Ljuddogma - långa rader av 200 grammare!
Om du frågar mig vad jag helst väljer mellan formaten CD och Vinyl så är mitt svar; Vinyl :) Det valet har främst tre orsaker: För det första så gillar jag det större formatet, för det andra så gillar jag lukten av vinyl och för det tredje så kommer jag att kunna lyssna på skivorna när jag är riktigt gammal! Jag har några CD-skivor som jag köpte i början av 90-talet och de är tyvärr olyssningsbara idag, men som tur är har jag dem även på vinyl :)
Det bär mig verkligen emot att
betala 189 spänn för en liten plastbit med ettor och nollor... Men jag
är å
andra sidan mer än villig att betala 189 spänn för en ny färsk hederlig 200 grams
vinylskiva!
200 grammare i
långa rader © Mikael Good
Vi behöver inte gå in på någon diskussion om vilket ljudformat som är bäst, den diskussionen överlåter vi till audiofiler och ljudgeeks på andra forum och bloggar. Även om jag enligt en erkänd högtalarbyggare har den bästa lågprisutrustningen som han lyssnat på så är jag ingen audiofil utan först och främst en musiklyssnare. Jag har en bra stereo för mina behov och jag är faktiskt mycket nöjd med det ljudet som mina rörförstärkare, högtalare och min skivspelare presterar. Men jag lyssnar mycket hellre på en dåligt inspelad men bra skiva i mono än en perfekt men könlös inspelning i stereo. Jag är mer intresserad av musiken än att lyssna på de olika nyanserna i ljudbilden.
Den som följt min blogg vet att jag har ganska så blandad musiksmak, på vinyl så ligger tonvikten dock på gamla bluesskivor, jag har nog samlat på mig 250-300 bluesskivor av mina totalt 1000 vinylskivor. Det har blivit många resor till Göteborg, Stockholm och London genom åren på jakt efter vissa skivor. De senaste åren har jag inte lagt så mycket pengar på musikinköp, delvis för att jag inte har tid att lyssna seriöst på musik och för att vinylen har fått lite av en renässans med stigande begagnatpriser som följd. Borta är den tid på 90-talet då jag fyndade bra vinyl för 10 kronor skivan :)
En riktigt bra fyrklöver med blues © Mikael
Good
Nu väntar jag bara på att barnen ska bli lite större så att jag kan montera upp min nedpackade ljudutrustning och få möjlighet att njuta av mina vinylskivor igen! Varma rörförstärkare och små nyfikna barnhänder är ingen bra kombination. Håll med om att vinylskivor, skivspelare och rörförstärkare är lite av ljuddogma :)
Don´t Forget The Cream! © Mikael Good
Dagens låt: Muddy Waters - You Can't Lose What You Ain't Never Had
//Chasid
//Chasid
Helt kort: Håller med dig till 100%
H/ Ronny Persson Helsingborg
//Chasid
Har ingen rörförstärkare, men jag gillar det ljud jag har hemma. De flesta delarna har minst 20 år på nacken... fungerar problemfritt.
//Chasid
Och just idag beslutades det om en ombyggnation på jobbet. Ut åker en gammal musikanläggning, med b.l.a ett par "Karlsson" högtalare ( Kommer någon ihåg dom ? ) Dom tiggde jag till mig :-) Passar utmärkt , då mina gamla högtalare pajade för ett par år sedan.
Så snart kan jag oxå lyssna på mina gamla godingar.
//Farbror Barbro
//Chasid
Tja. Diskussionen om vinyl vs digital, rör vs transistor etc är det som på nätet kommer närmast revolverdueller har jag märkt. Själva skänkte vi bort skivspelare, förstärkare och samlingen vinylskivor när vi flyttade till Canada. I dag föredrar jag MP3-spelare. Därför att det är så jäkla bekvämt, och som du lyssnar jag till musiken, inte till övertonspektrat.
Men visst är en rörförstärkare och en gammaldags skivspelare med tung tallrik sexigare :-)
Debatten om rör kontra transistor är precis som du skriver infekterad och om man föredrar det ena eller det andra är inget annat än en smaksak!
Jag föredrar faktiskt MP3 framför CD och faktum är att MP3 är det ljudformat som jag lyssnar mest till! Men att lyssna på vinyl i finfåtöljen är både avstressande och det skänker mitt öra njutning.
//Chasid