Jag har inte råd med det...
Var inte något ovanligt uttryck för tio - tjugo år sedan men i dagens samhälle har det nästan blivit fult att säga att jag inte har råd. Då är det många som väljer att svälja förtreten och handlar på avbetalning istället! Men ju mer saker som vi köper på avbetalning enligt devisen köp nu betala om 48 månader så växer den privata skuldbördan och det gör privatekonomin väldigt känslig för förändringar. Vad händer egentligen med privatekonomin om räntan går upp ett par procentenheter eller om man blir av med jobbet om man har lånat för mycket?
Finansministern råder oss att konsumera mera men tyvärr sker mycket av den ökade konsumtionen på lånade medel. Lyd inte finansministerns ovanligt dåliga råd även om det rent kortsiktigt är bra för statsfinanserna, du riskerar bara att själv hamna i skuldfällan på lång sikt... Gör istället som folk gjort i alla tider, spara ihop dina pengar och när du har tillräckligt med pengar antingen på banken eller i madrassen, ja då är det dags att handla och då gärna begagnat om du nu behöver fler prylar d.v.s! Kom ihåg att det inte är fult att säga – Jag har inte råd med det!
Konsumtionssamhället © Mikael Good, 2010
Dagens låt: Rachid Taha - Rock El Casbah
//Chasid
//Chasid
MVH synnöve
//Chasid
Idag får man oftast konstiga blickar om man säger att man vill betala kontant. Jag vet inte hur många gångar jag har fått upprepa att jag betalar kontant när jag har handlat på någon av våra elektronikkedjor. Så fort jag sagt ordet kontant, kommer massor av förslag att jag kan skaffa det ena kortet efter det andra. Jag kan dela upp betalningen. Jag behöver inte betala nu utan efter jul, nyår, påsk eller efter semestern. Precis som om jag skulle ha mer pengar då.
Fördelen att spara till det man vill köpa är att jag hinner tänka efter under en längre tid om jag verkligen vill genomföra köpet.
/Gunnar
Jag tycker faktiskt att det är roligare att köpa en dyr pryl som jag verkligen behöver om jag får spara och gneta lite för att få råd med den :)
//Chasid
Om man, istället för att konsumera pryttlar, lägger "pengarna" på ledig tid så känns det som att man är en kuf.
Philip Blond, en rätt vettig konservativ tänkare beskrev det tydligt, som att vi har bytt ut friheten mot kreditkort.
Skolka från jobbet oftare och fota/umgås med barnen/ligg med någon osv, lite mer.
//Chasid
Använder grejerna tills dom är helt slut. Slängs aldeles för mycke prylar idag.
Kan ibland bli illamående av all konsumtionshets.
Jag har inte råd, men är inte mindre lycklig för det.
/Christoffer.
Jag försöker att i den mån jag har råd med det köpa kvalitet och framförallt är jag noga med att köpa produkter som är tillverkade i länder där arbetarna får skäligt betalt för sitt jobb och har bra arbetsförhållanden! Undrar just när vi får rättvisemärkta kameror och objektiv?!?
//Chasid
Du behöver inte ha gjort något fel. Någon annan ändrar spelreglerna och då är du KÖRD! Ingen hjälp finns att få mer än i den okunniges fantasi.
//Chasid
//Chasid
Ska väl tilläggas att jag tyvärr inte är den bästa begagnathandlaren och jag har tyvärr en förkärlek för prylar, men jag är långt ifrån någon impulshandlare. Försöker gärna handla "rätt", så mycket prestanda/krona jag kan få ut av det jag har råd att köpa, så man blir nöjd och slipper ångra sig senare för att göra nya inköp! Då det kan bli en och annan dyr pryl så sparar jag oftast ihop en större summa, sen kan det bli att man tar en del på avbetalning, som man senare jobbar av så fort man kan...INNAN man gör nästa inköp.
Att betala av det man har på avbetalning innan man köper nästa grej är en bra regel!
//Chasid
//Chasid
Men! Det är inte fult att vara fattig här. Inte alls fult att säga: "Jag skulle gärna vilja... men jag har inte råd." Ingen ser ned på dig för det.
Det är rätt lätt att få låna pengar här, ifall man har en regelbunden inkomst. Men jag vet inte i vilken grad folk faller för frestelsen att förköpa sig, det är i alla fall inget jag hört eller läst om på samma sätt som i Sverige.
Jag har funderat mycket över det här, och en sak jag tyckt mig märka är att människor här på ett rätt oreflekterat sätt ser det som naturligt att man tar ansvar för sig själv. Och det är väl vad det handlar om: att vara medveten om att man faktiskt har ansvar för sig själv och sina egna val. Även när man faller för frestelsen av ett snabbt lån, t ex. Det är en hård läxa för många i Sverige att lära. I Sverige är nästan allt alltid någon annans fel. Jag har aldrig levt själv efter den principen.
//Chasid
Och det handlar inte heller om statskassan, för vill man måna om den kan man ju höja skatten. Nej, det handlar om alla företag, arbetsgivare, arbetstagare som har sin lön genom att hjulen snurrar. För dem, är konsumtionen viktig!!
Sedan är det upp till var och en hur och vad man konsumerar. Fritt val, och ansvar!! Jobblinjen är det enda rätta, för att skapa jobbtillfällen och inkomster!!
Den som tänker på "statskassan" kan ju höja skatten. De som idag fått en 2000 kronor mer i plånboken per månad för nog beakta alternativet.
Det finns många gamla rättesnören, som att "rätta mun efter massäck". eller "lagom är bäst" etc..... Men att koppla detta till vår finansminister blir ju helt fel. Det enskilda ansvaret är det som gäller!!
Lön eller bidrag, båda skapar konsumtion. Men fråntar inte den enskilde ansvaret....
Det du beskriver är "Lyxfällan", och har inte med finansministern att göra utan individen. Jobblinjen skapar möjligheter, för alla!!
Jag är väl medveten om att det är högst ovanligt att en borgerlig skribent är såpass regeringskritisk som jag är men jag har sedan länge gjort mig av med de politiska skygglapparna som begränsade mitt tänkande.
//Chasid
Vad gäller att sänkt skatt för att rätta till samhälliga problem, så ser man snabbt att ca 2/3 fått några tusenlappar till i plånboken, dvs tillräckligt många för att förhoppningsvis få förnyat förtroende i valet. Resten är snudd på fattiga, så vad gäller privatkonsumtion går det kanske på ett ut = ingen vill anställa ändå = klyftorna ökar. Jag har jobbat med att hjälpa människor i denna samhällsklass och det är något jag unnar alla som har en inställning att sänka skatten för att få fart på Sverige. Det finns ett talesätt som jag gillar; innan man är säker är man oftast tvärsäker. Solidaritet är inte lika med rättvisa. Rättvisa är att dela korven i lika många lika stora delar som det finns munnar att mätta. Solidaritet är att ta reda på vem som är hungrigast innan man delar så att de kan få en lite större bit. Jag har inte träffat någon som varit arbetsskygg, utan av ett otal anledningar har man hamnat utanför arbetsmarknaden. Ibland har det varit självförvållat, men till och med våra fångar har tidsbestämda straff. Kanske arbetslinjen med lägstalön iform av hushållsnära tjänster är lösningen? Ptja? USA vårt rättesnöre och föredöme på jorden (lätt ironi) är numer även bank och bilfabriksdelägare. Så bra går det med oreglerad kapitalism, att staten får ta till socialistiska åtgärder för att rädda enskilda människor.