nördfakta: Min filosofi i det här projektet är att köra med en så minimalistisk utrustning som möjligt. Det betyder ett kamerahus och en fast glugg. Så här långt har jag främst använt mitt objektiv som motsvarar 35 mm i fullformat. Ovanstående porträtt är dock plåtade med motsvarande 50 mm. Kamerahusen som jag alternerar mellan är Fujifilm X-Pro 2 och Fujifilm X-T4. 

Har också valt att enbart plåta i svartvitt med Acros filmsimulering och att låta kameran sköta jpeg-konverteringen. Utöver det gör jag enbart några mindre efterjusteringar och beskärning i Photoshop. 

SE BILDEN: Jag njuter av coronatillståndet

Akalla.

Många människor lider i dessa coronatider. Inte nödvändigtvis för att de har blivit sjuka, utan för att de inte står ut med den sociala distanseringen och allt annat som har följt i virusets spår. De känner sig rastlösa, längtar iväg och vill att allt ska bli precis som vanligt igen. Helst igår. 

Jag är inte direkt en av dem. Personligen tycker jag till och med att det här lugnet som har infunnit sig är ganska behagligt. På sätt och vis har det haft en helande effekt på mig som kan jobba hemifrån. Att slippa stressa iväg tidigt på morgonen för att åka till kneget och att slippa komma hem sent har fått mig att inse hur mycket arbetsvardagen faktiskt sliter på en. 

För mig är det heller inte alls plågsamt att ha fyra säten för mig själv i tunnelbanan. Eller att det är glest mellan borden på uteserveringen. Eller att folk håller avståndet i butiken. Eller att det är lite tunnsått med människor på stan. Inte ens ur ett gatufotoperspektiv stör det mig särskilt mycket. Jag fotade i många år i en småstad där det i normalläget är mindre folk i omlopp än i Stockholm under covid19. Det gick det också. 

Barkarby.

Så, det är inte synd om mig. Däremot tycker jag synd om alla som har blivit sjuka och alla som har förlorat någon närstående. Eller människor som befinner sig i riskgrupperna och som därför har fog för att vara rädda och som på riktigt blir isolerade. Liksom alla som förlorat jobb och inkomst. Och man behöver knappas vara något geni för att räkna ut att de långsiktiga konsekvenserna av detta kan bli riktigt obehagliga. 

Men, just nu, ur mitt högst egoistiska och navelskådande perspektiv så tycker jag mest att det är skönt. Kanske kommer jag till och med att nostalgiskt titta tillbaka på den här tiden när allt detta är över. Tänka att det var en ganska härlig och fridfull känsla ändå. Att det gick att leva utan hets och stress, ständiga måsten och ett ekorrhjul som bara tycks snurra snabbare och snabbare.  

Samtidig vet jag att så fort detta är över kommer i stort sett alla att tjurrusa iväg och trampa igång hjulen så snabbt som de bara hinner. Plötsligt sitter man i en fullpackad tunnelbanevagn på väg till jobbet igen och allt är precis som vanligt. Så funkar vi människor. 

Akalla.

Nåväl, bilderna i den här bloggposten har jag tagit här hemma i Akalla och i krokarna runtomkring. Jag utnyttjar den extra tid som jag nu har fått till mitt förfogande för att gå runt och fota enligt principen en kamera, ett objektiv, en film. Jag lär helt säkert återkomma till den saken. Förmodligen i en ny video. 

SE BILDEN: Gatufoto är passé

För några år sedan var detta med gatufoto otroligt inne, men inte nu längre. Numera är det mer eller mindre otrendigt och ute. Många som sprang omkring på gatorna och plåtade järnet har försvunnit och dammet har lagt sig. Det är min spaning, men också något som jag tycker mig få bekräftat när jag snackar med andra gatufotografer. I Fotosidan Poddradios senaste avsnitt är även gatufotografen Payman Hazheer inne på samma linje. 

Detta är inget som har inträffat den senaste tiden. Gatufotot har varit på fallrepet under minst ett par år. Fast själv kommer jag nog aldrig att sluta ge mig ut på gatorna för att knäppa bilder. I det här fallet (liksom i  många andra) är jag ungefär som de där farbröderna som har behållit sin klädstil i årtionden oavsett modets svängningar. Så, jag fortsätter att ha på mig min gatufotokavaj och en vacker dag lär den förmodligen bli trendig igen. 

Detta betyder självklart inte att man inte kan plåta även annat. Själv älskar jag att ta dokumentärbilder i största allmänhet, men också porträtt. Både i miljö och i studio. Det tycker jag är både utvecklande och kul och faktiskt något som gör mig till en bättre gatufotograf. Fast dessa bilder visar jag sällan (typ aldrig) upp. 

Nu har i alla fall gatufotosäsongen startat på allvar för min personliga del, trots covid19 och allt vad det innebär. Bilderna i det här inlägget är från helgens fotopromenad i Stockholm.  Passade på att testköra min nyinköpta Fujifilm X-T4 som levererades i förra veckan. En suverän kamera som jag redan är löjligt förtjust i. Samtidig tycker jag nog att min X-Pro2 funkar bättre för just gatufoto. Optisk sökare bör helt enkelt inte underskattas i sammanhanget. 

SE BILDEN: Gatufoto under coronapandemin - inte som förväntat (film)

Gatufoto under rådande pandemi, är det särskilt smart? Kanske, kanske inte. Jag drog i alla fall in till centrala Stockholm för att spendera några timmar i city med kameran i högsta hugg. Det jag möttes av var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. 

SE BILDEN: Jag blev snuvad på konfekten, av Magnus (film)

I fredags hängde jag med Magnus Fröderberg och hans flickvän Ingela ut till Tyresta Nationalpark utanför Stockholm. Jag hade blivit lovad att få testa en ny häftig pryl. Men, men...jag blev lite grann snuvad på konfekten. Hur det gick till kan ni se i videon här under.