I huvudet
Pocketkamera model Ä
Six-20 Kodak A producerades 1951-1955 av Kodak Ltd. London, England.
Den laddades med 620-film och formatet var 6x9 cm.
Den fanns med åtminstone tre olika objektiv. Min har ett Anastar f4.5/100 mm.
Slutare "Epsilon" med 25, 50, 100 & 150.
Jag impulsköpte den någon gång under 80-talet efter att ha fått syn på den i skyltfönstret på en pantbank. Har ett svagt minne av att jag fick betala 150:-
Jag hade tills nyligen inga minnen av att ha fotograferat med den. Jag minns bara att jag hade den uppställd, utfälld, i bokhyllan.
Jag återfann den i höstas bortglömd i en låda när jag letade efter mina gamla lådkamerabilder. Det satt en film i, och den filmtypen (620) slutade tillverkas -95...
Jag tog färdigt filmen (Gold 200) och lämnade in hos Crimson förra veckan. Jag bad också om att få den värdefulla tomspolen tillbaka, vilket inte var några problem.
Den bästa bilden på rullen har förmodligen legat exponerad i 20 år och har tyvärr blivit ljusskadad av att luckan öppnats vid något tillfälle. Jag hade trott att de nyexponerade bilderna skulle vara bäst, men det var faktiskt tvärtom. De nya var tunnare och ordentligt slöjade. Den gamla bilden tycker jag känns förvånansvärt rätt i färgen. Jag har inte ändrat någonting i varken färgbalans eller kontrast.
Samtliga bilder är något oskarpa. Det kan möjligen bero på att objektivet, som är ledat upphängt för in/ut-fällnings skull, gärna dras snett av bälgen. Som ett objektiv med perspektiv-kontroll ungefär, fast ofrivilligt och normalt åt fel håll.
Om jag tar någon ny rulle får jag försöka trycka tummen mot objektivet vid exponering för att räta upp det.
Ett alternativ kanske kan vara att någon gång vända kameran uppochner på högkant och testa idén med perspektivkontroll...
PLUS: Det finurliga utfällbara bords-stödet på luckan.
MINUS: Objektiv-upphängningen. Sökaren är inget vidare heller.
Med låda på magen
Bootade upp min gamla Brownie No2 lådkamera idag.
Den startade direkt efter att ha legat i 20 år utan film.
Felmeddelanden var ännu inte uppfunna på 20-talet.
En försmak, sedd genom exponeringsmätaren.
Farmors lådkamera
Farmor köpte en lådkamera på 20-talet. En Kodak No2 Brownie Model E
Den blev min 60 år senare.
Givetvis var jag tvungen att testa.
Det fick bli en negativ färgfilm. Enklast så, eftersom jag inte kunde kopiera så stora negativ själv. Filmen lämndes in och jag fick några kopior tillbaka.
Sedan dess har den sovit en Törnrosa-sömn. I ett skåp. I källaren.
Visserligen tillsammans med andra gamla foto-prylar (jag sällan använde), men den stod inte längst fram på hyllan, direkt.
Jag blev medlem på FS i somras efter tips från en tidigare kollega, Thomas Meldert. När jag höll på och fyllde "min kameraväska" råkade jag hitta en Kodak Brownie som såg ut som min gamla. Kul, tänkte jag, och lade till den. Nu känns det ju fel att ha grejer i väskan om man inte kan visa prover från dem. Jag letade i lådorna efter kuvertet med negativ och kopior, men lyckades inte hitta det. Det fick vara så länge.
För några veckor sedan fick jag ett mail från samme kollega som berättade att han också blivit lådkamera-ägare. Jag var hemma och var förkyld den dagen, så jag surfade runt lite. Då hittade jag en sajt om Kodaks Browniesar. Upptäckte då att den jag lagt till inte var den rätta. De var lika vid en snabb anblick, men ändå med vissa avgörande skillnader, bl a filmtyp. Nu fick jag reda på fler detaljer om min gamla kamera. Eftersom den rätta kameran inte fanns med på FS fick jag väl skriva en recension själv. Fotade av den, lade till lite text och klickade på knappen. Några dagar senare fick jag meddelande från FS, "Ditt produktförslag är accepterat"!
Nu måste jag ha tag på bilderna!
Grävde i lådorna en gång till och hittade till slut det gula och röda kuvertet från Linkopia. På jobbet fanns en flatbädds-scanner där man kunde byta glaset mot en filmhållare. Den klarade 6x9!
Satt sedan på kvällen och försökte justera färgerna, då den inbyggda negativ-kompenseringen inte hade träffat riktigt rätt. Det var en Agfa-scanner, och jag hade Kodak-film...
Till slut var jag någorlunda nöjd med färgen. Det var första gången jag såg bilderna i lite större förstoring (de gamla kopiorna var 9x13) och jag var trots allt lite överraskad. Jag hade väntat mig sämre kvalitet. Den var ju knappast gjord med färgfilm i åtanke.
Visst finns det kromatisk abberation. Fattas bara annat när man bara har en lins, men det är först en bit ut från centrum den blir påtaglig och då främst, som väntat, tangentiellt. Se fönsterspröjsarna nedan, från fönstret längs till vänster.
Skannat med 1200 dpi.
Den kan ses i normal storlek här
En kul detalj är däremot spökfönstret längst till höger. Filmhållaren i matt svartoxiderad stålplåt bildar en väldigt flack vinkel mot strålgången på kortsidorna mellan linsen och filmplanet. Tillräckligt flack för att ljusa partier skall kunna reflekteras, tydligen.
Av 120-filmens 8 exponeringar var bara två användbara. Den här, som egentligen är underexponerad (men fixad i datorn) och en till. Den andra var rätt exponerad, men inte mycket att se (min dåvarande utsikt från balkongen, inkl tvättlina från räcket).
Övriga bilder var antingen väldigt tunna i negativen, eller ljusskadade eftersom luckan tätar lite för dåligt. Det verkar som det lätt kommer in mer ljus runt luckan än genom linsen...
Den har bländare 11, 16 & 22. T ~1/50 + "B".
/Olle
PS. När jag letade efter negativen hittade jag en kamera jag glömt att jag hade...
En Six-20 Kodak A, men det får bli en annan gång.
Jag upptäckte att det satt en halvtagen film i...
Nu skall jag bara ta den sista rutan och se om jag kan få den filmen framkallad.