Vardagsnära dokumentärfotografi lever och frodas
Det händer att jag delar bilder i olika ”du vet om att du är från…”-grupper på Facebook. De mest uppskattade bilderna brukar vara vardagsnära dokumentärbilder som har några år på nacken och som helst föreställer människor i miljö. De brukar leda till igenkännanden, många kommentarer och glada tillrop från betraktarna.
Framförallt tycker jag att det är roligt att dela bilder bland människor som inte är intresserade av fototeknik. Då får jag sällan eller aldrig kommentarer om vilken kamera, eller objektiv som jag använt eller hur många pixlar en bild har. Bilderna brukar istället leda till intressanta kommentarer om vem eller vilka som finns med, eller om miljöer och butiker som inte längre finns kvar.
Bilderna i det här inlägget spänner över en tioårs-period. En del tog jag med intentionen att de skulle vara gatufoto, men i och med att de nödvändiga ögonblicken saknades sorterades de bort och hamnade i slaskmappen. Men över tid har många av bilderna i slaskmappen mognat till och blivit tidsdokument över en svunnen tid, och de har fått ett dokumentärt värde som tilltalar en större grupp än den initiala. På sikt kommer en del av de bilderna att ingå i en bok om de första decennierna i Huskvarna på 2000-talet.
Text och foto: Mikael Good
Jens S Jensens bilder från Hammarkullen återkommer jag ofta till; som ju är en sådan typ av bilder.
Jens S. Jensen bilder är utmärkta tidsdokument från en svunnen tid, men min stora förebild är Josef Koudelka, han är facit för dokumentärfoto, framförallt för hans sätt att närma sig sina medmänniskor och vinna deras förtroende. Hans bok gypsies är ett mästerverk som jag ofta återkommer till och som har betytt mycket för mitt sätta att fotografera och närma mig dem jag möter..
/Mikael
/ Bengt H.