Sikta mot stjärnorna...

22:a november 2004, 08:35, sköts sondraketen Maxus 6 upp från Esrange utanför Kiruna.
Med sondraket menas i praktiken en raket som aldrig går i bana runt jorden utan skjuts nästan rakt upp, för att strax komma ned tillbaka några mil bort.

Hela raketen var 17.5 m lång. Vikt 12.4 ton, varav bränsle 9.9 ton. Det är den övre tredjedelen som är själva nyttolasten (800 kg). Den separerades från motorn när den senare brunnit färdigt.

32 minuter kvar. Alla som inte behövs för att sköta experiment och raketsystem under flygningen lämnar nu uppskjutningsplatsen. Övriga befinner sig i en bunkerliknande byggnad.

Drygt 7 minuter kvar och spänningen stiger i takt med att vår temperatur sjunker.

T +1 sekund. Den har lyft ~15 meter. Hastighet drygt 20 m/s (72 km/t).

 
T +5 s. Höjd ~250 m. Hastighet drygt 100 m/s (360 km/t).

 
T +9 s. Höjd ~900 m. Hastighet ~210 m/s (750 km/t).

T +26 s. Höjd ~18000 m. 700 m/s.

T +62. Brinnslut. Det syns också på den lite diffusare röken alldeles på slutet.

Höjden var nu ~80 km och hastigheten ~3.3 km/s. Raketen var på väg att lämna det sista av atmosfären, nyttolasten separerades från motorn, och båda fortsatte av bara farten upp till 706 km höjd. Under tiden från det de lämnade atmosfären på ~100 km till dess de brakade in igen (12 minuter) var de tyngdlösa eftersom de befann sig "i fritt fall". Den tiden användes till allehanda experiment.

Trots att topphöjden var nästan dubbelt så hög som banan den Internationella rymdstationen, ISS, ligger på, kom den ned tillbaka eftersom den sköts nästan rakt upp, och med en hastighet som var mindre än hälften av vad som krävs för att gå i omloppsbana.

En dryg timme senare.  Nyttolasten tillbaka efter att ha landat med fallskärm och hämtats med helikopter.

Farmors lådkamera

Farmor köpte en lådkamera på 20-talet. En Kodak No2 Brownie Model E

Den blev min 60 år senare.
Givetvis var jag tvungen att testa.
Det fick bli en negativ färgfilm. Enklast så, eftersom jag inte kunde kopiera så stora negativ själv. Filmen lämndes in och jag fick några kopior tillbaka.

Sedan dess har den sovit en Törnrosa-sömn. I ett skåp. I källaren.
Visserligen tillsammans med andra gamla foto-prylar (jag sällan använde), men den stod inte längst fram på hyllan, direkt.

Jag blev medlem på FS i somras efter tips från en tidigare kollega, Thomas Meldert. När jag höll på och fyllde "min kameraväska" råkade jag hitta en Kodak Brownie som såg ut som min gamla. Kul, tänkte jag, och lade till den. Nu känns det ju fel att ha grejer i väskan om man inte kan visa prover från dem. Jag letade i lådorna efter kuvertet med negativ och kopior, men lyckades inte hitta det. Det fick vara så länge.

För några veckor sedan fick jag ett mail från samme kollega som berättade att han också blivit lådkamera-ägare. Jag var hemma och var förkyld den dagen, så jag surfade runt lite. Då hittade jag en sajt om Kodaks Browniesar. Upptäckte då att den jag lagt till inte var den rätta. De var lika vid en snabb anblick, men ändå med vissa avgörande skillnader, bl a filmtyp. Nu fick jag reda på fler detaljer om min gamla kamera. Eftersom den rätta kameran inte fanns med på FS fick jag väl skriva en recension själv. Fotade av den, lade till lite text och klickade på knappen. Några dagar senare fick jag meddelande från FS, "Ditt produktförslag är accepterat"!

Nu måste jag ha tag på bilderna!
Grävde i lådorna en gång till och hittade till slut det gula och röda kuvertet från Linkopia. På jobbet fanns en flatbädds-scanner där man kunde byta glaset mot en filmhållare. Den klarade 6x9!
Satt sedan på kvällen och försökte justera färgerna, då den inbyggda negativ-kompenseringen inte hade träffat riktigt rätt. Det var en Agfa-scanner, och jag hade Kodak-film...
Till slut var jag någorlunda nöjd med färgen. Det var första gången jag såg bilderna i lite större förstoring (de gamla kopiorna var 9x13) och jag var trots allt lite överraskad. Jag hade väntat mig sämre kvalitet. Den var ju knappast gjord med färgfilm i åtanke.

Visst finns det kromatisk abberation. Fattas bara annat när man bara har en lins, men det är först en bit ut från centrum den blir påtaglig och då främst, som väntat, tangentiellt. Se fönsterspröjsarna nedan, från fönstret längs till vänster.



Skannat med 1200 dpi.


Den kan ses i normal storlek här

En kul detalj är däremot spökfönstret längst till höger. Filmhållaren i matt svartoxiderad stålplåt bildar en väldigt flack vinkel mot strålgången på kortsidorna mellan linsen och filmplanet. Tillräckligt flack för att ljusa partier skall kunna reflekteras, tydligen.

Av 120-filmens 8 exponeringar var bara två användbara. Den här, som egentligen är underexponerad (men fixad i datorn) och en till. Den andra var rätt exponerad, men inte mycket att se (min dåvarande utsikt från balkongen, inkl tvättlina från räcket).
Övriga bilder var antingen väldigt tunna i negativen, eller ljusskadade eftersom luckan tätar lite för dåligt. Det verkar som det lätt kommer in mer ljus runt luckan än genom linsen...
Den har bländare 11, 16 & 22. T ~1/50 + "B".

 /Olle

PS. När jag letade efter negativen hittade jag en kamera jag glömt att jag hade...
En Six-20 Kodak A, men det får bli en annan gång.
Jag upptäckte att det satt en halvtagen film i...
Nu skall jag bara ta den sista rutan och se om jag kan få den filmen framkallad.