T+55:54:53, "Houston, we've had a problem." - Apollo 13, 11/4 1970

000:00:10 Weitz (LCC): Clear the tower.

Apollo 13 går fritt från tornet.

Några sekunder tidigare styrde man planenligt undan lite, för att få lite mer frigång mellan raketen och tornet.

Yaw program

Nu lämnar man det bakom sig, och ett riskmoment är passerat. Ett av många.

14:13 lokal tid (EST), den 11 April 1970, Kennedy Space Center, Launch Complex 39A.

I kapseln ligger fr v Jim Lovell (CDR), Fred Haise (LMP) och John Swigert (CMP). Egentligen skulle Ken Mattingly ha haft högersätet, men tre dagar innan hade Charlie Duke, som var backup LMP fått röda hund (german measels, eller rubella). Blodprover visade att Lovell och Haise hade antikroppar och var immuna, men inte Mattingly. Utifrån risken att han skulle ha smittats byttes han ut mot sin backup John Swigert. Allt för att inte riskera att det bröt ut under färden.

Allt ser bra ut så här långt, men det är lååångt kvar till månen.

Efter 81.3 sekunder passeras maximalt dynamiskt tryck, eller "Max Q2", 31 kPa. Trots att hastigheten fortsätter stiga, så minskar omgivande atmosfärstrycket hela tiden så mycket att dynamiska trycket nu går ned.

000:02:02 Kerwin (Capcom): And, 13, you are Go for staging.
000:02:04 Lovell: Go for staging. Roger. Snart dags att separera 1:a-steget.

...............

000:02:11 Lovell (ombord): 3½ g's.

000:02:16 Lovell: Inboard.
Jim Lovell rapporterar att innermotorn har stängt av, som planerat. Den stängs av lite tidigare för att minska belastningen. Det minskar också risken för s k pogo oscillations.

Både första andra raketsteget har fem motorer. Innermotorn sitter monterad på en korsformad balk.

Små störningar i förbränningen kan få balken att flexa något upp och ned. Det i sin tur påverkar bränsletillförseln så att störningarna förstärks. Det kan till slut ge kraftiga vibrationer i längsled, och är anledningen till att det kallas just pogo oscillations, efter de hoppstyltor, pogo sticks, som ibland används som leksaker. 

000:02:27 Kerwin: We confirm inboard out, 13. You're looking good.

000:02:42 Lovell (ombord): Coming up on 4 g.
000:02:45 Swigert (ombord): Got a little flash out the window.
000:02:48 Lovell: S-II ignition.
2:a-steget tände som det skulle, och färden fortsatte uppåt.

000:03:06 Haise (ombord): Stand by for tower Jett.
Snart dags att skjuta bort räddningstornet.
Höjden är nu 85.2 kilometer, och de har tagit sig 125.5 km bort från Cape Kennedy.

000:03:15 Lovell: Skirt Sep. Tower Jett.
Ungefär en halvminut efter att ha tänt andrasteget sköts interstage-kjolen bort, från nederänden av 2:a-steget. Att man väntar är för att inte kjolen skall riskera slå emot motordysorna.
000:03:18 LMP/CDR: Tower Jett.
000:03:19 Swigert (ombord): Beautiful.
000:03:21 Kerwin: We confirm skirt SEP. Roger. Tower Jett; mode II, Jim. Looking good.

Interstage-kjolen och räddningstornet skjuts bort.

000:05:32 Lovell: Inboard.
000:05:32 Swigert (ombord): Inboard.
000:05:36 Kerwin: Rog. We confirm inboard out.
000:05:38 Lovell (ombord): That shouldn't have happened.
000:05:40 Swigert (ombord): No. That's 7:42. That's 2 minutes early.

2:a-steget får problem med pogo-oscillationer mot slutet. Så kraftiga att en tryckgivare slutar fungera, varvid innermotorn stängs ned, ung 2 minuter för tidigt. Det gör att de resterande fyra motorerna får brinna en dryg halvminut (34 s) längre. Det är inte hela världen. Det skall klara sig även om ytterligare en motor stänger ned. Mängden bränsle är ju densamma.

Tredjesteget tar vid. Även det får brinna lite extra (9 s), innan de till slut når parkeringsbanan.

Det kommer att tändas en gång till, när det är dags att lämna parkeringsbanan, för transferbanan till månen (TransLunar Injection, TLI).

002:35:51 Lovell: Ignition, Houston

Motorn får brinna strax under 6 minuter, och efter TLI drar markkontrollen i Houston en lättnadens suck, i tron att problemet med 2:a-steget var det mest dramatiska de skulle uppleva den här gången.

De hade fel ....

Från Apollo 11:s Press Kit

Överst på raketens 3:e steg sitter själva rymdfarkosten ("spacecraft"), eller "kommando & servicemodulen" (CSM). Båda är tillverkade av North American Rockwell (NR). Efter TLI och ytterligare ungefär en halvtimme är det nu dags att separera från 3:e-steget, vända runt, docka med månlandaren och backandes dra ut den.

Den kommer man ha god nytta av ...

Kommandomodulen/kapseln, i sin tur, sitter ovanpå servicemodulen. Den senare är byggd som en cylinder, uppdelad i sex tårtbitar runt en cylindrisk mittsektion. I sektionerna 2 & 3, resp 5 & 6, är bränsletankarna. De är fulla av bränsle och oxidant till dess motor (Aerozine 50, en hydrazinblandning av 50/50 UDMH + hydrazin, och kvävetetroxid). I sektor fyra är vardera två mindre tankar med väte och syre till bränslecellerna som skall leverera el och vatten under färden, och givetvis syret till astronauterna ombord. Vätetankarna sitter på den nedersta hyllan, syretankarna på mittenhyllan och på översta hyllan sitter de tre bränslecellerna. Syretankarna är tillberkade av Beech Aircraft. I mittsektionen är, förutom motorn, ett par heliumtankar för trycksättning av bränsletankarna. Sektor 1 används inte. På senare färder (t ex Apollo 15) kommer den rymma diverse vetenskapliga instrument.

Syret i tankarna är i s k superkritiskt tillstånd. Det är när både tryck och temperatur ligger över kritiska punkten. Det finns då ingen gräns mellan flytande och gasformigt syre, utan det är ett homogent mellanting, där syret fyller hela tankvolymen utan några lokala bubblor någonstans.

Vanligt flytande syre kräver visserligen ytterligare något mindre volym och lättare tankar, men finessen med det superkritiska är inte minst att man vet var i tanken det befinner sig (nämligen överallt), vilket underlättar när man i tyngdlöshet skall tappa ur. Utöver det undviker man dels oönskat skvalp i tankarna, dels lokala bubblor där temperaturen snabbt kan stiga, p g a värmarna. Man måste nämligen värma ibland och röra om, för att hålla trycket uppe när man förbrukar syret, så att det ligger i kvar i det superkritiska tillståndet. Mer om det senare ...

De två syretankarna i Apollo 13 satt från början monterade i Apollo 10:s servicemodul, men p g a problem med elektriska störningar under tidigare färder infördes en modifiering. Man bestämde sig därför att ersätta den kompletta hyllan i Apollo 10 med en redan modifierad. När man skulle lyfta ur den gamla, med hjälp av en lyftfixtur, hade man dock missat att lossa en skruv längst in. När man hade fått upp ytterkanten av hyllan ung 5 cm gick fixturen sönder, och hyllan föll ned tillbaka.

Man tyckte sig se att överdelen av syretank 2 hade stött emot undersidan av hyllan ovanför, men bedömde att den inte var något allvarligt. Den missade skruven lossades och hyllan lyftes ut utan problem. Efter modifiering testades den igen, bedömdes ok, och monterades därefter in i servicemodulen till Apollo 13 i november -68.

I juni -69 kom så servicemodulen till Kennedy Space Center (KSC), för vidare tester och hopmontering med resten av raketen. Som kuriosa kan nämnas att Apollo 13 en tid senare skulle få släppa till sin ena vätetank till Apollo 12, bara 17 timmar innan dess uppskjutning 14 nov -69, när man såg problem med isoleringen i dess ena tank. 

Countdown Demonstration Test (CDDT) började den 16 mars 1970. Fram till dess hade man inte märkt något onormalt med syretank 2. Man fyllde tankarna med syre till 331 psi (22.8 bar). När man kom till den punkt där man normalt tömmer tankarna till ung 50%, gick det planenligt med tank 1, men tank 2 tömdes bara till 92%. Den vanliga proceduren vid tömning är att trycksätta ventilationsledningen med syrgas till 80 psi (5.5 bar) och därefter öppna fyllventilen. När det inte fungerade, bestämde man sig för att fortsätta ändå med testerna, och sedan titta mer i detalj på urtankningsproblemet. Man skrev en felrapport på markutrustningen, eftersom man misstänkte ett filter.

En dryg vecka senare fortsatte man försöken att tömma tanken, efter att ha diskuterat med KSC, Marshall (MSC), NR och Beech. Man började med att ventilera ut syrgas genom fyll-ledningen, tills mängden kom ned i 65%. Efter ytterligare diskussioner antog man att det var en läcka inuti tanken, mellan fyll-ledningen och mät-proben, beroende på lös passform.

Hela tank-konstruktionen är ganska komplex. Till att börja med har den ett inre och ett yttre skal, som en termos.  Inuti sitter två rör. I det ena, värmar-röret, sitter två termostatsryrda värmarslingor och två elektriska fläktar, som skall blanda det superkritiska tankinnehållet så det är homogent. Det andra, mät-röret, består av ett inre och yttre rör som bildar en kapacitiv mätgivare. Det inre leder dessutom ut till fyll-ledningen, via några teflonhylsor och ett kort rör. Toleransbilden på delarna är dock lite knepig. I värsta fall kan det bli antingen för trångt eller glappt. Det blir inte bättre av att tankinnandömet inte kan inspekteras efter montering, utan monteringen får ske lite i blindo. Möjligen var röret i det här fallet från början i kortaste laget, och kanske skakades det lös något när man tappade hyllan i Apollo 10:s servicemodul. Det gjorde att syrgasen man använde till att trycka, smet ut direkt via läckan, utan att lyckas trycka upp det flytande syret genom ledningen.

En avvikelserapport skrevs.

Efter ytterligare ett försök enl normal procedur tömdes återigen tank 1 utan problem, men inte nr 2. Man försökte även med högre tryck utan att lyckas. Man beslutade nu att försöka koka bort innehållet med hjälp av värmarna.

Värmarna matades nu med 65 V från markutrustningen, och efter 1.5 timme slog man även på fläktarna för att öka effektiviteten. Efter 6 timmar med påslagna värmare hade man kommit ned till 35%. Man började då omväxlande trycksätta och ventilera tills man hade tömt tanken. Värmarna hade då varit påslagna 8 timmar.

Då ett byte av syrgashyllan skulle ha inneburit mycket arbete och kanske en månads försening, och då man bedömde att så länge tanken kunde fyllas utan läckage, och då en ev kortslutning i den kapacitiva givaren skulle ge för lite energi för att kunna ställa till något, beslöt man att låta tanken sitta kvar.

När uppskjutningsdatumet närmade sig togs problemen med tank 2 upp. Man diskuterade problemen med det lösa röret, men inte den tid värmarna varit påslagna. Flera av deltagarna var inte medvetna om den ovanligt långa tiden med värmarna påslagna, och de som kände till den tänkte inte tanken att det kunde ha varit skadligt. Förmodligen tog man också för givet att den inbyggda termostaten skulle ha skyddat mot ev övertemperatur.

Termostaterna på värmar-röret var gjorda för att öppna vid 27°C. Det skulle visa sig under utredningen att Beech, som även levererat de tidigare tankarna till Block I, hade missat, eller inte informerats om, att termostatswitcharna till Block II också skulle klara 65 V, som användes av markutrustningen på KSC för att snabba på trycksättningen av tankarna. Tester efteråt visade att de inte gjorde det vid 65 V, som var den spänning som användes av markutrustningen, till skillnad från ombordspänningen på 28 V. När switcharna försökte öppna vid 27 grader svetsades de ihop, och öppnade sedan aldrig.

Det fanns temperaturgivare också, som kunde ha visat temperaturen i tanken, men skalan gick bara till 29°C. Ytterligare tester visade att temperaturen sannolikt gått ända upp till 540°C.

Isoleringen på kablarna i tanken var nu allvarligt skadade. Bomben var apterad.

TLI-manövern blev så precis, att den första planerade Midcourse Correction Maneuver (MCC-1) efter 11:41 inte behövdes. MCC-2 två, däremot, genomfördes som planerat vid 30:41, och placerade dem i en non-free-return bana, med beräknat närmaste avstånd till månen 115 km. Den i sin tur blev så bra att MCC-3 (vid 55:26) inte heller behövdes. Banan skall göra det lättare att nå landningsplatsen vid Fra Mauro.

Man har nu varit på väg mot månen i nästan 54 och en halv timme, och man har kommit nästan 330000 km bort från jorden. Det går inte så fort just nu. Hastigheten, som var 10980 m/s vid TLI har nu sjunkit till omkring 1000 m/s. Nu börjar det bli en dragkamp mellan jorden och månen, och om några få timmar kommer månens dragningskraft börja dominera, och farten öka igen. Då blir det utförsbacke mot månen.

054:25:28 Swigert: Okay. The LMP has entered the LM.

Man har öppnat upp tunneln till månlandaren och börjat starta upp dess system. Nu kollar man bl a trycket i heliumtankarna (som används till att trycksätta bränslesystemet), och för över navigeringsdata till dess dator.

Vid 55:14 startar en TV-sändning från Apollo 13, där man visar runt tittarna i både kommandomodulen och månlandaren. För allmänheten är månfärderna dock inte lika spännande längre, efter att både Apollo 11 & 12 har landat på månen. Trots att klockan är 20:30 centralamerikansk tid (CST) är det inget av TV-näten som är intresserat av att sända ut. Det är bara personalen i Mission Control (Mission Operations Control Room, MOCR) som ser, men det är ingen som berättar det för astronauterna ombord. Istället visas bl a baseball, och Dick Cavett show ....

Jim Lovell i tunneln mellan kommandomodulen och månlandaren

Sändningen slutar 55:46.

Nu skall man stänga ned månlandaren igen, och sätta tillbaka luckorna i tunneln. Därefter lite mat, och sedan sömn.

055:52:58 Lousma (CapCom): 13, we've got one more item for you, when you get a chance. We'd like you to stir up your cryo tanks. In addition, I have shaft and trunnion ....

Det har varit lite problem med kvantitetsmätningen i syretank 2. Den var på 80% när de vaknade efter andra natten, men när de rörde om som planerat åkte visaren upp och ned några gånger, för att slutligen stanna på fullt, utanför skalan. Natten innan väcktes besättningen av larmet när trycket i en av vätetankarna blev lågt, och den behövde röras om. Om man nu rör om både tank 1 och 2 samtidigt, kan man sedan beräkna tank 2:s innehåll utifrån tank 1. För att besättningen skall få lugn och ro den här natten vill man nu att besättningen rör om lite innan läggdags.

055:53:06 Swigert: Okay.
055:53:07 Lousma: ...for looking at the Comet Bennett, if you need it.
055:53:12 Swigert: Okay. Stand by.
.............

EECOM Sy Liebergot har just nu uppmärksamheten på elförbrukningen för att se exakt när fläktarna slås på, och märker inte att syreflödet till bränslecellerna varierar. Därefter börjar trycket i syretank 2 stiga snabbt, men larmet hade ju stängts av inför natten, och löser inte ut, vare sig i kommandomodulen eller på Liebergots kontrollkonsol. Trycket fortsätter stiga, för att sedan falla snabbt. Även temperaturen stiger snabbt.

Det har nu gått 55:54:53 sedan starten, och de är 330000 km hemifrån.
Nu, 1 min 53 s efter att omrörningen börjat, försvinner plötsligt telemetrin under tre sekunder. När den kommer tillbaka visar trycket 19 psi, mot det normala 865-935 psi (59.6 - 64.5 bar).

055:55:19 Swigert: Okay, Houston ....
055:55:19 Lovell: ...Houston ....
055:55:20 Swigert: ...we've had a problem here.

Nu vaknar alla kanaler på intercomen i Mission Control:

055:55:26 Fenner (GUIDO): FLIGHT, GUIDANCE.
055:55:27 Kranz (FLIGHT): Go GUIDANCE.

055:55:28 Lousma: This is Houston. Say again, please.

055:55:28 Fenner (GUIDO): We've had a Hardware Restart. I don't know what it was.
055:55:30 Kranz (FLIGHT): Okay. GNC, you want to take a look at it? See if you see any problems?

055:55:35 Lovell: Ah, Houston, we've had a problem. We've had a Main B Bus Undervolt.
"Houston, we have a problem" sa man bara i filmen.

055:55:36 Kranz (FLIGHT): Roger, we're copying it, CapCom. We see a hardware restart.
055:55:41 Kranz (FLIGHT): You see an AC Bus Undervolt there, GUIDANCE - ehhhm EECOM?

Flera diskussioner pågår nu parallellt. I Mission Control ser man att datorn ombord har startat om.

055:55:42 Lousma: Roger. Main B Undervolt.

055:55:46 Liebergot (EECOM): Negative, FLIGHT
055:55:48 Kranz (FLIGHT): I believe the crew reported it.
055:55:50 Lousma (CAPCOM): We've got a Main Bus B undervolt.
055:55:51 Liebergot (EECOM): Okay, flight, we've got some instrumentation funnies. Let me add them up.
055:55:54 Kranz (FLIGHT): Roger.

055:55:58 Lousma: Okay, stand by, 13. We're looking at it.

055:56:01 Liebergot (EECOM): We may have had an instrumentation problem, FLIGHT.
055:56:03 Kranz (FLIGHT): Rog.
055:56:07 Glines (INCO): FLIGHT, INCO.
055:56:08 Kranz (FLIGHT): Go, INCO.
055:56:09 Glines (INCO): We switched to wide beam width about the time he had that problem.
055:56:10 Haise: Okay. Right now, Houston, the voltage is - is looking good. And we had a pretty large bang associated with the Caution and Warning there. And as I recall, Main B was the one that had had an amp spike on it once before.
.................
056:08:57 Lovell: And, Jack, our O₂ quantity number 2 tank is reading zero. Did you get that?
Mätgivaren som tidigare visat lite olika värden, och senaste tiden fullt, visar nu att den är tom. EECOM tror fortfarande att det är ett mätfel, beroende på det tidigare spänningsbortfallet.

056:09:04 Lousma: O₂ Quantity number 2 is zero.

056:09:05 Liebergot (EECOM): Roger, Flight. That's the AC problem.

056:09:07 Lovell: That's AC, okay. Yeah, that's - that's a - good with AC and it looks to me, looking out the hatch, that we are venting something. We are - We are venting something out into the - into space.

Nu berättar Lovell att han kan se att någonting försvinner ut från servicemodulen.

056:09:08 Kranz (FLIGHT): Roger.
056:09:16 Kranz (FLIGHT): Crew thinks they are venting something!
056:09:18 Liebergot (EECOM): I heard it, FLIGHT.

056:09:22 Lousma: Roger. We copy your venting.

056:09:27 Lousma (CAPCOM): Copy that, FLIGHT?

056:09:29 Lovell: It's a gas of some sort.

Man tror fortfarande att det kan vara någon typ av instrumentfel, och man provar därför att koppla om elbussar och bränsleceller

055:58:43 Liebergot (EECOM): FLIGHT, EECOM.
055:58:44 Kranz (FLIGHT): Go ahead.
055:58:45 Liebergot (EECOM): He's got - fuel cells 1 and 3 are offline. We've got Main A volts, we have no Main B volts. Have them attempt to reconnect the fuel cells. Fuel Cell 1 to Main A, Fuel Cell 3 to Main B.

055:59:10 Liebergot (EECOM): Let's see what happens.
055:59:11 Kranz (FLIGHT): Okay, now is there - do we have instrumentation problems?
055:59:16 Liebergot (EECOM): Well, we've lost A - it does appear we've lost AC Bus 2 Voltage. Main B is reading - 4 volts. And that effectively takes AC 2 away from us...

................

Så småningom inser personalen i Mission Control att det inte är ett instrumentfel, utan de håller verkligen på att förlora den resterande syrgasen, och därmed även elkraften.

056:10:46 Kranz (FLIGHT): Okay now, let's everybody keep cool, we got the LM still attached, the LM spacecraft's good so if we need, uh, to get back home we've got a LM to do a good portion of it with. Okay, let's make sure that we don't do anything that's going to blow our CSM electrical power with the batteries or that will cause us to lose the main or the fuel cell number 2. Okay, we want to keep the O2 and that kind of stuff working. We'd like to have RCS, but we got the Command Module system, so we're in good shape if we need to get home. Let's solve the problem but let's not make it any worse by guessing.

Kraften i explosionen har slagit ut två av de tre bränslecellerna, vilket tillfälligt sänkte spänningen. Det var också det som fick omborddatorn att starta om. Bränslecell 2 får sitt syre från tank 1 och fungerar fortfarande, men rörledningarna är skadade och tankinnehållet läcker ut i rymden. Tanken kommer vara praktiskt taget tom om tre timmar.

....................

056:28:29 Swigert: Okay, Jack, and the weird configuration we're sitting in now is we have the hatch installed, we still have the probe and drogue inside the Command Module, and we're going to stay in this situation until you - kind of give us an okay to reinstall the probe and drogue.
En inledande oro var att en meteorit kunde ha skadat månlandaren, vilket gjorde att de skyndade sig att sätta luckorna i tunneln på plats. I brådskan hamnar dock den inre i fel läge, och går inte att låsa. De inser nu att om de hade träffats av en meteorit skulle de redan ha märkt av det sjunkande trycket. Så är inte fallet, så de låter luckan vara. Dockningsproben blev liggande kvar inne i kommandomodulen.

056:28:47 Lousma: Roger. We'll give you an answer.
056:28:48 Haise: Or, if necessary, to use the LM consumables.
Fred Haise säger det inte rakt ut, men föreslår i praktiken att de kan använda månlandaren som livbåt. Även om det inte har pratats om det, så verkar det som om både besättningen och Mission Control överväger att göra det. Han säger bara "consumables", men det innebär i praktiken att de flyttar över dit.

Kranz (FLIGHT): FIDO, FLIGHT.
Stoval (FIDO): Go FLIGHT.
Kranz (FLIGHT): Whatever planning you do, I wanna do assuming that we're going around the Moon and we're using the LM for performing the maneuver because in the present configuration unless we get a heck of a lot smarter I think we're wasting our time planning on using the SPS.
Stoval (FIDO): Okay, FLIGHT.
Kranz (FLIGHT): So I think all our return to Earth planning should be assuming the use of the LM DPS and or RCS and I think third priority down the line should be CSM RCS.
LM DPS is pronounced 'lem dips'
Stoval (FIDO): Okay I'm assuming you want the fastest possible return?
Kranz (FLIGHT): Aaah yeah I think that's the case.
Stoval (FIDO): Okay, we'll work up from that. Should be no problem.

Gene Kranz har tydligen släppt tanken på att använda motorn i servicemodulen, eftersom de är osäkra på i vilket skick den är, pga explosionen. Nu räknar man på hur man bäst skall använda månlandarens descent-motor, för att så snabbt som möjligt ta sig hem.

Det blir faktiskt inte riktigt första gången man använder månlandarens motor i dockad konfiguration. När man för första gången provflög en månlandare bemannad, under Apollo 9-färden, hade man även provat descent-motorn medan man fortfarande var dockad. Ombord på Apollo 13 finns därför procedurer som kan användas, t ex om man skulle få problem med servicemodulens motor när man rundar månen. Däremot har man inte räknat med ett scenario där servicemodulen inte ens kan underhålla besättningen.
......................

057:05 lämnar Gene Kranz över till nästa skift i MOCR. Flight Director är nu Glynn Lunney. Astronaut Jack Lousma fortsätter några timmar till som Capcom, innan han ersätts av Joe Kerwin.

057:23:54 Swigert: Okay, Jack. It looks like O₂ tank 1 pressure is just a hair over 200.
057:24:09 Swigert: Okay. Does it look like it's still going down?
057:24:12 Lousma: It's slowly going to zero, and we're starting to think about the LM lifeboat.
057:26:40 Lousma: Apollo 13, Houston. We'd like to charge battery A now.
057:26:46 Lovell: Charge battery A. Roger.
Innan bränslecell 2 lägger av, måste de se till att de har batterierna tillräckligt laddade inför landningen.

057:28:59 Burton (EECOM): Okay, we’ve got an update on the time. Looks like we’ve got about 18 minutes until we get down to 100 psi, and that’s the cutoff point.

Man inser nu att man snabbt måste ta månlandaren till hjälp, och börjar drastiskt minska elförbrukningen i kommandomodulen.
I vanliga fall skulle det ta flera timmar att starta upp månlandaren, men nu får de köra en mycket komprimerad procedur, med bara det allra viktigaste, innan kommandomodulen dör.

057:36:12 Lousma: It's not a very long procedure, Fred. We figure we've got about 15 minutes worth of power left in the Command Module, so we want you to start getting over in the LM and getting some power on that. And, you ready to copy your procedure?

Det har gått mindre än två timmar sedan olyckan. Det här är första tillfället man nämner en tid till besättningen, för hur länge till bränslecell 2 kan hålla kommandomodulen igång. Batterierna kan förlänga lite till, men de kommer att behövas för återinträdet och landningen.

057:41:31 Lousma: 13, Houston. We'd like you to start making your way over to the LM now.
Glynn Lunney ger i prakiken besättningen order att gå i livbåtarna. Det han är mest angelägen om är att få igång de livsviktiga systemen i månlandaren, liksom att spara navigeringsdatat från kommandomodulens dator. I normala fall skulle en dataöverföring ta ung 20 minuter, men den tiden finns ju inte kvar. Att kalibrera gyroplattformen med endast teleskopet (AOT) är heller inte gjort i en handvändning. I normala fall. De får en nedkortad procedur uppläst via radion, så att de hinner få igång det viktigaste.

057:41:38 Swigert: Fred and Jim are in the LM.
057:41:42 Lousma: Okay, Jack. Thank you.
057:41:47 Haise: And, Jack, I got LM power on.

057:57:55 Lousma: 13, Houston. We've got AOS on the LM here.
057:58:01 Swigert: Okay.

AOS står för "Acquisition Of Signal", och innebär att markstationerna nu har kontakt med månlandaren, och kan kommunicera direkt med den. Nödvändigt, eftersom hela kommandomodulen snart skall stängas av helt.

.................

058:15:11 Swigert: Okay. I just got a Master Alarm and Main Bus A Undervolt. And I'm starting to power down, now...

EECOM:s telemetri i Mission Control visar nu att den enda fungerande bränslecellen slutligen har lagt av, pga syrebrist. Den har levererat ström betydligt längre än beräknat, trots att trycket sjönk långt under dess förväntade gräns. Från och med nu är det bara batteri A som håller modulen igång.

..................

058:40:06 Lovell: Houston, Aquarius.
058:40:09 Lousma: Go ahead, Aquarius.
058:40:12 Lovell: Okay. Odyssey is completely powered down, according to the procedure that you read to Jack.
058:40:22 Lousma: Roger; we copy. That's where we want to be, Jim.

.....................

Nu gäller det att komma tillbaka till en free return-bana, innan månens dragningskraft börjar dominera.

060:22:58 Lousma: Okay. We'd like to brief you on what our plan is. We're, at this time, water critical in the LM. So we'd like to use as little as possible. To do this, we're going to plan to make a free return maneuver of 16 feet per second at 61 hours, which is 37 minutes from now. Then we're going to power down the PGNS, and then we'll - at 79 hours, we'll go ahead and make another abort maneuver to kick what we got. But we'd like to get that PGNS powered down as soon as possible. That would be after the midcourse and - so how do you feel about making a 16-foot-per-second burn in 37 minutes?

Markkontrollen föreslår vid 61 timmar, men besättningen är inte redo än. Först måste man få ordning på pekningen, då ett litet fel här kan bli till ett stort fel när de närmar sig jorden. Det är inte det lättaste, av flera skäl. Explosionen fick hela ekipaget att långsamt tumla. Attitydkontrollsystemet (RCS) försökte stoppa upp rörelsen, men det efterföljande pysandet från tank 1 gjorde att så snart det stabiliserats, började det igen. Nu, sedan kommandomodulen stängts ned helt får man försöka göra detsamma med månlandarens system istället. Det är bara det att det inte är tänkt att användas med både kommando- och servicemodulen (CSM) sittandes i ena änden. Tyngdpunkten hamnar helt fel, och kommandona, utom i roll,  blir därför också fel.

060:24:08 Lovell: Well, we'll do it. Could you give us a little bit more time?
060:25:04 Lovell: Let's shoot for an hour if we can, Jack. How's that.
060:25:15 Lousma: Okay, Jim. How about 61 hours and 30 minutes? That's an hour and 5 from now.
060:25:24 Lovell: Okay. We'll do it and we want to be sure we talk back and forth now to make sure we get this burn off right.

Innan kommandomodulens dator stängdes ned hann de föra över dess navigeringsdata, men för att finkalibrera systemet behöver de dessutom använda teleskopet, för att sikta in några kända stjärnor. Problemet är bara att de sedan explosionen har haft sällskap av ett moln av skräp och iskristaller, som gör att de har stora svårigheter att urskilja de stjärnor de behöver. Det blir dessutom reflexer från den intilligande kommandomodulen som bländar och ger ströljus.

060:26:41 Lousma: Okay, and how about using the Service Module to cast a shadow on the commander's window? If you do that, can you see stars for a COAS alignment?
060:26:55 Lovell: We could give that a try, Jack, although I don't know how successful it will be. We tried to do it ... The light shines off our quads which makes it difficult to see stars. We do have the Earth and the Moon, if that can be of assistance.

Så småningom lyckas Lovell få kontroll, men hur han än roterar farkosten (för att t ex få fönstren i skugga) störs han av allt skräp. Han försöker även att med hjälp av styrraketerna försiktigt dra sig ur skräpmolnet, men det är som om allt följer med, påverkat av en dragningskraft till farkosten.

Till slut inser han att det är omöjligt. De får förlita sig på den grovkalibrering de fick med sig från kommandomodulen. Dessutom kommer de ha bränsle kvar för senare kurskorrigeringar (MidCourse Corrections, MCC). 

.................

Till att börja med måste de aktivera allt de behöver för motorn, men utan att dra alltför mycket ström, så det blir en prioritering. Haise läser nuvarande strömställar-positioner och säkringar.

060:34:34 Haise: Okay. I'll just give you - I think it'll be easier to give you what I got in. Okay, in the top row on 11, we have the four AC Bus Tie breakers, In, and the AC Bus Volts breaker, In, and that's it. Second row, we have the four TCA breakers, In. We have the GASTA under Flight Displays and Commander's FDAI. And likewise under AC Bus A, we have a GASTA and a Commander FDAI breaker, In. That's it. On row 3, we have a Signal Conditioner 1. We have the ATCA (PGNS). We have the Engine Control breaker, Attitude Direct Control breaker, and the - under Lighting, Anun/Dock/Component breaker, In. And one other; ED Logic Power A - ED Logic Power A is also In.

060:37:01 Haise: And probably - Okay, DECA Gimbal, and sooner or later, we're going to need DECA Power, I guess, also.
060:37:15 Lousma: All right, DECA Power will come up later in the procedure, Freddo.

De får nu uppläst data via radion att mata in i månlandarens dator, typ:

060:53:09 Lousma: Okay. Here we go. The purpose is midcourse correction for free return. Noun 33: 061:29:42.84; minus 0021.3, plus 0004.1, minus 0031.2; H_A and H_P are N/A; Delta-V, 0038.0; 031, 120, 298, minus 00213, plus 00041, minus 00312; COAS, NA. And I have your LM GDA angles. Pitch 5.86, roll 6.75. Your DPS throttling, 5 seconds at 10 percent, burn the rest at 40 percent. Your ullage will be two jets for 10 seconds.

Nu skall även landningsbenen fällas ut. De behövs visserligen inte längre för att landa på månen, men man vill ha dem ur vägen när man tänder motorn.

060:58:58 Lousma: Okay. The only item on page 10 is to deploy the landing gear.
060:59:06 Lovell: Okay, we'll do that now.
061:00:10 Haise: Okay. The landing gear are down and locked, Jack, and looking ahead now at page 11, we've done all of that.

Allt börjar på inställd tid med att två av styrraketerna brinner i 10 s, för att ge en liten liten acceleration så att bränslet hamnar där det skall (sk ullage). Därefter tänder motorn automatiskt, på 10% dragkraft, varefter Lovell kommer att trottla upp till 40%.

061:28:14 Haise: Okay, 1 plus 30 to burn.
061:28:20 Lousma: Roger.
061:28:45 Haise: Okay, Master Arm's On; 1 minute.
061:28:53 Lousma: Roger, Aquarius. You're Go for the burn.

061:29:55 Lovell: 40 percent.

061:30:25 Lovell: Auto shutdown.

Månlandarens motor har nu gett dem ett hastighetstillskott (∆v) på 38 fps (11,5 m/s), vilket räcker för att de åter skall vara i en bana med free return. Knappt tio minuter senare passerar de punkten där månens dragningskraft börjar dominera.

Nu är de åtminstone på väg hem, men det gäller att få förråden att räcka också. Med den bana de nu har, kommer de att landa efter totalt 152 timmar sedan starten (Ground Elapsed Time, GET). En beräkning ger att batterierna räcker 20 timmar mindre, och vattnet ombord 36 timmar mindre. Vattnet används inte bara till att dricka och bereda mat, utan behövs även till kylningen av elektroniken. Kylsystemet innehåller en vatten/glykol-blandning, men för att sedan bli av med värmen används rent vatten, som via porösa plattor (i några sublimatorer) på utsidan av månlandaren får sublimera i rymdens vacuum (sublimation innebär att is avdunstar direkt till ånga, utan att bli vatten däremellan). Detta gör att vatten hela tiden förbrukas.

Nu måste man räkna på olika sätt att ta sig hem, med tillräckliga marginaler kvar i form av el och vatten. Det snabbaste alternativet kan kapa 24 timmar, men förutom att man då måste använda upp allt bränsle i landningssteget, förutsätter det också att servicemodulen separeras. Det vill man ogärna. Den är nu visserligen oanvändbar till i princip allt, men den får gärna sitta kvar som skydd för värmeskölden på kommandomodulen. Man vet inte om skölden klarar flera dygn, exponerad för den kalla rymden.

Den kompromisslösning man fastnar för innebär att man bara kapar 9 timmar, men då behåller man servicemodulen tills vidare, och man har också mer marginaler i form av bränsle för senare kurskorrigeringar. Efter att ha kommit tillbaka på en free return-bana stänger man av omborddatorn, men man behåller navigeringsplattformen igång ett tag till. Två timmar efter att de passerat punkten med minsta avståndet till månen (pericynthion), vid "PC+2", kommer de nu att tända motorn under fyra och en halv minut, vilket ger dem en hastighetsökning på nästan 1000 fps (~300 m/s). Det alternativet flyttar också nedslagsplatsen från Indiska oceanen till Stilla havet, där de har många fler fartyg som kan plocka upp dem.

Man börjar kunna räkna ihop budgeten, vad gäller elkraft och vatten. Nu kan man fundera över halten av koldioxid i andningsluften. Syre finns det gott om, eftersom förrådet även skulle räcka till två fulla trycksättningar av månlandaren efter månpromenaderna. Däremot kommer koldioxiden ombord bli ett problem om de inte gör något åt den. Både kommandomodulen och månlandaren har varsitt system, bestående av fläktar som suger ombordluften genom filterkassetter fyllda med litiumhydroxid, LiOH, för att ta hand om koldioxiden. Månlandaren har en primär utbyteskassett med, och tre sekundära, men de är tänkta att räcka för två personer i max två dagar på månen. Nu är de tre personer, som har nästan fyra dagar kvar innan de kommer hem. Problemet är att månlandaren använder runda kassetter, medan kommandomodulens system använder fyrkantiga ....

Efter PC+2 (vid 79:28 GET) stänger de ned så mycket som möjligt i månlandaren, för att spara på batterierna, inkl navigeringsplattformen. De får ned elförbrukningen, från normala 55 A till ~12 A, vilket också gör att kylbehovet, och därmed vattenförbrukningen minskar. Temperaturen ombord sjunker. Det blir så småningom under 10 grader, vilket även gör det svårare att sova. De hämtar mer vatten från kommandomodulen innan trycket i systemet försvinner. Vattenbristen gör att de dricker mycket mindre, men det är också för att få mindre urin att ta hand om. I vanliga fall dumpar de urin överbord, men nu, utan värmning på det vanliga utloppet, provar de ett alternativt utlopp i luckan på månlandaren. Det blir ett moln av iskristaller, som sedan lägger sig på ett av fönstren. De provar bara en gång. Istället samlar de upp i påsar ombord.

De dricker nu knappt två deciliter per man och dag. Alla blir mer eller mindre uttorkade, och Fred Haise drar så småningom på sig en urinvägsinfektion och feber.

Det har nu gått 97:14 timmar. Fred Haise är ensam vaken för tillfället. Nu inträffar en ny bang och skakning, och han ser en skur av snöflingor, den här gången någonstans nedifrån descent-steget. Han misstänker först sprängblecket till heliumtanken. Trycket i den har börjat stiga långsamt, och man är beredd på att det kommer brista, dock inte än på ett bra tag. Han frågar Mission Control om de kan se något, men trycket ser ut som det skall. Det förbryllar, men det är samtidigt bra, eftersom helium behövs för att trycka fram bränsle till motorn. Det kommer behövas vid nya kurskorrigeringar längre fram. Det visar sig sedan att det var en explosion i batteri två. Sannolikt hade lite elektrolyt läckt ur en cell, och orsakat en kortslutning vid batteriterminalen, varvid knallgas bildades som antändes av kortslutningen. Batteriet fortsätter dock att fungera, om än med lite högre strömåtgång.

Vid 98:34 meddelar besättningen att de inte längre ventilerar något från servicemodulen.

96 - 108 timmar GET

Strax före 102 timmar, startar man tillfälligt upp kommandomodulen, för att man i MOCR skall kunna se på telemetrin att batterispänningar, tryck och temperaturer är inom gränserna. Det visar de sig vara, och den stängs ned igen.

Vid 105 timmar startar man istället upp månlandaren, för en delvis planerad bankorrektion, MCC-5. Det har visat sig att banan mot jordens horisont har blivit flackare, och krupit ned en bit under önskade 6.5 grader (se längre ned). Eftersom man stängde ned navigeringsdatorn efter PC+2, och därmed tappade den tidigare mödosamt genomförda kalibreringen av plattformen, får man göra det manuellt. Passande nog blir det med hjälp av en metod Jim Lovell själv testade under Apollo 8-färden. Tanken var att man skulle ha en reservmetod om man någon gång skulle råka tappa inställningarna på plattformen. Det verkade funka då, och det lades till som en reservmetod. Lovell får nu instruktioner att använda optiska siktet (COAS) mot jordens terminator, dvs övergången mellan natt och dag, samtidigt som Haise skall se solen längst upp i överkanten av teleskopet (AOT). Se kabininteriör ovan. Lovell tar hand om tipp och roll med sin spak, och Haise tar hand om gir med sin. Swigert tar tiden (14 s), och Lovell slår av och på motorn (på 10%) på Swigerts signal.

Vid 108:54 brister till slut sprängblecket till heliumet. Det var väntat. Trycket har kontinuerligt stigit långsamt när värmen från descent-motorn har krupit in i systemet, och fått trycket att stiga. Det betyder också att man inte längre kan köra descent-motorn, om det skulle behövas, eftersom det är heliumet som trycker fram bränslet.

 

108 - 120 timmar GET

På marken har man man nu provat ut en lösning, där man med hjälp av plastpåsarna till två underställ, papp-omslaget till en checklista, silvertejp och en slang till en rymddräkt, kan få ihop något som gör att de kan ansluta kommandomodulens LiOH-kassetter. Efter instruktioner över radion kan så besättningen göra det samma. Det räcker för resten av resan.

Tack vare att man nu snålar med strömmen kan man faktiskt ladda batterierna i kommandomodulen något. De kommer att behövas när den skall startas upp igen inför återinträdet och landningen. De tre batterierna  (A, B & C) i kommandomodulen är på vardera 40 Ah. Efter att bränslecell 2 slutade fungera fortsatte man på batterier nästan en halvtimme innan de stängde ned. Då hade man använt 20 Ah. Det behövs 115 Ah inför landningen.

Normalt, när man skall starta upp månlandaren, använder man en kabel från kommandomodulen till att dra några reläer, så att månlandaren kan starta upp från sina egna batterier. Nu kopplar de samma kabel till att istället ladda batterierna i kommandomodulen. Detta kräver en viss procedur, för att ånyo ställa reläerna rätt, men nu för att leverera ström åt andra hållet. När man avslutar laddningen, vid 128 timmar GET, har man toppat upp batterierna A & B. C var nästan fullt innan, så det laddas inte. Man har nu 118.8 Ah. Inga stora marginaler, men det är på rätt sida i alla fall.

Umbilikalen

Nu börjar man stuva utrustning i kommandomodulen. Detta måste göras på ett ordnat sätt för att tyngdpunkten skall hämna rätt inför återinträdet. Meningen var ju att man skulle ha med 45 kg (100 lb) månstenar hem. Nu blev det inte så, och man får stuva en del annat istället, som annars skulle ha åkt med månlandaren vid separationen, t ex ett par Hasselblad 500EL och den svartvita TV-kameran. Kommandomodulen skall ha tyngdpunkten lite åt fotänden. Det gör att den kommer in lite snett, vilket i sin tur gör att den faktiskt får lite lyftkraft (ett "glidtal", L/D, på omkring 0.3). Med hjälp av styrraketerna kan man så styra den lite åt höger eller vänster, genom att rotera den lite, åt ena eller andra hållet. Kommer man in lite för flackt kan man t o m rotera ett halvvarv, så att den gräver ned sig lite mer.

Kommandomodulen startas upp ytterligare en gång, nu vid 123 timmar, för att återigen se att modulen mår bra.

132 - 144 timmar GET

Strax efter 136 timmar slår man på värmarna till kommandomodulens styrraketer, för nu närmar sig tiden när de skall användas.

Vid 137:40 timmar är det så dags för en sista lilla bankorrigering, MCC-7. Nu har man bara månlandarens styrraketer (RCS) till förfogande, efter att sprängblecket till heliumet slutligen brustit. Man förstår ännu inte^*) varför banan hela tiden vill bli flackare mot horisonten, trots att man har gjort bra korrigeringar tidigare. Man vill komma in med ca 6.5 graders vinkel mot atmosfären, men nu är prognosen 6.03 grader. Man har en ganska smal korridor, som mest mellan 5.2 och 7.2 grader. Kommer man in för brant blir g-krafterna alltför höga, och kommer man in för flackt kan man segla iväg för långt. I värsta fall kan man studsa ut igen. Flygprofilen man försöker följa är att komma in lagom brant, för att bromsas upp ganska bra, men ändå studsa upp lite igen, som när man kastar en sten längs vattenytan, för att svalna lite innan man åter sjunker ned, men nu i lägre fart.

Omedelbart efter MCC-7 börjar man vrida upp hela ekipaget till rätt position (tvärs flygbanan) för att separera servicemodulen, och vid 137:57 timmar testar man kommandomodulens styrraketer.

Vid 138:02:00 separeras så servicemodulen.

138:02:06 Lovell: SM Sep.
138:02:09 Kerwin: Copy that.

Omedelbart efter separationen roterar man upp månlandaren/kommandomodulen för att kunna fotografera servicemodulen, och förhoppningsvis få en glimt av vad som hänt den.

Det får man.

 

140:09:48 Kerwin: Aquarius, Houston.
140:09:51 Lovell: Go ahead.
140:09:52 Kerwin: Okay. You're Go to start powering up the Command Module.
140:09:56 Lovell: Right-o. We're starting now.
140:09:58 Kerwin: Okay.

Vid 140:10 kopplar man bort strömmen från månlandaren, och man börjar starta upp hela kommandomodulen.

140:52:49 Lovell: And I'm maneuvering, Houston.
140:52:50 Swigert: Okay - .
140:52:52 Kerwin: Roger that. Copy you're maneuvering to the LM Jett attitude. Is that right?
140:52:58 Swigert: That's affirm ....
140:52:59 Lovell: That's affirm.

Nu är det återigen dags att föra över navigeringsinställningar, men den här gången från månlandaren till kommandomodulen. Det är klart 140:55.

Luckorna i dockningstunneln stängs, och vid 141:19 har man sänkt trycket i tunneln till 2.2 psi. I vanliga fall skulle man ha släppt ut trycket ur tunneln, separerat och backat ifrån månlandaren, med hjälp av servicemodulens RCS-motorer. Nu, när den inte längre finns, lämnar man istället lite tryck i tunneln, för att se till att de separerar.

Man låter månlandaren vara igång, för att man skall kunna fortsätta ta emot telemetrin så länge som möjligt, även efter separationen.

141:17:49 Kerwin: Odyssey, Houston. We just had a formal Go for LM Jett at your convenience. Over.
141:17:57 Swigert: Okay. Thanks, Joe.

141:26:38 Swigert: Okay, Houston. We'll punch off at 141 plus 30.
141:26:43 Kerwin: Okay, Jack. We copy and we concur.

Nu är det bara fem minuter kvar till återinträdet. Avståndet är 5410 km, och hastigheten nu uppe i 10465 m/s.
Flight director Gene Kranz skickar runt frågan en sista gång.

142:36:15 Kerwin: Odyssey, Houston. Over.
142:36:17 Swigert: Go ahead.
142:36:18 Kerwin: Okay; We just had one last time around the room and everybody says you're looking great.
142:36:24 Swigert: Thank you.

142:38:33 Kerwin: Odyssey, Houston. Over.
142:38:35 Swigert: Go ahead.
142:38:36 Kerwin: Okay LOS is about a minute or a minute and a half; in entry attitude, we'd like Omni Charlie, and welcome home. Over.
142:38:45 Swigert: Thank you.
Under själva återinträdet kommer man tappa radiokontakten, pga att den tunna luften hettas upp till plasma. Sista hastigheten man registrerar i kontrollrummet är 10923 m/s.

Tystnad ....
.
.
.
Odyssey, Houston standing by. Over.
Fortfarande bara sprak i radion.
.
142:46:03 Kerwin: Odyssey, Houston standing by. Over.

142:46:08 Swigert: Okay, Joe.
142:46:12 Kerwin: Okay. We read you, Jack.
En och en halv minut senare än beräknat får man åter radiokontakt. Den flackare banan gjorde att uppbromsningen under återinträdet tog längre tid, och därmed den brutna radiokontakten.

142:49:17 Swigert: We got two good drogues.
142:49:20 Kerwin: Roger that.

142:50:06 Kerwin: Odyssey, Houston. We show you on the mains, it really looks great.

142:54:56 Photographic helicopters: Photo-1. Splashdown at this time. The three chutes are displaced. They're in the water.

Alla tre ute i flotten. Fred Haise med ryggen snett mot kameran. Jim Lovell i mitten.

 
Jack Swigert på väg upp, som nr två.

  
Besättningen kliver ned på fartygsdäcket.

Nu först är uppdraget avslutat för personalen i Mission Control. Gene Kranz har tänt cigarren. Deke Slayton (i kavaj) skakar hand med Chester M. Lee.

 
Man hälsas av befälhavaren ombord.

Ovan, samma tillfälle, från filmen "Apollo 13". "Jim Lovell", spelad av Tom Hanks, hälsar på befälhavaren på hangarfartyget Iwo Jima. Någon som känner igen personen till vänster?

"A successful failure."

*⁾ Man konstaterade under utredningen, att det sannolikt var det kontinuerliga utflödet av vattenånga från sublimatorn, som fick kursen att ändras. I vanliga fall flyger inte månlandaren så länge att det hinner påverka, men nu, under nästan fyrtio tusen mils färd, var det tillräckligt.

--------------

Alla mina inlägg i Apollo-serien.

Se också gärna:
http://apolloinrealtime.org/13
http://apollo13realtime.org/#55:53:20

De flesta bilderna, och hela kommunikationen, från Apollo 13 Lunar Surface Journal, andra från haveriutredningen av Apollo 13 (i rapporterna nedan).

Källor, bl a :

• NASA Manned Spacecraft Center (1970). Apollo 13 Mission Report.
• NASA Manned Spacecraft Center (1970). Mission Operations Report, Apollo 13.
• NASA (1970). Report of Apollo 13 Review Board (Cortright)
• NASA (1970). Apollo 13 Press Kit
• Apollo 13 Flight Journal
• Gene Kranz (2000). Failure is not an option.
• Jim Lovell & Jeffrey Kruger (1994). Lost Moon: The Perilous Voyage of Apollo 13.

Ordlista:

• CDR.  Commander.
• CMP. Command Module Pilot
• LMP. Lunar Module Pilot
• AOS. Aquisition of Signal. När radioförbindelse etableras. Se LOS.
• AOT. Alignment Optical Telescope. Används till att kalibrera navigeringsplattformen i månlandaren.
• Block I. Det första utförandet av kommando/service-modulen, innan man beslutat om "lunar orbit rendesvouz". Var tänkt att användas även till de första bemannade flygningarna, men efter Apollo 1-branden kom den bara att flygas obemannad.
• Block II. Den utvecklade versionen. Hade bl a en riktig dockningsport och tunnel, samt en en besättningslucka som öppnades utåt. Se Apollo 1.
• Booster. Övervakade systemen i själva raketen, dvs 1:a, 2:a & 3:e-steget före och under uppskjutningen fram till ...
• CAPCOM. Spacecraft (Capsule) Communicator.
• CM. Command Module.
• COAS. Crewman Optical Alignment Sight. Optiska siktet i månlandaren. Används bl a vid dockning.
• CSM. Command and Service Module.
• DPS. Descent Propulsion System. Månlandarens nedstignings/landnings-motor.
• EECOM. Electrical, environmental and consumables manager
• EST. Eastern Standard Time. Floridatid.
• FIDO. Flight Dynamics Officer. Ansvarig för flygbanan, både inom atmosfären och i omloppsbanan.
• Flight Director. Den som leder alla Flight operators i MOCR. Den mest kända är Gene Kranz.
• GET. Ground Elapsed Time. Tid sedan starten.
• GNC. Guidance, navigation, and control systems. Övervakade alla navigerings och kontrollsystem. Även framdrivningssystem som t ex Service Propulsion System (SPS) och Reaction Control System (RCS).
• GUIDO. Guidance Officer (CSM and LM software)
• INCO. Instrumentation and Communications Officer (CSM and LM)
• LCC. Launch Control Center. Kontrollrummet på Cape Kennedy.
• LM. Lunar Module. Månlandaren.
• LOS. Loss of Signal. Radioförbindelsen bryts, t ex när man försvinner bakom månen, eller vid återinträdet, när luften upphettas till plasma.
• MCC. Midcourse Correction.
• MOCR. Mission Operations Control Room. Kontrollrummet i Houston.
• PGNS. Primary Guidance and Navigation System. Navigeringssystemet. Bestod bl a av gyroplattform, dator och "alignment optical telescope".
• Quads. Se RCS.
• RCS. Reaction Control System. De små styrraketmotorerna. Ofta monterade i kluster om fyra, sk Quads. Används till attitydkontroll, dvs till att vrida farkosten åt olika håll, normalt utan att ge någon hastighetsändring.
• RP. Roll Program
• SM. Service Module 
• SPS. Service Propulsion System. Motorn på servicemodulen.
• TELMU. Telemetry, Electrical and Extravehicular Mobility Unit Officer
• TLI. Trans-Lunar Injection. Knuffen från parkeringsbanan runt jorden, ut mot månen.

2020-05-23 21:51   ehrsa

Imponerande mycket fakta och synnerligen intressant! Bästa redogörelse om detta som jag har tagit del av! Minns detta svagt, var 14 år då.. Tack för den!
Hälsn!

Svar från ojanson 2020-05-23 22:23

Tack!
Själv var jag nio, men jag minns det också.
Tanken var ju att jag skulle ha det här klart till den 11:e april, men jag började ju aallldeles för sent. Det blev 50 år, en månad och tolv dagar. :-)

2020-05-23 22:57   Fredrikpersson

Imponerande redogörelse. Både intressant och spännade. Och vilket jobb du lagt ned! Tack för trevlig lässtund!

Svar från ojanson 2020-05-23 23:03

Tack skall du ha!
Jo, jag hade behövt börja en dryg månad tidigare. :-)

2020-05-24 21:55   sears

Fantastiskt inlägg! Vilket drama och vad intressant det var med all fakta och tankar bakom det hela. Såg direkt om filmen igen med helt andra "ögon".

MvH
Johnny

Svar från ojanson 2020-05-25 17:05

Tackar!
Ibland är det kul att gå "all in", och nörda ner sig ordentligt.
Nu blir jag ju sugen på att se om den, jag också. Det lär finnas ett par cameo-roller till, som jag inte har noterat. :-)

2020-05-25 17:09   ojanson

Jag måste beundra er som tog er tid, och orkade läsa allt.
Det här var det längsta jag har skrivit.
Hittills. :-)

ehrsa 2020-05-25 18:12

Det blev svårt att sluta när man väl började.. :-) Det kändes så tekniskt komplett, jag saknade inga detaljer på något sätt.. En syrgastank som exploderade, det var väl ungefär vad jag kände till och minns om detta.. Jag är ändå glad om det inte blir skrivning på detta.. :-)
Hälsn!