SE BILDEN: Därför är gatufoto så kul (enligt AI)

Det finns väl knappast någon som inte har hört talas om AI vid det här laget. Alltså det som vi lite slarvigt kallar för artificiell intelligens, även om det knappast handlar om intelligens i ordets rätta bemärkelse. Ännu. Helt oavsett vad det är som pågår i bakgrunden så är det svårt att inte bli mäkta imponerad över vad AI klarar av. Det kan rent av vara smått chockerande.  

Under den senaste tiden har jag själv testat att använda några av dessa AI-verktyg som finns på nätet. Främst för att generera texter (ChatGTP). Men, AI kan också skapa bildkonst och det är redan väldigt imponerande, lindrigt sagt. Kolla här så kan ni se och testa själva.

I framtiden kommer AI tveklöst att kunna skapa fotorealistisk gatufoton som inte går att skilja från riktiga. Och då lär diskussionerna om bildmanipulationer i Photoshop kännas som en västanfläkt i jämförelse. Fast riktigt där är vi sannolikt ännu inte, vilket bilden ovan illustrerar. Ett "gatufoto" av AI (fast det kanske finns bättre AI-system för bildskapande än det jag hittade). 

Förutom att dessa AI-verktyg är helt otroligt snabba, så kan de också skapa texter och bilder med en enorm komplexitet. I olika stilar, i diverse blandningar av stilar och så vidare. Du kan också be AI beskriva nästan vad som helst och få ett välformulerat svar som är lika uttömmande som om det kom från en expert på området. 

Jag bad exempelvis AI beskriva varför det är så roligt med gatufoto och här under kan ni se resultatet som kom fram på några få sekunder. AI har alltså formulerat hela texten. Jag har bara ändrat ett par-tre ord som blev lite konstiga på svenska. Personligen tycker jag att texten är mitt i prick och jag gillar verkligen slutklämmen. Vad tycker ni?

Gatufotografering kan vara roligt av många anledningar, inklusive:

Spontanitet:
Gatufotografering handlar om att fånga livet när det händer, vilket ger en känsla av spänning och oförutsägbarhet.

Kreativitet:
Gatufotografering erbjuder oändliga kreativa möjligheter, från att experimentera med olika vinklar och kompositioner till att fånga oväntade ögonblick och känslor.

Utmaningar:
Gatufotografering innebär ofta att navigera i komplexa och folktäta miljöer, vilket kan vara en utmaning som många fotografer tycker är spännande.

Storytelling:
Gatufotografering ger dig möjlighet att berätta historier och fånga ögonblick som annars skulle gå obemärkt förbi.

Känslan av gemenskap:
Gatufotografering kan vara ett bra sätt att få kontakt med andra som delar din passion och att känna att du är en del av en större kreativ gemenskap.

Personlig tillväxt:
Gatufotografering kan hjälpa dig att utveckla dina färdigheter och visioner som fotograf, såväl som din förmåga att se världen på nya och intressanta sätt.

Sammantaget kan gatufotografering vara ett roligt och givande sätt att utforska världen och fånga livet när det händer. Oavsett om du är ett erfaret proffs eller precis har börjat, finns det alltid utrymme att växa och upptäcka nya möjligheter i denna spännande och dynamiska genre.

SE BILDEN: Jag trodde det var kört

Jag trodde ärligt talat att loppet var helt kört för min personliga del. Att det aldrig skulle bli av. Men, nästan exakt två månader efter min 50-årsdag förra året blev jag sent omsider pappa. Den 20 oktober föddes min son Viktor och han har förändrat mitt liv för alltid. 

Självklart är det mycket som nu har fått sättas på paus i tillvaron. Inte minst detta med gatufoto och övrigt vältrande och ältande gällande foto. Samtidigt har jag bestämt mig för att inte bli en sådan där som fullständigt stänger ner allting annat bara för att jag har blivit förälder. Mitt mål är därför att fortsätta odla mitt fotointresse. Jag får bara planera lite mera och pussla in fotograferandet där det får plats. 

Sedan är det ju så att även familjelivet bjuder på många utmärkta fotomöjligheter. Situationer där en väl intränad gatufotomentalitet faktiskt går att applicera rätt väl. Något som har gjort att min Fujifilm X100V har brukats flitigt under de senaste tre månaderna (den ultimata pappakameran, som någon sa). Dock lär ni inte få se en störtflod av bebisbilder från mig här i bloggen (möjligtvis med något undantag). Jag är inte den typen.

Slutligen så vill jag ännu en gång pusha för filmen om Malin Jochumsen som Magnus Fröderberg och jag gjorde under vårvintern förra året. Malin är en något udda gatufotograf som föredrar att vara som mest aktiv under vinterhalvåret. Alltså under den period då de allra flesta gatufotografer mer eller mindre går i ide. Undertecknad inkluderad.

Har du inte sett filmen, så passa på! Den innehåller mycket värdefull inspiration för oss som har svårt för att ta oss ut med kameran så här års.  

SE BILDEN: Planket gjorde mig avundsjuk

Jag vet inte riktigt varför det har gått troll i det hela. För ända sedan fotoutställningen Planket i Stockholm återuppstod 2016 har jag velat vara med och ställa ut. Men, av någon anledning har jag varje år missat att skicka in en anmälan. Min enda bortförklaring är att vid exakt den tidpunkt på året när anmälan ska skickas in, brukar mitt liv vara ockuperat av tusenmiljoner andra saker som rör både jobb och privatliv. Något som i sin tur har gjort att Planket hamnat långt ner på priolistan. 

När jag tänker på detta blir jag avundsjuk på människor som enbart har foto som huvudsyssla och övergripande fokus i tillvaron. Tänk vilken ofattbar lyx att bara behöva bry sig om och vara riktigt bra på en enda sak här i livet. Att inte ha något annat än foto att tänka på till vardags. Ja, jag blir helt ärligt avundsjuk. 

Samtidigt inser jag såklart att det är en naiv syn på saken. Att det helt enkelt är jag som romantiserar och projicerar mina egna önskedrömmar på hur det är. Alla livsval har sina för- och nackdelar och inget jobb är så enkelt som att du enbart behöver vara bra på en enda sak. 

Hursomhelst, på bilden högst upp tar Knut Koivisto ett porträtt av Joakim Strömholm. Fotot som han visar upp är taget 1982 och föreställer en av medlemmarna i punkbandet Grisen Skriker. Och det är just sådant här som är så kul med Planket. Att få se alla dessa bilder och att får träffa alla dessa fotografer. Även om du inte sysslar med foto på heltid. 

Det finns en speciell stil hos vissa av den äldre skolans fotografer som är ganska kul att se. Jag brukar kalla dem för Strömholm-generationen. De klär sig gärna i fotovästar, fiskehattar, runda kulturglasögon och promenadvänliga skor. De kan också ha rakade huvuden, utanpåhängande skjortor och jeans.

Det var närmre 30 grader varmt på lördagen när jag besökte Planket. Vissa hade haft tur (eller om det var smart planering) och ställde ut på den delen av planket som låg i skugga under hela dagen. Tillsammans med en rejäl stol att sitta på, liksom medhavd mat och dryck, såg en del ut att ha det riktigt trivsamt.

Många erbjöd försäljning av sina bilder. Fast jag tror i ärlighetens namn att få bilder såldes. 

Min kompis Jimmy Dovholt är en mycket skötsam herre. Därför källsorterade han givetvis sitt skräp innan han lämnade utställningen. Något som gjorde att han senare förtjänade förfriskningar på några av Södermalms hippaste (eller inte) sjapp.

SE BILDEN: Om gatufoto och mitt Orten-projekt i snigelfart

I senaste numret av Fotosidan Magasin intervjuas Magnus Fröderberg och jag om gatufoto. Vi fick också äran att bedöma ett antal inskickade bilder från Fotosidans medlemmar. Det var roligt att snacka om gatufoto och kul att se bilderna. Jag tycker också att reportern Peter Wiklund lyckades sila fram det bästa ur våra långa och kanske inte helt stringenta resonemang. Imponerande. 

Även om gatufoto är det jag brinner allra mest för, så tycker jag också det är riktigt kul med dokumentärfoto och porträtt. För att få utlopp för detta håller jag bland annat på med ett projekt om förorten Akalla, där jag bor (vilket trogna läsare redan känner till). Det är visserligen ett projekt som går i snigelfart, det får jag medge. Men, förhoppningsvis kan det över tid bli något intressant av det hela (här kan ni se hur långt jag har kommit).

När jag arbetar med projektet jobbar jag på ett liknande sätt som när jag gatufotograferar. Det vill säga genom att ta långa promenader med kameran skjutklar i handen. Det som skiljer sig åt är att jag mycket oftare frågar om lov. Plus att jag även arrangerar uppställda porträtt.  

I den här bloggposten kan ni se ett par bilder som jag knäppte nu i helgen. Under en promenad stötte jag nämligen på ett gäng mongoliska brottare som övade inför den mongoliska nationaldagen om ett par veckor. Då är det tydligen tradition att hålla brottningstvävlingar, fick jag veta.  

Det är sådant här som är så jäkla kul med den här typen av projekt. Du får en chans att prata med folk, lära dig något nytt. Fast jag ska inte sticka under stol med att det också är det svåraste. För det är inte alltid helt lätt att närma sig främmande människor på det här sättet. Ganska ofta får jag nämligen ett nej som svar. 

Samtidigt, om det är för enkelt blir det sällan bra (kan jag tycka). Då är det lätt att man slarvar och inte tar fotograferandet på lika stort allvar. Så ett visst motstånd och lite nervositet kan rent av vara en fördel i sammanhanget. Då skärper i alla fall jag till mig. 

Nördfakta: Bilderna är tagna med Fujifilm X-T4 och Fujinon 18mm/f 1,4.  En utmärkt snabb och träffsäker kombo för den här sortens motiv. Dessutom har gluggen skön bokeh.

SE BILDEN: Filmintervju med Malin Jochumsen - gatufotografen som föredrar vintern

För ett tag sedan publicerade jag en kort teaser/bakom kulisserna-video med Malin Jochumsen. Den vinterälskande gatufotografen. Videon var en liten försmak av Magnus Fröderbergs och min gemensamma intervjufilm som vi höll på med då. Nu är filmen klar och ni kan avnjuta den här under. 

Filmen om Malin ingår i ett projekt som Magnus och jag håller på med där vi bland annat gör ett antal filmintervjuer med vad vi tycker är intressanta svenska gatufotografer. I filmerna får dom berätta om sig själva och om sitt fotograferande. Det kommer alltså fler sådana här filmer framöver.  

Vi har även andra spännande planer på gång som också ingår i projektet. Så, håll utkik här på Fotosidan och i sociala kanaler om du är intresserad av gatufotografins ädla konst. 

Fler av Malin Jochumsens bilder kan du se på hennes portfoliosida och på Instagram:

Portfolio
https://mjochumsen.fotosidan.se

Instagram
https://www.instagram.com/malinjochumsen

På Fotosidan Poddradio finns också en längre intervju med Malin.