Fotografer får betala för att arbete
Det finns inga gratisluncher men ändå envisas en del biståndsorganisationer med att inte betala skäliga löner till fotografer och reportrar för det arbete som de gör. Varför förväntas fotografer och reportrar jobba gratis? Är deras arbete inte lika mycket värt?
De senaste åren har jag tackat nej till en del uppdrag utomlands. Anledningen är att jag i bästa fall bara har erbjudits resa, kost och logi. Om jag ska tacka ja till ett arbete vill jag ha en marknadsmässig lön för all den tid som jag lägger ned. Tackar jag ja till ett obetalt uppdrag måste jag ändå deklarera arbete på mina stämplingskort. Med tanke på inkomstbortfallet skulle det i praktiken innebära att jag själv fick betala för att arbete. Nu är jag tyvärr inte den ende som har fått sådana här erbjudanden och de verkar tyvärr bli allt vanligare...
Vem tackar egentligen ja till en sådan dålig deal och varför förväntas oftast gratisarbete av fotografer och reportrar? Är deras arbete så mycket mindre värt än en marknadsansvarigs, informatörs, verksamhetschefs eller en biståndshandläggares arbete? Självklart är deras arbete inte mindre värt. En reporter som är bra på att förmedla sina upplevelser till läsarna kan samla in betydande belopp åt en biståndsorganisation och då är det inte mer än rätt att de också får sin beskärda del av kakan.
För mig är det viktigt att arbetaren får betalt för det arbete som han eller hon gör. Men i dag finns det tyvärr konkurrens från lycksökare och fattigdomsturister som jobbar gratis för den egna upplevelsens skull eller för bilder och texter som ska föra dem till ära och berömmelse. Tyvärr tycker jag mig se att deras material allt oftare hamnar hos biståndsorganisationer vilket får till följd att materialet blir allt mer urvattnat och platt. Det är en tråkig utveckling men sparivern är tyvärr så stor att de väljer att spara in på helt fel saker.
Missförstå mig rätt jag anser inte att jag är unik på något sätt. Det finns fler duktiga reportrar och fotografer både inom som utom landet som gör ett lika bra eller bättre arbete än mig att välja på. De drivs precis som mig av ett stort socialt engagemang och ett uppriktigt hjärta som klappar för människor i nöd. Men de måste också få skäligt betalt för att de själva ska kunna leva och betala sina räkningar och fortsätta sitt viktiga arbete.
<Edit> På grund av kommentarerna till den här artikeln har jag valt att inte gå in och ändra och stuva om i texten för att göra den lite mer gripbar. Jag har iställt valt att utveckla mina tankar lite mer i den här bloggposten <Edit>
Text och foto: © Mikael Good, 2012
Jag tror inte att det kommer att ske någon ändring. Organisationerna ser det som ett samarbete med en fotograf med ömsesidigt givande och tagande. Du får väl fotografera skolbarn eller skotta snö eller något. Så ser verkligen ut tyvärr.
Ett vanligt missförstånd är att jag skulle vara kräsen med jobb och det är något som definitivt inte stämmer. Tyvärr är det som så att det är svårt att få enklare jobb när man har lite för hög utbildning och ett fullmatat CV.
Med tanke på vad topparna tjänar i Röda Korset så skulle jag självklart kräva att få betalt för mitt arbete. Det är märkligt att Robban Andersson väljer att jobba gratis med tanke på att gratisarbetarna på sikt kan vara ett rejält hot mot hans arbete som pressfotograf.
/MIkael Good
Jag menade inte att du är kräsen utan att det är tufft att få jobb som fotograf idag.
Men om vi ser til den generella situationen att det idag ibland kan vara svårt att få vettigt betalt som fotograf så finns det nog två dominerande och samverkande orsaker:
1) Beställare, i ditt fall biståndsorganisationer, men även lokaltidningar, tidskrifter och många andra är ekonomiskt trängda. Vikande annonsintäkter, vikande prenumerationssiffror, konkurrens från en digital värld många i branschen har svårt att begripa sig på. Kort sagt, många av de potentiella kunderna har ont om pengar.
2) Fotografering är ett drömyrke för många, och en hobby och en passion för ännu fler. Vilket tillsammans med teknikutvecklingen i kameror innebär att det finns gott om ambitiösa och entusiastiska människor som ofta kan göra ett riktigt bra jobb och är beredda att göra det för mycket lite pengar eller rent av inga alls.
Det här är den verklighet vi har att hantera. Även om man som arbetande fotograf ibland kan känna irritation över konkurrens från gratisarbetande så får man också se det positiva i situationen: Fotografering har demokratiserats och är numera mycket mer tillgängligt för fler människor. För 25 år sedan var det bara få människor som hade resurser att skapa bilder av vettig teknisk kvalitet. Idag är det många fler. För bildskapandet i stort och för alla de som nu kan uppleva att skapa bilder är det bra. Men för oss som försörjer oss med kameror kan det av och till kännas frustrerande ... :-)
Att fotografer har svårt att få betalt från biståndsorganisationer är tyvärr inget nytt men att reportrar inte får betalt för sitt arbete är ett relativt nytt fenomen. Även om teknikutvecklingen är enorm och att fler personer har systemkameror än någonsin tidigare så tycker jag personligen att innehållet i bilderna bara blir sämre, det brukar sägas att demokrati leder till något bättre men i det här fallet har det tyvärr inte gjort det... Även om det inte är min huvudsakliga försörjning så tycker jag personligen att det är tråkigt att det finns fotografer som inte har vett att ta betalt för sitt arbete och om samma tankesätt skulle sprida sig till fler branscher så kommer många fler att få stora problem med sin framtida försörjning.
/Mikael Good
Nyfotografifasoner är ju rätt vanligt nuförtiden och effektsökeri i form av sneda horisonter, pålagd vinjettering, äckliga färgstick och underexponering, men marknaden verkar vilja ha just detta. Så man får nog rätta sig i ledet där om man vill sälja. Jag tror att det är dåligt att bli bitter, i alla fall för sin egen hälsa.
I och med att fotografi är en hobby för många så gör många jobbet gratis. T.o.m jag skulle nästan kunna tänka mig att få en resa för att göra någon form av fotoarbete, men det är ju för att jag har ett annat jobb inom en helt annan bransch.
Ekonomibranschen skulle nog också lida om det fanns folk som höll på med redovisning som hobby.
I ditt fall så tror jag att du ska profilera dig, ännu mer, som en professionell fotograf och erbjuda något väldigt unikt. Jag tror att du kan det.
Jag tänker i vart fall inte bli bitter :) Om jag ska jobba gratis så är det bättre att jag verkligen gör det som jag själv vill göra och brinner för. I detta nu håller jag på att skissa på ett nytt projekt som ska ta vid där det senaste slutade. Eventuellt kommer det att innefatta ett mycket spännande samarbete med en annan fotograf.
/Mikael Good