SE BILDEN: Gatufoto med blixt gör mig ambivalent

Att gatufotografera med blixt är svårt, men samtidigt galet kul. Det svåraste är enligt min mening att uppbringa modet som krävs för att smälla av blixten i ansiktet på folk. Det tar gatufotograferandet till ytterligare en nivå av intrång i människors personliga sfär. Risken att bli upptäckt ökar också till mer eller mindre 100 procent. Och personligen vill jag helst inte blir upptäckt när jag gatufotograferar.

Samtidigt är det som sagt galet kul. För gatufoto med blixt kan ge ett uttryck som jag verkligen gillar. Blixten får huvudmotivet att separeras från bakgrunden. Färger poppar fram. Det skapas ett intressant visuellt fokus - nästan en övertydlighet. Något som jag nyligen återigen konstaterade för mig själv, när jag under KTH:s studentkarneval i Stockholm knäppte bilderna som ni kan se i den här bloggposten.  

Men, blixtrandet är också en metod för att göra ganska banala motiv intressanta. Därför är det på sätt och vis också enklare än vanligt gatufoto. Det räcker mer eller mindre med att smälla av blixten på någon, för att många ska tycka att du har tagit en lyckad bild. Eller åtminstone en häftig bild som krävt lite extra tuffhet från fotografens sida. 

Därför är jag något ambivalent till detta med gatufoto med blixt. Jag både gillar och inte gillar fenomenet. Det är svårt, samtidigt som det lätt kan bli en effekt bland alla andra. Likt ett Instagramfilter fungerar det som en genväg till att skapa uppmärksamhet kring bilder som i grund och botten är rätt ointressanta.

Utmaningen blir väl då att lägga till det där extra lagret av komplexitet som gör det till ett riktigt gatufoto och inte bara till en helt vanlig blixtbild. Så försöker i alla fall jag tänka. Sedan är frågan om man lyckas eller ej. 

SE BILDEN: Hypade Fujifilm X100V har tydligen blivit kult

För drygt ett år sedan köpte jag mig en Fujifilm X100V, vilken är min fjärde kamera i X100-serien. Jag tillhör nämligen dem som köpte den allra första versionen väldigt tidigt eftersom jag föll pladask för kameran när den kom ut 2010. Minns att jag verkligen gillade filosofin bakom X100. Den snygga och då unika retrodesignen, den taktila känslan och att den var precis lagom stor för att kunna ha med sig överallt. 

Men, ganska snabbt upptäckte jag kamerans alla besynnerliga egenheter och svagheter, vilka retade halvt ihjäl mig när jag var ute och plåtade. Kameran kändes inte riktigt färdig och var rent av undermålig ur vissa perspektiv. Så i ren frustration och besvikelse sålde jag den efter bara några få månader. 

Trots detta kunde jag inte riktigt släppa tanken på X100. Det var ändå "något" med den där förbaskade kameran som hade fångat mig. Därför köpte jag en X100S när den kom ut, vilken jag blev betydligt mera nöjd med. Och sedan dess har jag via X100F uppgraderat till min nuvarande X100V, som är en fantastisk liten fotoapparat. Helt enkelt allt det som jag en gång i tiden hoppades på när jag köpte den ursprungliga X100 - plus lite till (eller rättare sagt ganska mycket till). 

Vänster: Paris 2011, X100. Höger: Stockholm 2014, X100S.

Som ni förstår är jag väldigt nöjd med min X100V och den används flitigt. För mig är det därför inte så svårt att förstå att kameramodellen är populär. Trots det blev jag överraskad när jag för ett tag sedan upptäckte att kameran har uppnått någon form av kultstatus.  

Tydligen går den knappt att få tag på längre och den kan kosta mer som begagnad än som ny. Bland Youtubers, bloggare och andra influerare höjs den till skyarna. Vissa menar att populariteten beror på att film har blivit så dyrt att många inte har råd att fota analogt längre. Därför uppskattas X100V av diverse hipsters och annat löst folk eftersom den så mycket påminner om gamla klassiska analoga kameror, fast den är digital. 

Om populariteten verkligen beror på detta, eller på något annat, har jag inte den blekaste aning om. I det här inlägget bjuder jag i alla fall på ett gäng blandade bilder tagna med mina olika X100-versioner, vilka jag genom åren främst har använt för de där lite mera personliga bilderna, men också för gatufoto och egna projekt. Något som X100 passar exceptionellt bra till. 

Stockholm 2014, X100S. 

Stockholm 2014, X100S. 

Stockholm 2015, X100S.

Siena 2013, X100S.

Vänster: Stockholm 2015, X100S. Höger: Stockholm 2017, X100F.

Kreta, 2018, X100F.

Vänster: Stockholm 2018, X100F. Höger: Stockholm 2022, X100V.

Korfu 2022, X100V.

SE BILDEN: Därför är gatufoto så kul (enligt AI)

Det finns väl knappast någon som inte har hört talas om AI vid det här laget. Alltså det som vi lite slarvigt kallar för artificiell intelligens, även om det knappast handlar om intelligens i ordets rätta bemärkelse. Ännu. Helt oavsett vad det är som pågår i bakgrunden så är det svårt att inte bli mäkta imponerad över vad AI klarar av. Det kan rent av vara smått chockerande.  

Under den senaste tiden har jag själv testat att använda några av dessa AI-verktyg som finns på nätet. Främst för att generera texter (ChatGTP). Men, AI kan också skapa bildkonst och det är redan väldigt imponerande, lindrigt sagt. Kolla här så kan ni se och testa själva.

I framtiden kommer AI tveklöst att kunna skapa fotorealistisk gatufoton som inte går att skilja från riktiga. Och då lär diskussionerna om bildmanipulationer i Photoshop kännas som en västanfläkt i jämförelse. Fast riktigt där är vi sannolikt ännu inte, vilket bilden ovan illustrerar. Ett "gatufoto" av AI (fast det kanske finns bättre AI-system för bildskapande än det jag hittade). 

Förutom att dessa AI-verktyg är helt otroligt snabba, så kan de också skapa texter och bilder med en enorm komplexitet. I olika stilar, i diverse blandningar av stilar och så vidare. Du kan också be AI beskriva nästan vad som helst och få ett välformulerat svar som är lika uttömmande som om det kom från en expert på området. 

Jag bad exempelvis AI beskriva varför det är så roligt med gatufoto och här under kan ni se resultatet som kom fram på några få sekunder. AI har alltså formulerat hela texten. Jag har bara ändrat ett par-tre ord som blev lite konstiga på svenska. Personligen tycker jag att texten är mitt i prick och jag gillar verkligen slutklämmen. Vad tycker ni?

Gatufotografering kan vara roligt av många anledningar, inklusive:

Spontanitet:
Gatufotografering handlar om att fånga livet när det händer, vilket ger en känsla av spänning och oförutsägbarhet.

Kreativitet:
Gatufotografering erbjuder oändliga kreativa möjligheter, från att experimentera med olika vinklar och kompositioner till att fånga oväntade ögonblick och känslor.

Utmaningar:
Gatufotografering innebär ofta att navigera i komplexa och folktäta miljöer, vilket kan vara en utmaning som många fotografer tycker är spännande.

Storytelling:
Gatufotografering ger dig möjlighet att berätta historier och fånga ögonblick som annars skulle gå obemärkt förbi.

Känslan av gemenskap:
Gatufotografering kan vara ett bra sätt att få kontakt med andra som delar din passion och att känna att du är en del av en större kreativ gemenskap.

Personlig tillväxt:
Gatufotografering kan hjälpa dig att utveckla dina färdigheter och visioner som fotograf, såväl som din förmåga att se världen på nya och intressanta sätt.

Sammantaget kan gatufotografering vara ett roligt och givande sätt att utforska världen och fånga livet när det händer. Oavsett om du är ett erfaret proffs eller precis har börjat, finns det alltid utrymme att växa och upptäcka nya möjligheter i denna spännande och dynamiska genre.

SE BILDEN: Jag trodde det var kört

Jag trodde ärligt talat att loppet var helt kört för min personliga del. Att det aldrig skulle bli av. Men, nästan exakt två månader efter min 50-årsdag förra året blev jag sent omsider pappa. Den 20 oktober föddes min son Viktor och han har förändrat mitt liv för alltid. 

Självklart är det mycket som nu har fått sättas på paus i tillvaron. Inte minst detta med gatufoto och övrigt vältrande och ältande gällande foto. Samtidigt har jag bestämt mig för att inte bli en sådan där som fullständigt stänger ner allting annat bara för att jag har blivit förälder. Mitt mål är därför att fortsätta odla mitt fotointresse. Jag får bara planera lite mera och pussla in fotograferandet där det får plats. 

Sedan är det ju så att även familjelivet bjuder på många utmärkta fotomöjligheter. Situationer där en väl intränad gatufotomentalitet faktiskt går att applicera rätt väl. Något som har gjort att min Fujifilm X100V har brukats flitigt under de senaste tre månaderna (den ultimata pappakameran, som någon sa). Dock lär ni inte få se en störtflod av bebisbilder från mig här i bloggen (möjligtvis med något undantag). Jag är inte den typen.

Slutligen så vill jag ännu en gång pusha för filmen om Malin Jochumsen som Magnus Fröderberg och jag gjorde under vårvintern förra året. Malin är en något udda gatufotograf som föredrar att vara som mest aktiv under vinterhalvåret. Alltså under den period då de allra flesta gatufotografer mer eller mindre går i ide. Undertecknad inkluderad.

Har du inte sett filmen, så passa på! Den innehåller mycket värdefull inspiration för oss som har svårt för att ta oss ut med kameran så här års.  

SE BILDEN: Filmintervju med Malin Jochumsen - gatufotografen som föredrar vintern

För ett tag sedan publicerade jag en kort teaser/bakom kulisserna-video med Malin Jochumsen. Den vinterälskande gatufotografen. Videon var en liten försmak av Magnus Fröderbergs och min gemensamma intervjufilm som vi höll på med då. Nu är filmen klar och ni kan avnjuta den här under. 

Filmen om Malin ingår i ett projekt som Magnus och jag håller på med där vi bland annat gör ett antal filmintervjuer med vad vi tycker är intressanta svenska gatufotografer. I filmerna får dom berätta om sig själva och om sitt fotograferande. Det kommer alltså fler sådana här filmer framöver.  

Vi har även andra spännande planer på gång som också ingår i projektet. Så, håll utkik här på Fotosidan och i sociala kanaler om du är intresserad av gatufotografins ädla konst. 

Fler av Malin Jochumsens bilder kan du se på hennes portfoliosida och på Instagram:

Portfolio
https://mjochumsen.fotosidan.se

Instagram
https://www.instagram.com/malinjochumsen

På Fotosidan Poddradio finns också en längre intervju med Malin.