EMPIRE 21 Strikes Back

Det har hänt ett otal gånger i musikhistorien att en riktigt bra skiva som aldrig nådde listorna upptäcks på nytt och får ett nytt liv och når en större publik. En platta som borde få den chansen är EMPIRE 21.

Senhösten 2014 släppte det svenska hårdrocksbandet EMPIRE 21 sin självbetitlade debutskiva. Trots att skivan hyllades av recensenterna fick den aldrig ordentligt med luft under vingarna och lyfte aldrig. Men en liten och trogen skara som anser att EMPIRE 21 är ett av 2000-talets bästa skivsläpp vad gäller tyngre musik har regelbundet promotat den i olika medier med förhoppningen att fler ska upptäcka den.

Jag föreslår att du letar upp EMPIRE 21 på Spotify och ger den en genomlyssning. Gillar du tyngre rock kommer du nog inte att bli besviken. Tyvärr är Spotify dåliga på att betala artister för deras musik. Det bästa sättet att stödja artister och se till så att ny musik släpps i framtiden är genom att köpa skivor. Vad gäller EMPIRE 21 finns den fortfarande att få tag på CD, och den går att ladda ned på iTunes. Tyvärr finns den inte på vinyl, men om intresset för skivan blir tillräckligt stort kanske det inte är omöjligt med en nyutgåva på vinyl!

Ett smakprov från skivan - EMPIRE 21 - "All Is Lost"

Text och Foto: Mikael Good

Jag vill tillbaka till Rigas bakgårdar

Jag läser reportage efter reportage, artikel efter artikel. Ett envist rabblande av vackert klädda ord och meningar men ack så tomma. Barn som bedjande stirrar in i mina ögon från bilder utan vare sig närvaro och passion. Texterna rör mig inte i ryggen och det enda som de gör är att framkalla en djup suck i mitt inre.

Jag vill komma in under ytan. Jag vill ha ett riktigt urklipp ur verkligheten. Fyllt med glödande passion och närvaron av en brinnande penna som skriver på ett sådant sätt att jag tvingas in i berättelsen och fastnar i den. Får jag det, ja då ska jag börja ge igen.

Jag längtar tillbaka till Rigas bakgårdar. Jag längtar efter att få umgås fram bilder och texter och åter låta skaparglöden och passionen få leda mig framåt så att jag får lämna det som skett långt bakom mig.

Aleksey Myakishev har en ny hemsida: http://myakishev.viewbook.com/ kolla in den det är en order.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights reserved.

Till alla er som längtar efter en varm kram

När jag hade hoppats på en gnutta empati möttes jag mest av munhuggande. Raderade en elak kommentarer där jag blev kallad för rättshaverits och en där min mandom blev ifrågasatt. Med en lätt ilsken men dock bestämd knapptryckning raderade jag till sist hela texten. Jag är tacksam för den friheten. Man kan inte vinna allas hjärtan men har man en gång vunnit frihet då har man vunnit allt.

Jag har tämjt min ungdoms vrede. Istället för att den okontrollerat kokar över har jag lärt mig att projicera den precis som när man brygger en perfekt kopp presso på en varm och rödglödgad spisplatta. Vreden kommer nu andra till gagn. Den har blivit empatisk. Det är en motsägelse men för mig fungerar det. Jag har fått vara med och hjälpa många fattiga och förtryckta. Över 2100 verser i Bibeln handlar om fattiga och förtryckta. Gud står på deras sida.

Hur jag än försöker kan jag inte alltid försvara mig trots att jag i grund och botten är en fighter. Jag blir bara känsligare med åren och ju mer jag anstränger mig desto mer inser jag att man till syende och sist är utlämnad åt skapandet och det som har hänt och alla de modiga änglarna som ständigt vakar över varje steg som jag tar. Allt det andra är lätt overkligt och i många fall helt oväsentligt. Alla kan hata, det är egentligen väldigt enkelt. Att älska, glömma och förlåta är däremot en svår gåta som måste lösas innan det sista andetaget dras.

Det händer att man snubblar över oväntade saker i livet. Precis som en gammal farbror vars prostata envist gör sig påmind om natten och som sakta snubblar sig fram till toaletten i nattens mörker.

Jag rullar sakta genom ett evighetslångt Huskvarna på min cykel. Själv är jag allt annat än evig. Spegeln har slutat ljuga för mig. Jag orkar inte att hålla in magen längre och varför ska jag egentligen göra det nu när jag passerat 40? Men trots min ålder och mina begynnande ålderskrämpor drivs jag fortfarande av samma ungdomliga lust att skapa.

Har man egentligen den minsta lust att se hela sammanhanget genom alla mörka charader som spelas av alla män och kvinnor med makt? Är sammanhanget synligt för oss alla? Bryr vi oss? Svensk sjukvård har gått från att vara en av världens bästa till att bli en välanvänd vuxenblöja som slängts bort på en smutsig bakgård på bara några få år. Internationella riskkapitalbolag roffar girigt åt sig alla russinen från sjukvårdskakan och lämnar bara kvar de torra smulorna till oss skattebetalare. Svensk sjukvård har blivit cynisk sedan girigheten drev omtanken på flykt. 

När jag drack och härjade som värst på 90-talet brukade jag längta efter någon att krama om när jag vaknade som ett grått och hålögt vrak med smak av askfat framåt lördagseftermiddagen. Jag är helt nykter sedan 13 år och nu har jag ständigt den där varma kramen inom räckhåll. Den är inte alltid synlig men den är ständigt närvarande i mitt liv.

Hösten, en författare kallade den här för mig så trista, regniga och kalla årstiden för en öppen årstid. Vem vet, han kanske hade rätt ändå. Ibland måste man beskriva verkligheten som man önskar att den var och inte bara i efterhand beskriva hur den blev.

Text och foto: © Mikael Good.

Ljuddogma - långa rader av 200 grammare!

Om du frågar mig vad jag helst väljer mellan formaten CD och Vinyl så är mitt svar; Vinyl :) Det valet har främst tre orsaker: För det första så gillar jag det större formatet, för det andra så gillar jag lukten av vinyl och för det tredje så kommer jag att kunna lyssna på skivorna när jag är riktigt gammal! Jag har några CD-skivor som jag köpte i början av 90-talet och de är tyvärr olyssningsbara idag, men som tur är har jag dem även på vinyl :)

Det bär mig verkligen emot att betala 189 spänn för en liten plastbit med ettor och nollor... Men jag är å andra sidan mer än villig att betala 189 spänn för en ny färsk hederlig 200 grams vinylskiva!


200 grammare i långa rader © Mikael Good

Vi behöver inte gå in på någon diskussion om vilket ljudformat som är bäst, den diskussionen överlåter vi till audiofiler och ljudgeeks på andra forum och bloggar. Även om jag enligt en erkänd högtalarbyggare har den bästa lågprisutrustningen som han lyssnat på så är jag ingen audiofil utan först och främst en musiklyssnare. Jag har en bra stereo för mina behov och jag är faktiskt mycket nöjd med det ljudet som mina rörförstärkare, högtalare och min skivspelare presterar. Men jag lyssnar mycket hellre på en dåligt inspelad men bra skiva i mono än en perfekt men könlös inspelning i stereo. Jag är mer intresserad av musiken än att lyssna på de olika nyanserna i ljudbilden.

Den som följt min blogg vet att jag har ganska så blandad musiksmak, på vinyl så ligger tonvikten dock på gamla bluesskivor, jag har nog samlat på mig 250-300 bluesskivor av mina totalt 1000 vinylskivor. Det har blivit många resor till Göteborg, Stockholm och London genom åren på jakt efter vissa skivor. De senaste åren har jag inte lagt så mycket pengar på musikinköp, delvis för att jag inte har tid att lyssna seriöst på musik och för att vinylen har fått lite av en renässans med stigande begagnatpriser som följd. Borta är den tid på 90-talet då jag fyndade bra vinyl för 10 kronor skivan :)


En riktigt bra fyrklöver med blues © Mikael Good

Nu väntar jag bara på att barnen ska bli lite större så att jag kan montera upp min nedpackade ljudutrustning och få möjlighet att njuta av mina vinylskivor igen! Varma rörförstärkare och små nyfikna barnhänder är ingen bra kombination. Håll med om att vinylskivor, skivspelare och rörförstärkare är lite av ljuddogma :)

Don´t Forget The Cream! © Mikael Good

Dagens låt: Muddy Waters - You Can't Lose What You Ain't Never Had

//Chasid