Att visa respekt i det avgörande ögonblicket

Att fotografera handlar bland annat om att snabbt kunna läsa situationer och att fånga de avgörande ögonblicken av tid när de dyker upp. Men att fotografera handlar även om att bygga relationer, visa respekt och inte tvinga sig på någon med sin kamera.

Det finns några olika skolor inom dokumentärfotografi. I en av skolorna används kamerorna och objektiven som jaktvapen och fotograferna är ständigt på jakt efter nya troféer att visa upp på olika plattformar. En annan skola inom dokumentärfotografi handlar om att visa respekt och att umgås fram sina bilder och precis som i kärlek så tvingar man sig inte på varandra.

När jag fotar umgås jag fram mina bilder. Efter ett tag är det ingen som tänker på att jag har en kamera. Bilderna blir till på lika villkor mitt i brytpunkten av det ömsesidiga mötet. Det är på så vis som jag bygger upp närvaron i mina bilder och jag kryddar dem gärna med en målande text som förstärker och lyfter fram människan i bilden och blåser mera liv i henne, allt för att jag ska kunna ge en så rättvis bild av henne som möjligt.

Jag har svårt för att förstå fotografer som likt utsvultna rovdjur kastar sig över sina byten. I press- och yttrandefrihetens namn släpar de fegt fram sina försvarslösa byten till allmän beskådan. Genom åren har jag fotograferat många utsatta människor men det har alltid skett på deras villkor. De gångerna som jag har låtit bli att fota av respekt för mina medmänniskor är många. Bakom min kamera är jag stark men när man är stark så måste man också vara snäll.

Det var min nyfikenhet på människorna bakom bilden som fick mig att börja skriva. Till dags dato har jag gjort en hel del reportage i text och bild om underbara människor som jag har mött och umgåtts med. En del av de reportagen hittar du här: Reportage om människor i Kina, Lettland och Ryssland 

Text och Foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

2013-03-12 06:49   N Thomas Meldert

Men den här bilden berättar du inget om. Synd, det hade varit intressant att läsa något om situationen.
Jag tycker att din approach i dessa dokumentärsammanhang är helt riktig. Jag tänker ofta på Inta Ruka hur hon umgås med sina porträtterade människor. Nästan som om fotograferingen var en bisak. I andra sammanhang, t ex gatufoto kan det vara bättre att ta rollen som observatör när man dokumenterar samtiden. Man kan ändå visa respekt och vara öppen med vad man håller på med.

Besvara

Svar från Chasid 2013-03-12 08:23

Tack för din kommentar Thomas :)
Jag har berättat om flickan på bilden tidigare men jag gör det gärna igen. Hon bor tillsammans med sina morföräldrar, sin katt och sin hund i en liten by i södra Kina. Jag träffade henne den 24 december 2004. Det är svårt att umgås fram sina bilder i gatufoto men jag tycker nog att exempelvis Mats Alfredsson har lyckats bra med det.
/Mikael Good

Svara

2013-03-12 10:40   Wolfgang

Jag håller med Dig. Mötet med människor är viktigt. Det kan bli bra bilder fast de vet att de blir fotograferade. Ovanstående bild är ett utmärkt exempel för det. Mycket bra!
Att jaga istället med kameran är inte ett trevligt sätt att fotografera.
Cartier-Bresson har bra bilder, men han jagade med kameran. Eller är en del av bilderna ändå arrangerade? Till exempel pojken med vinflaskorna?
Å andra sidan så ville han ha titeln "Ta ett kort och spring" för sin första bok, men förlaget ändrade titeln till "Det avgörande ögonblicket".

Besvara

Mikael Good 2013-03-12 14:05

Tack för din kommentar Wolfgang :)
Även om jag gillar hans bilder är jag nte speciellt förtjust i HCB:s metod. Enligt legenden så gömde han sig bakom sitt resesällskap när han var i Kina för att kunna vara en fluga på väggen. Det var tur att förlaget ändrade på titeln på boken, jag tror inte att uttrycket; ta ett kort och spring hade fått samma spridning som The Decisive Moment - det avgörande ögonblicket :)
/Mikael Good

Svara