SE BILDEN: Det som är bra är det som blir av

Ett av de största hindren i våra liv är oförmågan att få vettiga saker gjorda. Detta är något som mängder med filosofiskt lagda personer har konstaterat i tusentals år. Inte sällan finns både idérikedomen och engagemanget, men energin läggs allt för ofta på fel saker.

För min egen del har jag konstaterat att jag bland annat lägger ganska mycket tid på att surfa runt på nätet. Det vill säga facebooka, blogga, sitta och kolla på Flickr, Fotosidan och så vidare. Självklart är det inget fel med att göra det som avkoppling ibland, men det är så otroligt lätt att timmarna rinner iväg på ett smått obehagligt sätt.

Samtidigt har jag ett fotografiskt projekt på gång som det vore kanon att få klart inom ett halvår. Jag har också idéer om att delta i portfoliovisningar, hitta seriösa utställningsmöjligheter och så vidare. Därför känner jag helt enkelt att det nu är dags för mig att börja göra saker – på riktigt. It’s time to get real!

Min strategi är att tona ner mig själv på nätet framöver och lägga krutet på sådant som verkligen betyder något. För en sak är säker; det är inte på webben the real stuff happens. Om saker ska hända i verkligheten måste du nämligen gå ut och göra saker i den riktiga verkligheten.

Jag har också bestämt mig för att fortsättningsvis inte visa så många bilder från mitt projekt som jag har gjort tidigare. Om boken och utställningen ska bli intressant kan jag inte pumpa ut alla användbara foton i förväg på nätet. Så framöver kommer jag inte att visa de bästa bilderna mer än undantagsvis.

Det känns väldigt rätt att ta det här steget just nu. Jag känner mig taggad att fokusera till 100 procent på det sista som måste göras. Att i det här läget koppla bort alla meningslösa störningsmoment är faktiskt det enda vettiga. 

SE BILDEN: Fotoprojekt - hur länge ska man hålla på?

Gatufoto i färg kontra i svartvitt är en intressant diskussion. Bland annat var det ett av ämnena som kom upp efter mitt förra inlägg och just därför postar jag om två av bilderna som då visades i färg. Bättre, sämre eller likvärdigt? Svårt att säga, avgör du. 

Fast det var egentligen inte detta bloggen skulle handla om den här gången så jag hoppar snabbt vidare. Istället har jag funderat på detta med projekt. Själv har jag hållit på med mitt i mer än två år nu och tanken är att köra året ut. Frågan är om det är för länge? 

Jag halkade nämligen in på Martin Parrs Facebooksida och den mannen är ju extremt produktiv med ständiga nya projekt. Visserligen är det ganska dumt att jämföra sig med en Magnumfotograf som inte gör något annat än fotograferar, men det går ju alltid att ta lärdom av hur de riktiga proffsen jobbar. 

Samtidigt har frågan inte uppkommit enbart på grund av Martin Parr. Snarare beror det på en känsla att det nog är dags att gå vidare med något nytt nu. Kanske är det därför det digitala återigen lockar och pockar på uppmärksamheten också. Alltså på grund av ett sug efter förändring och nya utmaningar. 

Samtidigt är det en lömsk känsla. För rent intellektuellt kan jag se på mitt material att det behövs mer. Därför ska jag trots allt köra på som det var tänkt från början och heller inte blanda in det digitala utan hålla mig till det analoga. Gatuplåtandet med min digitalkamera får helt enkelt bli ett sidospår som jag kör för skojs skull när andan faller på. 

Fast nästa projekt ska jag nog försöka genomföra under en betydligt kortare tidsperiod. Jag tror nämligen att kortare och intensivare projekt är tidens melodi. Rätta mig gärna om jag har fel  

Här är mina planer inför 2013 - vilka är era?

Det verkar vara livat uppe i Stockholm just nu med Fotografiska och allt det där. Här nere i småstan är det däremot betydligt lugnare. Allt är som vanligt och snart är det julafton. Därefter kommer nyårsafton och sedan börjar vi på ny kula igen vilket är ganska skönt på något sätt. 

Själv har jag i alla fall skissat upp lite planer inför 2013. Till att börja med tänker jag försöka prångla ut mina gatufoton på några restauranger och hotell här i stan. Det vore helt enkelt kul att få visa upp sig igen. Sedan funderar jag på att sätta ihop en engelsk version av gatufotoguiden som jag släppte vid den här tiden förra året. Det kräver lite jobb, men det kan det ju vara värt. 

En annan grej som jag också funderar på är att försöka få till en utställning à la Planket här i Karlskrona. Därför grubblar jag en del på var det skulle passa med en sådan grej. Platsen är otroligt avgörande. Och tidpunkten, såklart. Man vill ju ha maximalt med besökare. 

Slutligen ska jag göra en kort film om mitt pågående gatufotoprojekt. I den kommer jag att berätta om det jag gör och såklart visa ett gäng bilder. Syftet är ren marknadsföring men en sådan grej kan vara kul att ha för egen del också, som en slags dokumentation och ett framtida minne.    

Just det ja - det var ju en sak till. Om jag hinner och lyckas hitta ekonomi så är målet att fotoboken ska bli klar i slutet av nästa år också. Det blir förmodligen den svåraste nöten att knäcka, men antagligen den mest spännande.

Ja, som ni ser kommer 2013 att bli ett händelserikt år ;-)

Allra sist får jag önska alla er fotovänner en riktigt god jul. För det blir inga fler inlägg innan den 24:e för min del. Men kanske kan jag hinna med något i mellandagarna. Vi får se. Annars, gott nytt år också.

Sugen på fotoprojekt - och en resa till Berlin

Just nu är jag ruskigt sugen på att genomföra ett antal mindre dokumentärprojekt. Alltså att följa några människor eller en specifik företeelse under en kortare tid. Varje projekt får helst inte ta mer tid i anspråk än en eller ett par helger.

Jag har bland annat funderat på att plåta hos en tatueringsfirma här i stan. Det är ett gäng unga killar som kör den där amerikanska stilen som är så inne just nu. Jag har också haft i tanken att spendera några helger på diverse loppisar och i second hand-butiker. Det är ju ett stort helgnöje för många.

En annan idé är att plåta alla som nu när våren börjar komma ägnar flera timmar under helgerna åt att tvätta sina bilar i bensinstationernas servicehallar. Det högtryckssprutas, avfettas, vaxas, poleras och dammsugs. Den här bilkulturen som Svensson odlar är ganska odokumenterad.  

Det är inte helt lätt att komma på bra idéer kan jag tycka – men som vanligt handlar det i slutändan om att få tummen ur r*ven och bara sätta igång. Jag ska därför verkligen försöka ta mig i kragen någon helg framöver och genomföra åtminstone en av idéerna och inte bara låta allt rinna ut i sanden.

För övrigt så planerar jag att eventuellt åka till Berlin några dagar i april för att gatufota. I så fall åker jag troligtvis ensam för att kunna flanera runt och till hundra procent gå in för fotograferandet. Jag har aldrig varit i Berlin så om du har några sköna tips så tar jag gärna emot dom. 

Här kan ni förresten se en intervju med Jill Freedman som gatufotograferade i New York under 70-talet. 

P.S. Bilderna i det här inlägget är tagna med en tio år gammal Ilford Delta 400-film som tyvärr inte hade åldrats väl. Därav de något gryniga och dassiga bilderna.

Hur fördjupar man sig som gatufotograf?

Trots en retfull förkylning i kroppen gick jag en vända på stan idag. Med på promenaden hade jag min Yashica T3. Det är en kul kamera att plåta med men en sak som jag har märkt är att 35mm inte är min bästa brännvidd. Jag hamnar allt för ofta på ett för stort avstånd när jag gatufotar.

En annan sak som jag funderade på är hur man fördjupar sig som gatufotograf. Går det? Gatufoto handlar ju främst om ytliga observationer och så kallade snapshots. Det är väldigt svårt att komma ner bland människors lager på något sätt, om ni förstår vad jag menar.

Samtidigt är det nog innerst inne vad jag skulle vilja göra. Kanske borde jag sluta betrakta mitt fotograferande här i Karlskrona som ett gatufotoprojekt och istället försöka ta kontakt med människor på ett djupare plan. Ja, liksom gräva mig ner bland människorna och stadens miljöer.

Nackdelen är att jag i så fall går ifrån ursprungsidén efter ett helt års fotograferande och förmodligen blir tvungen att starta från noll igen. Om jag inte gör det parallellt och alltså ägnar mig åt två projekt samtidigt. Fast jag vet inte om det är hållbart egentligen. Det blir nog för mycket.

Det här är ganska typiskt mig – att alltid vilja mer. Ibland är det en nackdel eftersom jag ofta känner en stor lust att gå vidare innan jag är klar med det jag håller på med. Och då blir det ju knappast några böcker och utställningar i slutändan…

Tack ni som efter mitt förra inlägg tipsade om hur man undviker torkfläckar på negativen. Jag körde några droppar diskmedel i det sista sköljvattnet och lät sedan filmen hänga rakt uppochner. Det funkade. Begriper inte varför jag hållit på med skrapor och annat för om åren. Det är ju helt onödigt.