Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Jag har inte råd med det...

Var inte något ovanligt uttryck för tio - tjugo år sedan men i dagens samhälle har det nästan blivit fult att säga att jag inte har råd. Då är det många som väljer att svälja förtreten och handlar på avbetalning istället! Men ju mer saker som vi köper på avbetalning enligt devisen köp nu betala om 48 månader så växer den privata skuldbördan och det gör privatekonomin väldigt känslig för förändringar. Vad händer egentligen med privatekonomin om räntan går upp ett par procentenheter eller om man blir av med jobbet om man har lånat för mycket?

Finansministern råder oss att konsumera mera men tyvärr sker mycket av den ökade konsumtionen på lånade medel. Lyd inte finansministerns ovanligt dåliga råd även om det rent kortsiktigt är bra för statsfinanserna, du riskerar bara att själv hamna i skuldfällan på lång sikt... Gör istället som folk gjort i alla tider, spara ihop dina pengar och när du har tillräckligt med pengar antingen på banken eller i madrassen, ja då är det dags att handla och då gärna begagnat om du nu behöver fler prylar d.v.s! Kom ihåg att det inte är fult att säga – Jag har inte råd med det!


Konsumtionssamhället © Mikael Good, 2010

Dagens låt: Rachid Taha - Rock El Casbah

//Chasid

Inlagt 2010-04-23 10:17 | Läst 10379 ggr. | Permalink

"Och mitt inlägg var övrigt ett kanske otydligt och plumpt, men icke desto mindre ett skämt. Jag hyllar definitivt principen att välja efter plånboken. Har nära som av olika anledning hamnat i situationer pga yvighet i sin privata konsumtion, eller kanske mera rätt får ärva efter en vidlyftig andra hälft. Har heller inga kymmer att säga rakt ut att det ligger utanför min plånbok. Tvärtom finns det en sport i att vara resurssnål. Om man driver en hobby till den nivån där alla intressen blir en materialsport, finns nada utrymme för en andra hobby. Har man som jag hifi och mc som primära intressen och sedan genom god väns försorg dragits ned i även detta träsk, inser man snabbt antingen har man ett skapligt apanage, kapital eller så sätter en lagom ambitionsnivå för respektive hobby. Mitt släktträd rymmer vare sig Bernadotte eller Silfversköld, avkastning på kapital hade ett lömskt minustecken framför sig i senaste deklarationen, så jag har fått förlita mig till en förvärvslön och sinne för vettiga affärer på begagnatmarknaden. Hoppas detta klargjorde min egentliga hållning kring privatkonsumtion. Vad gäller att sänkt skatt för att rätta till samhälliga problem, så ser man snabbt att ca 2/3 fått några tusenlappar till i plånboken, dvs tillräckligt många för att förhoppningsvis få förnyat förtroende i valet. Resten är snudd på fattiga, så vad gäller privatkonsumtion går det kanske på ett ut = ingen vill anställa ändå = klyftorna ökar. Jag har jobbat med att hjälpa människor i denna samhällsklass och det är något jag unnar alla som har en inställning att sänka skatten för att få fart på Sverige. Det finns ett talesätt som jag gillar; innan man är säker är man oftast tvärsäker. Solidaritet är inte lika med rättvisa. Rättvisa är att dela korven i lika många lika stora delar som det finns munnar att mätta. Solidaritet är att ta reda på vem som är hungrigast innan man delar så att de kan få en lite större bit. Jag har inte träffat någon som varit arbetsskygg, utan av ett otal anledningar har man hamnat utanför arbetsmarknaden. Ibland har det varit självförvållat, men till och med våra fångar har tidsbestämda straff. Kanske arbetslinjen med lägstalön iform av hushållsnära tjänster är lösningen? Ptja? USA vårt rättesnöre och föredöme på jorden (lätt ironi) är numer även bank och bilfabriksdelägare. Så bra går det med oreglerad kapitalism, att staten får ta till socialistiska åtgärder för att rädda enskilda människor."


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Du har rätt. Att låna för att köpa hus eller studier är vi ju mer eller mindre tvungna att göra. Men annars så ska man låta bli, det är alltför många som hamnat i "skuldfällan".
Svar från Chasid 2010-04-23 11:32
Att låna till hus, bostadsrätt eller studier är helt ok enligt mina egna låneregler men att låna till konsumtion det undviker jag, trots att Anders Borg tycker något annat!
//Chasid
Jag ryser när jag läser på bilden din, tänk allt de lurer folk till att köpa på avbetalning.
MVH synnöve
Svar från Chasid 2010-04-23 11:33
Allt går att sälja med mördande reklam, även lån!
//Chasid
Problemet är att det är väldigt lätt att få kredit och ta lån idag. Förr fick man stå med mössan i hand hos banken där man noga gick igenom om man kunde få ett lån eller inte. Det fanns tid till eftertanke om man verkligen ville låna pengar eller inte.

Idag får man oftast konstiga blickar om man säger att man vill betala kontant. Jag vet inte hur många gångar jag har fått upprepa att jag betalar kontant när jag har handlat på någon av våra elektronikkedjor. Så fort jag sagt ordet kontant, kommer massor av förslag att jag kan skaffa det ena kortet efter det andra. Jag kan dela upp betalningen. Jag behöver inte betala nu utan efter jul, nyår, påsk eller efter semestern. Precis som om jag skulle ha mer pengar då.

Fördelen att spara till det man vill köpa är att jag hinner tänka efter under en längre tid om jag verkligen vill genomföra köpet.

/Gunnar
Svar från Chasid 2010-04-23 11:36
Om man ska låna till ett hus får man fortfarande stå snällt med mössan i hand på banken, men om man vill låna till en dyr bil, elektronikgrejer eller möbler så är det nästan alltid möjligt att få kredit per omgående...

Jag tycker faktiskt att det är roligare att köpa en dyr pryl som jag verkligen behöver om jag får spara och gneta lite för att få råd med den :)
//Chasid
Är det inte lite fult idag att leva?
Om man, istället för att konsumera pryttlar, lägger "pengarna" på ledig tid så känns det som att man är en kuf.
Philip Blond, en rätt vettig konservativ tänkare beskrev det tydligt, som att vi har bytt ut friheten mot kreditkort.

Skolka från jobbet oftare och fota/umgås med barnen/ligg med någon osv, lite mer.
Svar från Chasid 2010-04-23 11:48
Det är nog tyvärr lite fult att leva idag... Det gäller att göra karriär och tjäna mycket pengar så att man kan köpa sig tröst iform av dyra prylar och semesteresor. Men jag skulle nog aldrig kunna tänka mig att skolka från ett jobb för att få mer fritid, då är det bättre att byta ut ett jobb som inskränker friheten till ett jobb som ger mer frihet och fritid :) Men tyvärr är allt för många i vårt samhälle inne i ekorrhjulen och springer, de kommer att komma ur det först när de tappar fotfästet och kraschar in i väggen...
//Chasid
Så sant så! Jag köper aldrig på avbetalning. Har sällan råd att köpa grejer men å andra sidan så föröker jag köpa kvalite när jag väl gör det.
Använder grejerna tills dom är helt slut. Slängs aldeles för mycke prylar idag.
Kan ibland bli illamående av all konsumtionshets.
Jag har inte råd, men är inte mindre lycklig för det.

/Christoffer.
Svar från Chasid 2010-04-23 13:21
I ärlighetens namn så händer det att jag köper på avbetalning, senast så var det en bil som min fru och jag köpte på det sättet men när vi hade sparat ihop tillräckligt med pengar efter ett halvår så löste vi lånet för att slippa alla extrakostnader!

Jag försöker att i den mån jag har råd med det köpa kvalitet och framförallt är jag noga med att köpa produkter som är tillverkade i länder där arbetarna får skäligt betalt för sitt jobb och har bra arbetsförhållanden! Undrar just när vi får rättvisemärkta kameror och objektiv?!?
//Chasid
När allt faller runt omkring så är du ensammast i världen. Tro inte på ett socialt skyddsnät.
Du behöver inte ha gjort något fel. Någon annan ändrar spelreglerna och då är du KÖRD! Ingen hjälp finns att få mer än i den okunniges fantasi.
Svar från Chasid 2010-04-23 13:29
Jag är aldrig ensam även om allt skulle falla ned runt omkring mig! Jag är en överlevare som har varit med om alldeles för mycket i livet och det kan aldrig bli värre än det varit :) Att bli varslad från mitt jobb såg jag som en möjlighet att försöka göra det som jag egentligen vill och även om jag själv inte tjänar så speciellt mycket pengar har jag fått vara med och dra in riktigt stora belopp till behövande medmänniskor :)
//Chasid
2010-04-23 14:07   El Proffesore
Nu är du helt klart inne på rätt spår grabben,,,Börja bara inte attt dravla en massa om kameror och annat skit,,,
Svar från Chasid 2010-04-23 17:23
Dravlet är redan igång :)
//Chasid
Tänkvärt inlägg helt klart och håller med. Förstår inte att det kan vara så lätt att låna pengar som det är idag? Visst att man ska bevlija lån osv, men när man ser på tex Lyxfällan på tv, då undrar man ju hur dessa personer lyckas komma över nya lån hela tiden! Det borde inte vara möjligt att ta nya lån för att finansiera gamla om och om och om igen. Görs inga kreditupplysningar eller liknande?

Ska väl tilläggas att jag tyvärr inte är den bästa begagnathandlaren och jag har tyvärr en förkärlek för prylar, men jag är långt ifrån någon impulshandlare. Försöker gärna handla "rätt", så mycket prestanda/krona jag kan få ut av det jag har råd att köpa, så man blir nöjd och slipper ångra sig senare för att göra nya inköp! Då det kan bli en och annan dyr pryl så sparar jag oftast ihop en större summa, sen kan det bli att man tar en del på avbetalning, som man senare jobbar av så fort man kan...INNAN man gör nästa inköp.
Svar från Chasid 2010-04-23 17:26
Det är svårt att låna till hus men allt för lätt att låna till konsumtion och det tyvärr allt för många som vill ha allt utan att de kan betala för det... Men de som lånar ut pengar till konsumtion gnuggar säkert händerna, de har verkligen goda tider.

Att betala av det man har på avbetalning innan man köper nästa grej är en bra regel!
//Chasid
Ähh, tusan. När det gäller privatkonsumtion kör jag med hängsle och livrem; jag skiter så länge hängslena bär, sen drar jag åt ett hack på livremmen och kan skita lite till......
Svar från Chasid 2010-04-25 11:35
Har man bara ett jobb så går det säkert bra att leva så men vad händer den dagen då jobbet försvinner?
//Chasid
Där jag lever nu finns en delvis annan inställning till pengar. Spridningen är mycket större, det finns massor av folk som har otroligt mycket pengar. Men också många som måste gå till "The food bank" (ett slags motsvarighet till svenska kyrkans diakoner, fastän inget religiöst) för att få lite extra mat till barna.

Men! Det är inte fult att vara fattig här. Inte alls fult att säga: "Jag skulle gärna vilja... men jag har inte råd." Ingen ser ned på dig för det.

Det är rätt lätt att få låna pengar här, ifall man har en regelbunden inkomst. Men jag vet inte i vilken grad folk faller för frestelsen att förköpa sig, det är i alla fall inget jag hört eller läst om på samma sätt som i Sverige.

Jag har funderat mycket över det här, och en sak jag tyckt mig märka är att människor här på ett rätt oreflekterat sätt ser det som naturligt att man tar ansvar för sig själv. Och det är väl vad det handlar om: att vara medveten om att man faktiskt har ansvar för sig själv och sina egna val. Även när man faller för frestelsen av ett snabbt lån, t ex. Det är en hård läxa för många i Sverige att lära. I Sverige är nästan allt alltid någon annans fel. Jag har aldrig levt själv efter den principen.
Svar från Chasid 2010-04-25 11:38
Det låter lite som det var i Sverige i början av 1990-talet innan konsumtionshysterin satt fart!
//Chasid
Det är säkert inte så att vår finansminister uppmanar till konsumtion på lånde pengar. Utan om att det är konsumtion, handel som håller sverige igång.
Och det handlar inte heller om statskassan, för vill man måna om den kan man ju höja skatten. Nej, det handlar om alla företag, arbetsgivare, arbetstagare som har sin lön genom att hjulen snurrar. För dem, är konsumtionen viktig!!

Sedan är det upp till var och en hur och vad man konsumerar. Fritt val, och ansvar!! Jobblinjen är det enda rätta, för att skapa jobbtillfällen och inkomster!!
Den som tänker på "statskassan" kan ju höja skatten. De som idag fått en 2000 kronor mer i plånboken per månad för nog beakta alternativet.

Det finns många gamla rättesnören, som att "rätta mun efter massäck". eller "lagom är bäst" etc..... Men att koppla detta till vår finansminister blir ju helt fel. Det enskilda ansvaret är det som gäller!!
Lön eller bidrag, båda skapar konsumtion. Men fråntar inte den enskilde ansvaret....

Det du beskriver är "Lyxfällan", och har inte med finansministern att göra utan individen. Jobblinjen skapar möjligheter, för alla!!
Svar från Chasid 2010-04-25 11:48
Finansministern själv har finansierat en stor skattesänkning med lånade medel och det är ganska så klart att han vill att vi konsumerar för lånade pengar. Politiker tänker i fyra års perioder och inte på vad som är bra för Sverige på lång sikt! Jag står på den borgerliga sidan även om det inte finns något parti för mig att rösta på där längre och jag tycker att borgarna behöver använda hjärtat lite mer och bekämpa fattigdom och orättvisor istället för att hela tiden sänka skatterna för de bäst bemedlade... Jag tycker att regeringen ska prioritera de mest utstatta de som har hamnat i kläm genom deras politik. Jag vill ha mer i plånboken det sticker jag inte under stol med, men jag vill inte att det sker på bekostnad av att de minsta och svagaste i det svenska samhället får det sämre...

Jag är väl medveten om att det är högst ovanligt att en borgerlig skribent är såpass regeringskritisk som jag är men jag har sedan länge gjort mig av med de politiska skygglapparna som begränsade mitt tänkande.
//Chasid
Och mitt inlägg var övrigt ett kanske otydligt och plumpt, men icke desto mindre ett skämt. Jag hyllar definitivt principen att välja efter plånboken. Har nära som av olika anledning hamnat i situationer pga yvighet i sin privata konsumtion, eller kanske mera rätt får ärva efter en vidlyftig andra hälft. Har heller inga kymmer att säga rakt ut att det ligger utanför min plånbok. Tvärtom finns det en sport i att vara resurssnål. Om man driver en hobby till den nivån där alla intressen blir en materialsport, finns nada utrymme för en andra hobby. Har man som jag hifi och mc som primära intressen och sedan genom god väns försorg dragits ned i även detta träsk, inser man snabbt antingen har man ett skapligt apanage, kapital eller så sätter en lagom ambitionsnivå för respektive hobby. Mitt släktträd rymmer vare sig Bernadotte eller Silfversköld, avkastning på kapital hade ett lömskt minustecken framför sig i senaste deklarationen, så jag har fått förlita mig till en förvärvslön och sinne för vettiga affärer på begagnatmarknaden. Hoppas detta klargjorde min egentliga hållning kring privatkonsumtion.
Vad gäller att sänkt skatt för att rätta till samhälliga problem, så ser man snabbt att ca 2/3 fått några tusenlappar till i plånboken, dvs tillräckligt många för att förhoppningsvis få förnyat förtroende i valet. Resten är snudd på fattiga, så vad gäller privatkonsumtion går det kanske på ett ut = ingen vill anställa ändå = klyftorna ökar. Jag har jobbat med att hjälpa människor i denna samhällsklass och det är något jag unnar alla som har en inställning att sänka skatten för att få fart på Sverige. Det finns ett talesätt som jag gillar; innan man är säker är man oftast tvärsäker. Solidaritet är inte lika med rättvisa. Rättvisa är att dela korven i lika många lika stora delar som det finns munnar att mätta. Solidaritet är att ta reda på vem som är hungrigast innan man delar så att de kan få en lite större bit. Jag har inte träffat någon som varit arbetsskygg, utan av ett otal anledningar har man hamnat utanför arbetsmarknaden. Ibland har det varit självförvållat, men till och med våra fångar har tidsbestämda straff. Kanske arbetslinjen med lägstalön iform av hushållsnära tjänster är lösningen? Ptja? USA vårt rättesnöre och föredöme på jorden (lätt ironi) är numer även bank och bilfabriksdelägare. Så bra går det med oreglerad kapitalism, att staten får ta till socialistiska åtgärder för att rädda enskilda människor.