SE BILDEN: Workshop om gatufoto - utmanande och kul

Magnus Fröderberg har redan publicerat ett inlägg om vår workshop som vi höll nu i helgen på Fotografiska. Det var premiär för oss båda och visst var det lite pirrigt inledningsvis. Men samtidigt kändes det fantastiskt att få den här möjligheten. Det är ju både roligt och lärorikt att få dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter på det här sättet. Och så hade vi turen att det var ett skönt gäng som hade bokat upp sig på workshopen också. 

Under kursen fick deltagarna ge sig ut på stan och fotografera i några timmar, både på lördagen och på söndagen. Magnus och jag hade tänkt ut ett antal utmaningar som de fick välja mellan. Vi gav oss också ut i sommarvärmen för att plåta. Tanken var att vi skulle delta på ungefär samma villkor som de andra och därmed vara tvungna att visa upp ett antal nytagna bilder under helgen. 

Själv passade jag på att spänna bågen extra hårt genom att plåta à la Bruce Gilden style. Det blev därför en serie närgångna bilder fotograferade med blixt. Ni som känner mig vet att jag i vanliga fall är en ganska återhållsam och diskret fotograf som glider omkring och knäpper med målet att helst inte bli sedd. Så det här var något helt annat. Men det var faktiskt riktigt kul att göra tvärsemot det vanliga. Och jag tycker resultatet blev ganska bra.

Nu får vi se om det blir ytterligare en workshop här i sommar. Helt omöjligt är det inte. Stort tack i alla fall till den här omgångens deltagare som kämpade på gatorna i nästa 30-gradig värme. Bra jobbat!

SE BILDEN: Att fota människorna i förorten ger mig ångest

Mitt projekt här i Akalla rullar vidare. Det känns väldigt roligt att ha kommit igång och jag upplever ett växande sug efter att fotografera. Målet är därför att vara ute med kameran och plåta minst en gång i veckan så länge motivationen håller i sig. Men det kan säker bli oftare än så om det vill sig väl.

Framförallt nu när ljuset sakta börjar återvända om kvällarna igen och det snart kan bli mildare väder och vårkänning också. Något som innebär att människor lever upp och börjar aktivera sig mer utomhus efter den långa vinterdvalan. Så det är en bra tid för att starta upp ett fotoprojektet. Energin finns i luften.

Samtidigt har jag redan en viss ångest över en del saker. Fast det har jag kallt räknat med eftersom min erfarenhet är att det alltid uppstår jobbiga känslor när man tar på sig en ny utmaning. I det här fallet handlar det om hur jag ska närma mig människorna. För min plan är nämligen att ta en del uppställda porträtt.

Det som känns svårt är hur jag ska få okända personer att på ett avslappnat sätt ställa upp framför kameran. Inte minst eftersom många här har helt andra kulturella bakgrunder än undertecknad och kanske inte ens pratar svenska i vissa fall. Men förmodligen är det väl bara att köra på med lagom mycket envishet och samtidigt acceptera att det inte blir helt lätt. 

Här kan ni förresten se en kort film om fotografen Laura Pannack som tar just uppställda porträtt på okända människor och som dessutom gör det väldigt bra. 

SE BILDEN: Akalla - mitt nya fotoprojekt

Ett par dagar innan nyårsafton för nu drygt ett år sedan satte jag mig tidigt på morgonen i en hyrd VW Passat med påkopplat flyttsläp. Efter att ha lastat släpet och bilen till bristningsgränsen med ägodelar och bohag lämnade jag Karlskrona och styrde mot Akalla och min nyinköpta bostad i Trädgårdsstaden.

Jag kan väl inte säga att det var med någon upprymdhet eller glädje. Snarare en avvaktande känsla och en slags bister pragmatism. Drygt ett år tidigare hade jag flyttat till Stockholm och i det beslutet låg inbakat att jag förr eller senare skulle behöva köpa mig en bostad. Att fortsätta hyra ett möblerat krypin i andra hand för ockerpris var såklart inget alternativ i det långa loppet. 

Bostaden som jag hade råd att köpa låg i Akalla. En plats som jag över huvud taget inte hade någon tidigare relation till. Och jag kan ärligt erkänna att för någon som är uppväxt på en skärgårdsö och som därefter har bott i en lugn småstad är det tveklöst en kulturkrock att hamna i en Stockholmsförort. Det tar ett tag att vänja sig. 

Men nu har jag bott i Akalla i över ett år och trivs fantastisk bra i mitt lilla radhus. Under tiden har tanken växt fram om att göra ett fotoprojekt om min nya bostadsort. Exakt hur det ska gestalta sig vet jag inte riktigt ännu. Men som vanligt är det bästa att bara sätta igång. Och kanske kan de här bilderna som jag tog häromkvällen bli startskottet på alltsammans.  

SE BILDEN: Gatufoton kvällstid - kan det vara något?

Nästan alla gatufoton som jag tar fotograferas under dagtid. Det slog mig extra tydligt när jag och Magnus Fröderberg var i Istanbul nyligen. För då fotograferade nog både jag och Magnus betydligt mer på kvällen än vad vi gör i vanliga fall. Inte minst eftersom det var så häftigt att gå omkring i denna livfulla och exotiska stad.

På sätt och vis är det ganska naturligt att gatuplåtandet sker dagtid eftersom det är mest folk i rörelse då. Samtidigt vill man gärna ha hyggligt snabba slutartider och bra skärpedjup för just gatufoto. Något som kräver ganska mycket ljus. Men med dagens kameror går det trots allt bra att fotografera även i svagt ljus tack vare fantastiska ISO-egenskaper.

Jag har därför börjat grubbla på en grej. Något som jag inser att jag på sätt och vis har släppt sedan jag började med gatufoto. Och det är att utnyttja exempelvis skymningsljus eller gryningsljus för att få till bilder med mera känsla. Bilder som inte upplevs som så platta, helt enkelt. 

Förut när jag plåtade mycket miljöer, landskap och liknande tänkte jag på detta hela tiden. Då fotograferade jag bara i undantagsfall under dagtid. Jag har därför en liten idé i skallen om att nu i sommar försöka utnyttja kvällsljuset mycket mera. De borde kunna ge bilder med en annan känsla, men faktiskt även med helt andra typer av motiv eftersom det händer andra saker tidigt på dagen och sent på kvällen.

Över huvud taget är min plan att bli mycket mera medveten om ljuset när jag gatufotograferar. Hursomhelst - i det här inlägget bjuder jag dock på några typiska dagljusbilder som jag har tagit den senaste tiden. 

SE BILDEN: Podcast, fotomässa och Olympus OM 1

Just nu händer det inte så mycket på min fotofront, ändå händer det en hel del. Med det menar jag att det inte har blivit så mycket fotograferande av den senaste tiden vilket kanske inte är så konstigt med tanke på det dystra novembermörkret som har lagt sig över Svea rike.

Däremot händer det saker på andra sätt. Och en av dessa saker är att jag funderar på att starta en liten podcast om fotografi med fokus på dokumentärfoto, gatufoto och analogt foto. Jag tänker såklart ta upp andra ämnen också, men där någonstans ska tyngdpunkten ligga.

Jag har jobbat på Sveriges Radio en gång i tiden och en viktig lärdom därifrån är att alltid ha en tydlig vinkel innan man gör något. Annars riskerar det att bli både för spretigt och svårhanterligt i slutändan. Just nu håller jag i alla fall på att spåna idéer, grubbla över intervjupersoner och så vidare. Om du har några tips så tar jag gärna emot dom.

Nu i dagarna är det fotomässa här i Stockholm också. Jag ska dit redan idag, men även i morgon. Tänkte spana in utställningarna, gå på några av föredragen, prata med andra fotografer och så vidare. Jag lär såklart ta mig en titt på alla kameror och prylar också, men det där är inte något som intresserar mig jättemycket i ärlighetens namn.

Visserligen är jag intresserad av kameror och prylar, fast då handlar det mest om gamla klassiska grejer. Därför har jag börjat leta efter en Olympus OM 1 med en 50-glugg som jag har planer på att använda i vinter för ett litet projekt.  Så om du har en sådan till salu får du gärna höra av dig :-)

Mitt reportage-kit. Handmikrofonen Zoom H1 och kameran Fujifilm X100s.